You are currently viewing Fortsättning på äventyr?
DCIM100GOPROG0050283.JPG

Fortsättning på äventyr?

Funderar som en tok över kommande äventyr och utmaningar. Jag kommer aldrig att sluta äventyra, men hade jag haft en partner, kanske gemensamma barn eller bonusbarn, så hade familjen gått först. I ett sådant läge hade äventyren sett annorlunda ut, kanske en fjällvandring med hela eller delar av familjen eller något, beroende på vad familjemedlemmarna hade gillat. Det är inte säkert att någon annan i familjen ens gillat vistelse i natur, utan jag skulle mer se det som en bonus om det var så. En del tror att jag söker en partner som absolut måste gilla exakt allt som jag gillar, men så är det inte. Det enda kravet jag har är att min partner inte begränsar mina drömmar eller passioner. Jag hade i varje fall fortsatt med mina egna äventyr, men hade skippat de absolut största. Dels kan de stora äventyren kosta upp mot en halv miljon kronor (pengar jag kanske hellre lagt på aktiviteter med en egen familj), dels hade jag inte velat vara borta så många månader från de nära och kära. Framför allt hade jag inte valt äventyren med de största risktagandena om jag haft ”mitt crew” hemmavid.

Så ser dock inte livet ut, utan jag har bara mig själv att ta hänsyn till som det är nu idag. 

Jag har över 50 sparade semesterdagar då jag aldrig har sportlov eller sådant och kan säkert komma överens med arbetsgivaren om att få ta långledigt en period om det ges med framförhållning och inte stör vår verksamhet för mycket. Det finns i varje fall ledighetsutrymme för att kunna dra ut på lite äventyr igen.

Ekonomin är dock det svåraste att besluta kring. Jag behöver inte lägga undan pengar som barn ska få ärva eller så, utan kolar jag av vippen imorgon, så ärver min halvsyster rubbet och arvet räcker nog både till och blir över som det ser ut nu. Jag drömmer dock om att lyckas spara ihop så pass mycket kapital att jag blir ”ekonomiskt fri” för att t.ex. gå ner i arbetstid inom inte allt för många år, men genom avkastning behålla samma inkomst. Det hade varit helt underbart att gå ner till 80% och bara få en extra ledig dag i veckan och istället lägga den tiden på att ”maxxa livet”. För att uppnå detta, så borde jag dock snåla så ända in i bängen och öka min sparkvot så mycket som det går.

Samtidigt påminns jag om mor och far som bara blev 64 respektive 65 år. Rent hypotetiskt, skulle jag gå samma öde till mötes, så har jag 20 år kvar att upptäcka mer av livet – ska jag ägna de åren till att mest bara jobba/spara pengar? Det finns dessutom ingen garanti för att jag ens lever om fem år eller ett år och i mitt bakhuvud påminns jag också om att jag redan har fått fem år mer av livet än vad min storebror fick. 

Jag brukar påminna mig själv om att inte vara så pass naiv och tro att döden inte väntar förrän om 50 år osv, även om jag självklart hoppas på att bli gammal som en Gandalf. Så sent som förra året fick dock en vän ett cancerbesked som var elakartat och avled bara månader senare, inte ens 45 år gammal. Tanken på att dö med massa ouppfyllda drömmar och upplevelser, men med en jäkla massa pengar på ett sparkonto och en tacksam arbetsgivare stör mig lite. Sådant gör att jag vill hellre försöka leva NU medan jag har möjligheten och är frisk, framför allt med sådant som är fysiskt krävande. Bergsbestigningar på riktigt höga berg är inte helt optimalt när man kommer upp i åren då acklimatisering och annat blir svårare t.ex.

Nu kan man dock äventyra utan att det kostar enorma summor givetivis, men ser jag till vilka fler delar av världen jag skulle vilja få se, upptäcka och uppleva innan jag dör, så innebär det ändå att plånboken måste öppnas betydligt mer än vad ett fjälläventyr i nordiska berg kostar. Alla äventyr och drömmar är liksom inte enbart friluftsrelaterade eller så, utan jag har även bucketlistat sådana saker som att få besöka USA och kanske köra en ikoniska kustvägen med bil och jag skulle vilja få flyga luftballong någonstans i världen med riktigt häftig miljö under osv. Jag har så mycket jag vill få uppleva, bara tankar på detta gör att det pirrar i magen av förtjusning!

Jag har även ett världsrekordförsök som jag har funderat på i flera år. Det hade varit helt otroligt häftigt att ge sig på. Det är ett område som ytterst få har försökt sätta rekord på, vilket gör att konkurrensen är så pass låg att jag tror jag skulle kunna ha en chans att plocka tronen. Det skulle dock krävas minst ett eller två år av förberedelser och jag skulle behöva åka iväg på träningsläger och annat för det. Sedan skulle själva rekordförsöket ta flera månader att genomföra. Jag vet ännu inte om det bara ska få vara kvar som en dröm, eller om jag någonsin ska omvandla det till en plan, men jag har inte släppt tanken på det.

Både ett världsrekordförsök samt de större äventyren kräver ett enormt fokus. Det har varit det fokuset som jag har älskat från tidigare äventyr, det där som bryter vardagen och får mig att känna att varje träningspass och varje dag i praktiken är en pusselbit på resan till något stort. Det står dock i konflikt till som nu t.ex. där jag lägger ett jättefokus på vår löpargrupp, både på att springa med gruppen, men också på att öva in mig på nya rundor vi ska springa mm. Så skulle jag välja att satsa på ett större äventyr igen, så måste jag åtminstone ta paus som löparcoach. Jag behöver frigöra mer fritid till att träna med tung packning i backe och allt sådant som jag inte gör nu idag. Vi har ett pass kvar nu för vårsäsongen med löpargruppen, därefter måste jag ta ett nytt beslut över om jag ska fortsätta med det i höst eller ej och det beslutet måste jag ta redan nu kommande veckor då anmälan öppnar till höstens omgång öppnar 1’a juli.

Samma sak gäller husdrömmar och annat, sätter jag fokus på något äventyr, så får tankar på att bygga nytt, flytta osv läggas på hyllan. Det omvända gäller också, där det just nu ser mörkt ut på fronten med att hitta tomt och världsekonomin med inflation och annat som kanske ställer till bostadsmarknaden några år framöver. Då är det kanske nu jag borde satsa på något äventyr. 

Jag skulle nästan behöva ta en långhelg snart och åka iväg. Kanske om jag får äventyrsbilen tillräckligt färdig för en kort provtur. Sedan skulle jag bara behöva sätta mig på en klippa vid havet eller en sjö i lugn och ro och fundera. Dels vad jag vill hitta på resten av det här året. Hur tråkigt det än låter så är det mindre än 7 månader kvar till julafton nu och juni, juli samt augusti brukar inte direkt vara ”långsamma månader” i mitt liv. Vill jag dra ut på något äventyr, om än litet, i år, så börjar det bli hög tid att spika det. Dessutom om jag vill göra något mer avancerat 2023, så är det samma där – det är nu jag borde börja förbereda mig inför det. Såväl mentalt, som ekonomiskt, sätta upp träningsscheman och börja arbeta hårt för att få min kropp och fysik redo igen mm.

Jag avslutar med en metafor som jag tycker känns rimlig. Jag ser framför mig en klassisk våg med två vågskålar. Den ena vågskålen är just nu helt tom och i den kan jag lägga drömmar som omvandlas till planer. I den andra vågskålen ligger mitt liv som det ser ut nu idag. Jag måste bestämma mig för vad jag vill lägga i den tomma vågskålen. Ska det vara något stort eller litet? Vad får det kosta? Vad får det för konsekvenser? Vad vill jag ha där och vad måste jag plocka bort från den vågskål som mitt nuvarande liv ligger i?

Det goa är att allt detta är ju mina egna beslut. Det är helt upp till mig att ändra, förändra och styra mitt liv till att bli som jag vill att det ska bli. 

Detta inlägg har 2 kommentarer

  1. A

    Känner igen de där tankarna.
    Efter att ha genomfört punkt 1 och 2 på ”personliga upplevelser”-bucketlisten så känns det lite… tja, tomt… när man inte har något att planera för och drömma om. Har ett par ställen till jag skulle vilja se men av skäl och orsaker så kan jag inte åka dit nu. Fram till dess att det är genomförbart så försöker jag förgylla tillvaron med mindre upplevelser. I ett försök att fylla dagarna med liv och inte livet med dagar.
    Hoppas du kommer fram till något bra. Att sitta på en stubbe i skogen gör underverk för själen.

    1. trailpeter

      Ja livet är inte helt trivialt alla gånger direkt. Skönt om du kan hitta ”mindre drömmar” men som ändå sätter guldkant på vardagen.

Lämna ett svar