You are currently viewing Energi, motivation och en kropp på väg tillbaka

Energi, motivation och en kropp på väg tillbaka

  • Inläggskategori:Blog
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Nu har kroppen börjat svara upp och jag är på G igen, med samma dunderenergi som innan.

Förra veckan vände det plötsligt. Från att inte ha hänt ett smack med mina magproblem, så började det bli bättre och efter något bakslag mitt i veckan så känns det ändå som att maskineriet har börjat fungera som det ska igen. Det är nog inte något som bara går över på en natt heller, utan jag får vara beredd på lite efterdyningar denna vecka med kanske. Vad som hände vet jag inte, sjukhuset hittade inget som tydde på att jag var smittad med något konstigt eller så. Jag tror dock fortfarande att det var något bakterietjottafräs och en efterdyning från antibiotikan jag fick på sjukhuset i Nepal.

Har kört igång med mina tävlingar på allvar nu och körde fjärde tävlingen sedan jag kom hem från Everest nu i lördags. De tre tidigare tävlingarna har kroppen känts lite seg, men igår svarade den upp. 18,3 km traillöpning där jag kunde trumma på rätt så bra i strax under 2 timmar och då var det riktiga surhål stundoms som jag sögs fast i och drogs ner i. Underbart! Har inte bestämt mig ännu för om jag ska köra en riktigt äckligt tufft lopp inom kort eller ej. Ville känna mig frisk först och det är väl kanske först nu jag kan börja fungera normalt igen efter Everest.

Vad gäller bergen och nytt försök på Everest osv så har jag inte ägnat det en enda tanke ännu. Istället fokuserar jag på huset mitt just nu rent mentalt, med sommarens alla renoveringsprojekt. Det är också ett sätt att ladda ut alla tankar riktigt från Everest och sedan kan jag sätta mig lite längre fram i lugn och ro och grunna på vad jag vill och hur jag ska göra.

Det som talar emot Everest just nu är att det är för stor ekonomisk belastning för mig då jag nästa år måste göra om mitt avlopp på huset mm. Det är tufft att vara ledig från jobbet mitt också så pass länge och mitt i högsäsong. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag vet inte om jag tyckte Everest var sådär superroligt heller. Givetvis påverkas jag av att jag inte kom högre upp än 6600 meter, men jag var ensam i expeditionen och det var en hel del dötid mm. Det hade varit så enormt mycket roligare om man hade varit två som tillsammans eller som på de andra bergen där jag ingått i större expeditioner. Everest är dock egoistens berg där man är sig själv och måste fokusera på sig själv. Jag vet heller inte om jag kan bygga mig tillräckligt stark och uthållig innan ett nytt försök ska till.

Det som talar för Everest är att jag har mer erfarenhet nu och vet vad som väntas av så väl teknisk klättring som hela upplägget, miljön, omgivningarna mm. Det vore kul att få en revansch och givetvis ta toppen denna gång. Få fullfölja den delen av mina drömmar och få gå vidare med ”nästa steg” i livet. Känna att jag är färdig med och har avslutat det kapitlet. Jag har inget behov av att klättra fler 8000-meters berg, brinner varken för K2 eller andra sådana toppar. Det är bara denna jag vill upp på som är extrem.

Just nu om jag skulle försöka ta ett beslut så känner jag bara tomhet. Inga känslor, varken för eller emot. Jag tror sommaren får ha sin lilla gång ett par veckor till. Snart går vi in i semesterläge på jobbet och det kommer minska stressen därifrån. Förhoppningsvis känner jag mig frisk, har fått mer träning i kroppen och kan sätta mig ner och göra en plan för 2018-2019 då.

Lämna ett svar