Förberedelser:

Alltid roligt att köra en tävling istället för ett vanligt träningspass, så jag hade inga större ambitioner inför detta lopp. 

Däremot blir jag alltid lika stressad när det är en tävling i närheten av – eller i – Göteborg och som startar strax efter folk slutar jobbet. Det är alltid så lurigt att ta sig igenom stadstrafiken, bilköer, vägarbeten man inte är beredd på etc och hitta parkering. Den här gången var jag ute i överdrivet god tid och fick istället sitta ”raceklar” i tävlingsområdet och snurra tummarna ett tag. Tittade lite på folk, solade osv. . 

Starten

Det var skönt att äntligen få ställa sig i startfållan sedan efter att ha suttit i 45 minuter och väntat. Av tre startgrupper ställde jag mig nästan längst bak i första startgruppen vilket inte var så tokigt. Jag kanske rentav hade kunnat stå lite längre fram. Starten gick och första delen av loppet blev en transportsträcka. Ännu en gång slog det mig vilken dålig asfaltslöpare jag har blivit efter att jag konverterat till trail. Det känns så ovant att springa på något som inte är varierande och som är stenhårt och mitt löpsteg på asfalt känns väldigt stelt. 

Det var en befrielse att få komma upp i Änggårdsbergen och äntligen få lämna grusvägen där och börja springa på ”riktig” stig. Det tog ett tag innan jag hittade det tempot jag ville hålla och kunde gå på rull och mestadels av tävlingen så hade jag sällskap med någon/några löpare där vi sprang förbi varandra flera gånger. Jag var lite snabbare i uppförsbackarna medan de kom ikapp mig på platten. 

Målgång och reflektioner

Hade slarvat lite med vätska och salt inför tävlingen och det kändes mot slutet i benen. Kunde inte släppa på lika mycket som jag ville och på målspurten, så kom det två löpare som drog upp i maxvart. Jag tänkte följa med och ge dem en kamp, men precis när jag skulle tempoväxla så högg det till i båda vaderna och kramp var nära, så jag fick vackert bara rulla på i samma fart som innan in i mål. 

Själva bansträckningen i sig var kanske inte en bana jag kommer att springa själv som ett träningspass. Det var lite för mycket delar av banan som var grusväg eller väldigt bred/packad stig + asfalten in/ut från slottskogen mm. Uppe i själva Änggårdsbergen är det en del trevliga stigar, så själva området kommer jag nog ta något träningspass i. Däremot var det förvånansvärt många sträckor under loppet där det var relativt lätt att springa förbi. Det var väldigt luftigt runt stigen vad gäller vegetation, träd etc och det var ofta breda stigar – så för en så pass stor tävling så var det en riktigt bra bana där det trots många löpare inte blev fullt så trångt i skogen. Att dela in starten i olika startgrupper var också bra. 

Jag lägger inte till loppet till min ”favoritlista”, men jag kan absolut tänka mig att springa det igen.