Just nu så närmar jag mig att gå ”All In” i bygget på nya äventyrsbilen. Jag är fortfarande för långt ifrån en bil färdig nog för en premiärtur och vi närmar oss redan juni med stormsteg. Tack och lov, så har arbetsbördan på mitt jobb gått tillbaka till ordinarie nivåer, så inga fler arbetsveckor på över 70 timmar just nu i varje fall. Tvärtom så ser det ljust ut för att ta ut lite av den tidigare upparbetade övertiden nu och fram till sommarsemstern, så jag planerar att försöka ta ut lite lediga dagar och se om jag kan boosta bygget på bilen.
Det här året fortsätter att vara ”annorlunda” på många sätt och vis. Jag som brukar vara en extremt positiv människa och se alla hinder som utmaningar eller möjligheter, får erkänna att pandemin börjar trötta ut även mig. Det räcker nu liksom, vi har haft det här länge nog nu. Jag har dock inte fått något vaccin ännu och vad jag kan se på vårdcentralerna i kommunen, så är flera av dem kvar i fas3 och de som har övergått till fas4 välkomnar bara folk födda 1971 eller tidigare ännu.
Tävlingar fortsätter att ställas in, men en viss ljusning kanske kan ses om det nu blir ändrade restriktioner 1a juni. Om det skulle bli så som det är sagt, att det blir lättnader för motionslopp och liknande utomhus samt att deltagartaket sätts till 150 deltagare på ett evenemang, så är det ändå genomförbart för lite mindre tävlingar. Jag anmälde mig precis till en ultramaraton norr om Gävle och hoppas den går av stabeln ett par veckor in i juni. Inte för att jag är tränad och i form för det, utan för motsatt effekt – för att sätta pressen på mig och träna inför det. För jag som motiveras så starkt av tävlingar och lopp som mål, tycker det är lite av ett tomrum nu när jag inte har något som jag verkligen vet blir av. Stora målet i år är Idre Fjällmaraton och där hoppas jag fortfarande att det blir av, men det är fortfarande stor osäkerhet. En ny våg av smitta när skolorna startar eller nya mutationer eller vad som. Pandemiskiten är inte över.
Jag vet inte ens vad jag ska göra på min sommarsemester och blev helt rådvill när chefen bad mig lägga in semsterönskemålen. Jag har verkligen noll planer, men just därför sätter det kanske mer fokus på bygget av just äventyrsbilen och att få den klar. Då har jag åtminstone ett mobilt basläger och kan ta dagen lite som den kommer i sommar. Kanske hälsa på de släktingar som är vaccinerade, kanske åka på egna träningsläger eller bara utforska nya områden. Det får liksom bli lite det som blir min sommar tror jag.
Bilen blir färdigisolerad nu denna vecka (och jösses vad allt sådant tar tid) och det blir då dags för ytbeklädnad invändigt. Sedan ska solpaneler monteras, elen ska dras, en skiljevägg ska byggas och köket ska byggas. Först därefter kan jag börja bygga soffa och säng och madrasser som ska sys och fixas. Jag skulle även vilja få in dieselvärmaren, åtminstone innan jag åker till fjällen, så just nu känns det som att jag är framme i juli innan bilen kommer ut på en provtur.
Kan jag dock plocka ut lite lediga dagar och få bra väder kommande 3-4 veckor, så kan det dock kanske rassla till. Den stora happeningen med bilen var att jag lackerade om den själv nu precis, med Raptor bedlinder. En stryktålig färg med struktur. Otroligt lättarbetad och så kul att få lacka om en bil själv för första gången! Till en kostnad av 3500 kr. Får se hur det håller och om mitt grundarbete var bra nog eller ej, men jag är helt sjukt nöjd över resultatet hittills. Fortsättning följer!
