You are currently viewing Det börjar närma sig beslut om nästa äventyr

Det börjar närma sig beslut om nästa äventyr

  • Inläggskategori:Blog
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Jag fortsätter hitta på riktiga tokerier i livet just nu, men det är så kul! Jag har nog aldrig haft en så rolig period i mitt liv tidigare som jag har nu. 

Det är lika bra att passa på medan hälsan är god och innan något tråkigt händer. För så är det ju, livet kommer med tråkiga överraskningar ibland och det är inget man kommer undan ifrån. Jag har ingen aning om hur mitt liv ser ut om två år eller om jag ens lever då? För varje dag som jag lever nu, blir jag dagar äldre än vad brorsan fick bli. Får jag leva 24,5 år till, så kommer jag också att bli äldre än vad min pappa blev. Rätt galen tanke egentligen då knappt 25 år känns rätt litet på ett sätt. Senaste 10 åren har bara stormat förbi.

Det påverkar dock mitt synsätt på livet här och nu, där jag verkligen vill passa på att göra saker som jag kan nu. Rätt sådär kommer en sjukdom eller en skada som gör att jag måste svänga om i livet och kanske får ägna mig åt andra intressen. Därav fortsätter jag på min inslagna upplevelse- och äventyrsbana! Jag har inte haft så här skoj i hela mitt liv som jag haft nu senaste två åren. Det är egentligen helt galet, men en av de tråkigaste händelserna i mitt liv blev triggerpunkten för den absolut härligaste och roligaste perioden i mitt liv – men det kom inte gratis. Jag fick jobba mig till det.

Jag är inbokad på Bagheera Fjällmarathon Sälen, vilket ska bli roligt då jag ska springa loppet ihop med vänner. Det blir mer än social grej, samtidigt som det är kul med tävling och fjäll. Jag har aldrig varit i Sälen, så det är en helt ny region för mig att se och uppleva. Jag känner mig dock inte nöjd med det, utan det lutar mot att jag innan det loppet kommer att ge mig i kasst med ett riktigt tufft lopp i Europa. Håller på att kolla logistik med flygresor, tåg, logi mm, men jag är sugen på att dra iväg helt ensam till en helt ny ort och bara köra en tävling i en helt ny miljö i Europa. Precis som med Hornindal Rundt så pirrar det i kroppen av bara tanken.

Sedan kommer åter tankarna på Everest. Jag kan nu inte längre förtränga de tankarna mer då utrustningen har kommit från Camp2 och från Basecamp på Everest. Behöver tvätta allt och gå igenom allt. Dragkedjor ska smörjas, skor ska torkas, allt ska vädras osv. Osökt kommer jag att fundera kring min 8000-metersutrustning. Ska jag bara klättra i lägre berg eller fjällvandra framöver, så kan jag faktiskt sälja min 8k-utrustning vidare. Frågan är bara om jag är färdig med 8k-berg utan att ens ha kommit upp på ett? Är jag nöjd med att som högst ha varit uppe på 6962 meter? Jag har alltså inte ens spräckt 7an egentligen. Jag har ju fått ett sponsorförslag för Everest 2018 också som jag måste ta i beaktning. Det var en för mig galet stor summa pengar jag blev erbjuden och som i praktiken tar mig från ”omöjligt att göra ett andra försök” till ”ekonomiskt kan det faktiskt gå”.

Det är så mycket tankar som florerar kring ett Everestbeslut dock. Jag var väldigt ensam även om jag hade en fantastisk sherpa, men jag saknade kamratskap och på de andra bergen har jag kommit hem med vänner för livet. Everest är verkligen ett soloberg. Att klättra genom isfallet var en upplevelse för livet, men det var samtidigt inte superskoj. Det var mer läskigt/adrenalinframkallande, men liksom inget jag saknar och vill göra igen. Rent krasst så var inte Everest speciellt roligt. Det får mig att fundera på lite om jag ska lägga pengarna på att ha roligt istället. Samtidigt om jag hade nått toppen på Everest, så hade det varit något jag hade varit glad av hela livet ut. Ungefär som att bli förälder kanske. Något som aldrig blir ogjort och ett minne man bär med sig. För mig hade en Everestbestigning betytt så mycket mer än att bara nå toppen på världens högsta berg.

Jag ska gå igenom all min utrustning, gå igenom alla bilder och allt filmmaterial nu. Väntar på lite regniga dagar och sämre väder bara. Då kommer jag ta min reflektionstid och fatta mitt beslut. När beslutet väl är fattat så blir det som vanligt i mitt liv; All In och 100% målfokus. Lägger jag ner Everest så kommer jag att ha minst ett nytt mål som väntar, för äventyr och upplevelser, DET kommer jag braka på med så mycket jag bara orkar, har råd med och kan nu i mitt liv.

Lämna ett svar