7 januari, 2023

Sociala medier, bloggen mm

7 januari, 2023

Mina misstag med huset – och framtid?

29 december, 2022

Så. Trött. På. Huset.

22 december, 2022

Paus som löparcoach

Nästa event: TBD

Senaste inlägg på Instagram (@trailpeter)

Årets första race och faktiskt längsta distans hittills i år (vilket skvallrar om att jag behöver rampa upp mina långpass nu i vår). Jag brukar sällan byta kläder under en tävling, men efter 2 km höll jag på att förångas då det sprack upp och blev riktigt varmt med solgass, så nu är shorts & tshirt-premiären avklarad med. Det var dock skönt att ha armvärmarna på för på platån efter 2a energistationen blåste det lite kyligare och det var skönt att förvandla tshirten till "långärmad" med mitt favoritplagg.

Nu med fler startgrupper mot för första gången jag sprang detta lopp, så blev det mycket glesare mellan löparna, men i Hovs Hallar blev det som väntat kö. Och geggfest. Jag har slitit ner rätt mycket av dobbarna på skorna jag valde för dagens lopp och halkade både lite hit och dit i leran, men hade grepp av världsklass på spångar osv. Värre var det för stackarna som jag passerade som hade vanliga asfaltskor.

Jag kollade inte på klockan en enda gång på loppet utan sprang bara på känsla och försökte hålla en "steady pace". Samtidigt reflekterade jag flera gånger över att jag andades otroligt lugnt, så jag förstod att jag "myste mig runt". Min snittpuls blev 168 när jag i normala fall på en tävling under 3 mil brukar ligga kring 180. Jag såg det mest som ett övningslopp + få känna hur min stortåled skulle reagera.

Superskoj att umgås med @trana_med_lotta och @lojlan under dagen och kul att ses @jonna04, @mblemon, @annakarinlee_training, @ultramoncan, @trailbykidmark, @hysenfitness mfl 🙏😃

#trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail #hokatorekovbåstad

Blev en kort testrunda i skogen med min nyinköpta drönare idag för att se hur den skulle hantera terrängen. För er som inte är så insatta, så är drönaren bara inställd på att följa mig, så jag styr den alltså inte och det är upp till den att lista ut själv hur den ska flyga. Fick vända hemåt när det började spöregna, men det gick både bra och mindre bra för drönaren idag.

Den tappade bort mig nästan omgåendedå jag gjorde en sväng runt ett träd, men lite senare (början på denna reel), hanterade den en liknande sväng hur fint som helst. Likaså gick det inte så tokigt för den ändå tycker jag. Det var småstigar och ingen led som jag sprang på. På reelen syns när den fastnade andra gången och ska jag vara ärlig så hade det inte varit helt lätt att flyga den manuellt där heller. Tyvärr hände något på tredje försöket där jag hörde bara hur den krashade bakom mig och i samma veva började det regna, så jag vände hemåt.

Den kan nog inte följa med på de mest tekniska turerna och jag vet ännu inte till vad/hur jag ska använda den för även om den är liten, så är den ändå för stor för att ha med i löparvästen. Jag får klura lite. Förhoppningen är att jag ska kunna producera och skildra ännu mer naturupplevelser och sådant jag möter på mina vardagsäventyr med hjälp av den.

#trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail

Det närmar sig Hoka Torekov-Båstad och jag funderade lite över val av skor igår kväll, ett inte helt enkelt beslut. När det är tekniskt underlag, dvs stigar med t.ex. mycket rötter, sten, lera osv, då vill jag prioritera så bra grepp som möjligt vilket sållar bort massor med "trailskor". Det är sådan enorm skillnad att kunna springa och lita på greppet, kontra att behöva ta det försiktigt av rädsla för att halka och det kostar så mycket onödig energi att ha kroppen anspänd i "halkberedskap". Kruxet med Hoka Torekov-Båstad är inslagen med längre sträckor på asfalt/grusväg. Där springer jag helst med väldämpade skor. Det passar i och för sig mina VJ Ultra, men greppet av världsklass kommer pga en mjukare gummiblandning (butyl) där nersidan är att gummit slits rejält på just asfalt och grusväg.

De absolut skönaste skorna jag har för hårdare underlag är Inov-8 Trailfly Ultra G300 Max (wtf namn), men den sulan är så bedrövligt hal även på torrt underlag att jag inte skulle våga ta det minsta löpsteg utför på tävlingen. Prognosen från tävlingsledningen nu säger lerig/blöt bana och eftersom jag har startgrupper som startar före mig så kommer det garanterat att bli rejält upptrampat i leran, så skovalet får bli med prio på grepp (och därmed VJ Ultra).

Jag skulle vilja hitta ett par nya "volymskor" nu i vår som komplement till mina VJ. En tåbox som i varje fall inte är supersmal och bra grepp är prio1. Helst inte nolldropp. Jag hittar ingen "wow-vill-ha!"-sko dock när jag kollar recensioner. Funderar på att prova Merrell för första gången (Long Sky 2) eller kanske ge Saucony ett nytt försök med deras Xodus Ultra kanske? Eller kanske dags att testa något nytt som Craft som jag aldrig provat? 🤔

Trailpeter frivilligt på ett elljusspår?! Logistiken gjorde att det fick bli kvällslöpning och jag fick för mig att testa träningsklockans förslag då den är programmerad inför helgens tävling. Den föreslog 15 min tröskelträning med uppvärmning mm och för att inte stå på öronen i mörkret när jag kollar pulszon, så valde jag elljusspår ikväll. Så galet ovant!

Jag hade otroligt svårt att springa på tröskel också. På platten fick jag kriga järnet för att ens lyckas höja pulsen. Jösses vad fort jag behövde springa. Precis tvärtom blev det i uppförsbackarna där pulsen sopade förbi rätt zon på nolltid och gick för högt. Snittet blev perfekt dock, men oj vad ovant det kändes när jag kom i tempon som 4:40-4:45. Jag har blivit så van vid mitt vanliga "skogslufsartempo". Kul pass ändå!

Det var bara min bil parkerad vid motionscentralen och jag var ensam i skogen - tills jag plötsligt kände cigarettrök. Jag såg inte någon människa och plötsligt kastade någon en pinne i ryggen på mig, från mörkret utanför. Jag hade musik i hörlurarna och hörde inte något och fortsatte bara springa. Halva mig säger nu efteråt att det var klokt att inte stanna och ta kontakt, ensam på ett motionsspår ute i skogen och utan att någon vet om att jag befinner mig där. Andra halvan ångrar att jag inte stannade och läxade upp skiten ur vem det var som nu "fakking kasta". Om det nu bara var "en kul grej", så är det sådant som kan skrämma skiten ur andra och göra att folk inte vågar ut och motionera.

Vilken supergo runda jag fick ihop idag, yay! 🤩 Denna seglade upp högt på favvolistan. Nu när jag valt att pausa som löparcoach en sväng, så har jag återgått till att ge mig ut på mina egna upptäckarrundor där jag inte behöver tänka på att de måste utgå från stora parkeringar för löpargruppen osv. Jag kikade på en karta och såg en liten parkering med stig omedelbart ut och ner på Ugglemossen, perfekt ju! Jag hade ritat ut lite nya stigar för att ta mig norrut till ravinen i Kåsjön, men lyssnade på musik och dagdrömde lite så jag sprang fel två gånger och följde gamla stigar jag sprungit på innan istället. Det gjorde inget då jag kom dit jag skulle ändå, men jag checkade lite av stigarna jag skulle ha sprungit på och de såg kanonroliga ut!

Från ravinen och söderut så följde jag en stig jag bara sprungit en bit på innan och det visade sig vara en 10-poängare. Mjuk single track och långt, svagt utförslut, så jag sprang med stoooooort leende och bara flöt med längs naturen. Tänk att jag som tidigare hatade löpning skulle bli helomvänd bara för att jag hittade ut i naturen?!

Blev strax under milen idag och en runda jag gärna guidar på om någon vill göra mig sällskap i vår. Ska även rita till en knorr i kartverktygen och rita upp ett långpass här med förlängning med de helt fantastiska stigarna runt ravinen i Kåsjön.

#trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail

Förra året så tänkte jag flera gånger att jag borde verkligen TBE-vaccinera mig, men när jag väl kom på det så var det typ dagen innan jag skulle coacha ett pass med löpargruppen eller något och jag blev lite nervös över ev biverkningar och tänkte hela tiden "tar det en annan gång". Några vänner sa att det inte skulle märkas alls, medan några andra hade fått lite biverkningar, så jag tordes heller inte ta det precis innan tävling eller tjänsteresa. I fredags tog jag första dosen och blev riktigt trött efteråt, typ kände mig vissen, så det var bra att jag inte hade en längre bilkörning framför mig iaf. Sedan var det väldans vad axeln tog stryk, försökte springa igår men avbröt direkt (behöver kunna flaxa obehindrat med armarna i terrängen).

En stor anledning till att jag har skjutit på vaccineringen är också att jag aldrig fått ett fästingbett och jag får nästan aldrig ens fästingar på mig. Mina sleeves på vaderna gör att fästingarna får svårare att ens klättra upp på mig på löprundorna sommartid, men förra året fick jag faktiskt "fästingbäbisar" på mig på ett par rundor då vi sprang med löpargruppen. Små knappt synliga prickar som rörde sig upp på knäskålarna efter rundan och som jag fick borsta bort. Sedan har jag fått fästingar på mig inomhus två gånger efter att ha gosat med min katt och sedan känt att något kommit krypande på mig i nacken mm. Katten har fästingmedel på sig sommartid, men fästingarna hinner krypa runt en stund i den långhåriga pälsen innan, så frågan är om mitt första fästingbett någonsin inte kommer efter lite kattgos istället.

Statistiken visar att fler och fler smittas och jag har varken lust med milda symptom eller hjärnhinneinflammation. Har man riktig otur så räcker det med ett enda fästingbett och sedan sitter man där med förlamning, så i och med att mitt största intresse är att vistas i blodsugarnas miljö samt att jag inte är känd för att ha tur, så får det bli några nålstick nu.

Garmin Enduro 2! Den bästa ultraklockan - eller? Som vanligt inget samarbete eller sådant jox och jag kan ha vilken åsikt jag vill om produkten utan att behöva lajva reklampelare. Efter 6 mån användning, så kan jag konstatera att Garminklockan är "king of the hill" när det gäller kart- och navigeringsfunktion 🙏. Navigeringsfunktionen i sig är inte unik, men att ha topografi och kunna se andra stigar än den jag ska springa på, objekt så som tjärnar mm har jag haft nytta av flertalet gånger. Dock är det lite fippel med att zooma in/ut och flytta runt sig på kartan vintertid med vantar mm.

Bra batteritid var ett av mina krav. Jag vill kunna springa en 24-timmars fjälltävling osupporterad och ensam med navigeringsfunktionen på hela tiden utan att ladda från powerbank. Jag har inte fått testa 24 konstant nagivering med multiband ännu, men klockan höll batteriet finfint hela veckan nere i Nerja med navigering varje dag. So far so good.

Garmins SATiQ som med intelligens ska växla mellan satelitlägen är jag dock skeptisk till. Jag väljer iaf multiband direkt, framför allt i bergen. GPS-funktionen i sig är dock så otroligt mycket bättre än min förra Suunto 9-klocka. Jag har än så länge inte tappat alla signaler en enda gång medan Suunton kunde stressa mig ibland när jag sprang med löpargruppen och den plötsligt visade att den förlorat GPS-signalen (och därmed inte ens visade en kompassnål).

Funktioner för HRV-mätning och sådant är mest roliga som gimmicks för min del. När jag var förkyld och sopslut som artist tyckte klockan att jag var i toppform och borde ösa på med sprintintervaller 😆🤷‍♂️.

Något som jag trodde var en gimmick, men som jag dock blivit förtjust i, är när jag har läst in en GPX-fil och får veta hur brant backe jag är i och hur långt jag har kvar av backen. Riktigt bra för att planera bra löpekonomi!

Klockan har dock en gigantisk nackdel och det är prislappen. Den är rentav obskyr. Det finns absolut inget som motiverar den höga prislappen. Jag köpte klockan då det var den enda som matchade just mina unika behov, men jag skulle inte rekommendera den till random löpare just pga den femsiffriga prislappen.

De bortglömda ledernas löpning. Prioriterade lunchen till att skutta i skogen i Lerum och vilken dans det blev! Det är lite svårt att förklara i ord, men en av orsakerna till att jag fullkomligen älskar stiglöpning är pass som detta när kroppen liksom harmoniserar med naturen. Hela kroppen arbetade med balans och jag hade liksom en rytm som gjorde att jag flöt fram i terrängen. Kroppen kändes följsam, pulsen var låg och det kändes verkligen som en dans eller en lek med naturen.

De två bortglömda lederna jag sprang på idag är kanske inte bortglömda, men de underhålls inte. Det finns inga förklarande tavlor och ledmarkeringar finns bara här och där. En av lederna är Stora Stamsjörundan och är märkt med S, men leden med gul märkning vet jag ännu inte vad den kan ha hetat en gång i tiden. Den vävs i varje fall in i Stora Stamsjörundan.

Underbart pass och jag var sååååå speedad när jag kom tillbaka till jobbet. Full av kreativitet och energi, perfekt!

#trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail

Lycka att äntligen kunna springa efter jobbet utan pannlampa 🤩! Jag har dock med mig en pannlampa av säkerhetsskäl, men så underbart att det bara är 10 dagar kvar till sommartid och då lägger jag undan pannlampan helt. Skulle egentligen ha sprungit en favoritstig från Gunnilse in i Vättlefjäll, men kom iväg lite sent hemifrån, så valde Lerum istället. Det finns en supertråkig motionsrunda vid Stamsjön där majoriteten rör sig, men vågar man bara sig in i skogen istället så hittar man goa små flowiga stigar! Bilderna talar sitt tydliga språk.

Det blev nog sista solglimten jag fick tag på nu iaf då det ska bli mulet och en del regn nu 1v framåt, men det ser också ut som det är tack och adjöken till nattfrost i helgen. Jag tänker nog rengöra mina ståldubbade VJ-skor och hoppas jag kan ställa undan dem för denna säsong.

Jag är så glad i sinnet av bara vetskapen att den sablarns vintern med mörker och kyla är på väg bort och att jag nu kan få njuta av ljus kvällslöpning i skogen.

#blioslagbar #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning

[Efterlysning/förfrågan till er som har boende att hyra ut i Norge, Jämtland och norröver från Jämtland].

Jag är otroligt förvirrad just nu över hur jag ska göra med boende, såväl primärt, ev sekundärt samt på hjul (äventyrsbil).

Drömmen om att sälja mitt hus och skaffa ett tiny house för att ha så nära noll kronor som möjligt i månadskostnad lever kvar. Inga bolån, superlåg uppvärmningskostnad, självförsörjande på el osv och något som varken tar tid, pengar eller energi i anspråk. Detta är nog min största dröm just nu. Drömmen om att när lönen kommer så har jag nästan inga fasta utgifter alls, utan att 95% av den får gå till vad jag vill uppleva av livet härnäst. Dessutom med en frihetskänsla som inte går att få i lägenhet/radhus.

Att hitta en tomt för detta eller få ihop kalkylen överlag runt Göteborg känns dock som en utopi. Jag hade som plan att köpa ett ruckel till hus för att komma åt en bra tomt och sedan bygga en "Attefallare" att bo i, men det ser onekligen mörkt ut när rena rama ödehus i Rävlanda läggs ut för 2 mille. Istället har jag nu sedan 4v tillbaka börjat planera för att kanske behöva bo kvar i mitt nuvarande hus och börja göra en plan för det 5 år framåt (om jag nu inte ramlar över något/någon som omkullskakar min värld och skapar nya förutsättningar).

Förra året började jag fundera på att skaffa ett sekundärt boende närmare fjällen, typ i Jämtland. Ett ställe att mellanlanda på efter 10-12 timmars bilkörning hemifrån. Kunna bo, jobba, tvätta kläder osv, liksom bara ha ett ställe att "ladda om" på innan turerna till guldkornen till fjälls i Norge och Sverige.

Det som känns mest prisvärt är att köpa en stuga med renoveringsbehov bort från skidbackar, men jag vet inte om jag fixar att renovera "på distans". Det är en sak här hemma där jag har verktyg, förhandlad rabatt hos bygghandlaren mm.

Ett alternativ är att hyra boende i perioder och jag vill nu få veta vilka av er som har boende att hyra ut för mig OCH MIN KATT samt kostnad. Både enstaka veckor och om någon har boende som går att hyra längre t.ex. 4v. Skicka dm/pm.

Årets kämpigaste pass sett till upplevd ansträngning per kilometer. Efter flera dagar med stillasittande, multipla långkörningar med bil mm, så vaknade jag med myror i brallan. Fullt normalt att städa kakelfogar med tandborste och skura innerdörrar kl 08:00 en söndagsmorgon 🤷‍♂️😆. Lite tillfredsställande är det allt med lite vårstädning när ljuset äntligen kommer tillbaka nu.

Jag trodde dagsformen skulle vara maxxad inför passet idag, men hade lite migränkänning och kände mig överlag inte så pepp på att springa i snö. Ställde till det ännu mer för mig själv genom att välja ställen som jag inte ens visste om det fanns stigar på och det visade sig att jag mest hittade skogstraktorspår som inte var springbara (enorma vallgravar med vatten som inte frusit till + skogsfälle rätt över vägen). Jag fick springa massor i obanad terräng och fick kriga för varje centimeter i snön. En bit in i passet tappade jag humöret lite då jag insåg hur otroligt långsamt jag rörde mig samtidigt som jag fick ta i så förbaskat mycket.

Bra träningspass i sig som slaktade på mina lårmuskler riktigt bra. Hade dock inte så roligt, då det blev för mycket obanad terräng för min smak och det är nog det sämsta jag kan bjuda min trasiga stortåled på också där jag vid ett tillfälle trampade lite snett så jag vrålade av smärta.

Hoppas iaf jag snart kan få lägga undan de ståldubbade vinterskorna och få välja mina sköna ultraskor istället och bara få surfa fram på flowiga skogsstigar i vårskrud 🥰. Kämpa våren, komsikomsi!

Bråtaskogen - vilken pärla ändå och så nära Göteborg men ändå vildmarkskänsla. Nere i ravinen är det precis knäpptyst då det blir en ljuddämpande effekt. Jag skuttade runt helt oplanerat och sprang in på massa nya stigar och en del obanad terräng med bara för att utforska och upptäcka. Noll koll på fart eller puls eller något, bara lek med naturen och barnsligt roliga upptäckaravstickare. Det är så synd att de inte har dragit upp flera leder i det här området dock. Det går en helt magisk stig uppe vid Stora Hålsjön och det är traillöpning av världsklass österut, men det går inte att ta sig hela vägen tillbaka utan att braka ut obanat i rejält tuff terräng. Nästan så jag vill kontakta kommunen och föreslå hur man kan märka upp en ny rutt om man bara röjer en liten "gata" mellan blå led och kraftledningsgatan.

Kände mig dock trött i kroppen idag och har haft huvudvärk hela dagen. Kanske lite vätskebrist då jag kände mig lite törstig under rundan, men kan också bero på att jag ligger lågt på kolhydrater. I och med att jag ligger på kaloriminus konstant nu så kommer jag att sakna det där trycket man får i kroppen när man är "fulladdad". Dock är jag mer än halvvägs igenom första delen av min transformation av kroppen nu vilket känns helt underbart.

Sol på skinnet och glad i sinnet, en bra söndag! Trevlig söndag på er!

Efter varje träningspass hemma nu så haltar jag rätt kraftigt resten av dagen pga smärta. När jag springer så förtränger jag den trasiga stortåleden (medvetet eller omedvetet). Att bromsa hårt när jag kör bil gör helt galet ont med. Det är dock skönt att veta vad det är och att jag inte förvärrar något genom att röra på mig, men jag ska på nytt ge mig på jakt efter avlastande hjälpmedel.

De två inläggen jag fick gjutna var ingen hit. De mjuka inläggen gjorde ingen skillnad alls och de hårda skar istället sönder sidan på mina fötter. Jag ska beställa fler pelotter och experimentera lite mer med placeringen samt vända mig till en annan ortopedtekniker som inte gör gipsavgjutningar, utan som jobbar med scanning/3D-print istället. En chansning som kostar 2000 kr på nytt, men så värt om det fungerar.

Det intressanta är att under träningen i Nerja där jag var ute i timtals, så kände jag inget efteråt. Jag valde nämligen att ta med mig mina Inov-8 G300 Trailfly Ultra Maxx-skor som jag inte kan använda här hemma i Sverige pga världens absolut sämsta grepp. På riktigt, skorna är så hala att ett par Converse är en uppgradering deluxe. I Spanien är dock stigarna oftast snustorra och har mycket sten/grus, så där är skorna helt underbara.

Tydligen tyckte min stortåled om dessa skor. De är ju otroligt dämpade och sulan påminner om en rullsula, MEN den är delad på mitten för mer rörlighet, så jag trodde tvärtom att skorna skulle vara en mardröm att springa i. Det verkar dock som att de avlastar mitt löpsteg perfekt i avstamp/frånskjut. Så galet synd att sulan är såphal på stigarna här hemma!

Nåväl, jakten på hjälpmedel fortsätter samtidigt som jag får acceptera smärtan. Den dagen jag inte kan det längre får jag boka in operation (det går inte att rehabba bort ben som skaver mot ben tyvärr).

Två tävlingar redan strukna från "önskelistan". Jag var otroligt nära att klicka i en anmälan till GotRun Winter Trail och årets första ultratävling. Gotland har ju inga mastodontberg liksom, så det hade varit en rolig och annorlunda upplevelse nu om 2v.

Tyvärr fastnade jag på färjelogistiken. Lågsäsongen nu erbjuder bara begränsade avgångar och fredagsfärjan skulle anlända typ bara 7-8 timmar före start och även torsdagsfärjan skulle komma fram vid midnatt. Färjan hem anlände också rätt sent (addera 3,5 timmes bilkörning på det för att ta mig hem), så jag skulle behöva ha Ziggy på kattpensionat i fem dygn för 1250 kr + färja och transport för 2500 kr mm. Hade det gått en tidigare färja på fredagen och en tidigare på söndagen så hade jag slagit till direkt. Nåväl, Gotland får jag upplevelselöpa en annan gång.

Såg även att Koster Trail redan var fullbokat. Har aldrig varit på Kosteröarna, men samma där, får upplevelselöpa där en annan gång.

Får tydligen inte vänta för länge med att boka in tävlingar nu för startplatser verkar gå åt som smör i solen här och där, så ska välja ut ett par "nyckeltävlingar" denna helg och spika dessa. Resten får bli bonus. Österlen Spring Trail, Björnfrossa, Silverleden på en dag och Mora Trail ligger bra till just nu iaf ✌️.

Tack februari (skönt att du är förbi) och välkommen mars månad. Lustigt nog är temperaturen nattetid kallare nu än vad den har varit under jan/feb. Min träningsplan efter Nerja-resan gick i stöpet pga förkylningen, men nu tar vi nya tag i mars. Under februari hade jag även fokus på bygget av äventyrsbilen just för att få den registreringsbesiktigad och godkänd inför sommaren vilket den blev i måndags. Vad som också har tagit mycket av min tankeverksamhet och fritid i anspråk är grubblerier runt boende.

Det ser inte ljust ut med att hitta en tomt för att bygga ett tinyhouse och flytta. Jag har kammat noll hittills, men liksom till och med ett ruckel i buschen utanför Rävlanda vill de ha 2,5 mille för. Galet, men just nu känns det långsökt att omvandla min dröm till realitet. Så istället har jag funderat på att bo kvar där jag bor då i X år framåt och det är därför jag har tagit offerter på solceller mm. Tyvärr har priserna skenat så ROI (return of investment) är precis uruselt (elpriserna nu i jan/feb har ju varit riktigt låga dessutom).

Det lutar dock mot att jag får acceptera att bo kvar på samma ställe ett tag till, tills livet kommer med någon större överraskning som gör att jag verkställer en flytt. Dock har jag inte lagt ner drömmen om att köpa ett fritidshus i fjällen och ha som sekundärt boende/extra basläger. Tips på fjällstuga/tomt som INTE ligger vid dyra skidorter osv sökes fortsatt.

Dagens inklämda lunchlöprunda blev lite väl äventyrlig. Jag ville på nytt utforska området mellan Högäset och Lindås, på jakt efter gostigar. Jag ritade upp en rutt och stack ut, men precis innan jag skulle börja springa så ringde ännu ett solcellsföretag (jag måste besluta mig typ idag) och jag tappade 10 minuter av min planerade utevistelse. Sedan rätt tidigt på löprundan så hittade jag en stig jag inte sett på någon karta och valde att springa in på den bara för att ha roligt. Jag fick skära ner i obanad terräng över ett litet kalhygge sedan innan jag hittade in på en av slingorna jag skulle ha sprungit på egentligen. Nu såg jag att klockan tickade på lite väl mycket och jag hade mer än en tid att passa, så började ta mig tillbaka därifrån jag hade kommit.

Plötsligt så började jag se att jag började springa i en cirkel. Jag hade tydligen hittat in på en annan stig alldeles i närheten av den första och även om den såg ut att leda åt rätt väderstreck först, så började den sno sig runt sedan. En cross-stig eller ett MTB-spår såg det ut som och sådana kan gå i rena rama åttor utan att man riktigt ser var stigen tar vägen. Nu blev jag så överjävligt stressad och började få lite panik, särskilt då jag såg att jag började springa i cirklar istället för att röra mig västerut där jag lämnat bilen. Jag tog istället ut kompassriktning rakt mot bilen och brakade ut efter en ås och i obanad terräng. Jag ramlade, jag svor, smetade näsblod över halva kinden och hade en ansträngningsnivå jag inte varit uppe i sedan innan förkylningen.

Jag hann tillbaka iaf, men borde kanske inte ha gett mig ut utanför den först planerade rutten i och med att jag hade tider att passa. Måste tillbaka och utforska den där "cirkeln" jag sprang i dock, helt enkelt bara följa den lilla stigen och se var jag faktiskt hamnar. Kort tur iaf som gav trötta ben.

Jag har ställt till det lite för mig själv denna vecka och lyckats boka in massor med privata saker som ska pusslas ihop med jobbschemat. Allt från tandhygienist till bilverkstad och inget ligger "nästgårds", utan det är 5 mil hit och 5 mil dit och äter massor av min fritid + lunchraster i bara logistik. Samma vecka som det är körigt på jobbet, så jag har konstant en förhöjd puls och ett extra stresspåslag nu. Samtidigt är det strålande solsken mitt på dagen varje dag nu, så idag kände jag att jag måste bara trycka in en skogstur och få bara om så lite sol i nyllet och få blåsa ur lite stress ur hjärnan.

Fick loss en lucka på 25 minuter, rusade in i bilen och körde som en biltjuv till en av mina favvostigar nästgårds och drog ut. Hann inte ens få 2,5 km i benen, men jag fick sol på mig, jag blev svettig, jag fick upp flåset då jag drev på rejält i steget och det blåste ur hjärnan direkt.

Det doftade även skog idag! Även om det ska bli kallare nu igen, så undrar jag om det inte är det vårtecknet jag älskar mest. Just när man tar ett andetag och det doftar något, om så bara blöt skog som tinar upp.

Träningsmässigt gav denna runda inte ett smack, men min hjärna tackar mig för urblåsningen och energipåfyllnaden.

Jag nervositetskissade tre gånger innan och kan ha råkat dricka fem koppar kaffe (utöver de tre till frukost) i rent stresspåslag på besiktningsstationen idag. Efter att ha ägnat två år av min fritid på att bygga om skåpbil nr2 - där jag dessutom rev ut inredningen efter ett par provturer och valde att bygga om den - så blev det idag dags för inte bara kontroll- utan också registreringsbesiktning. Bilen är så pass ombyggd att den inte längre kan anses vara en "lätt lastbil".

På ett sätt kände jag mig lugn eftersom utifrån vad jag läst på så uppfyllde bygget alla möjliga paragrafer och krav, men regelverket lämnar utrymme för tolkning här och där, så där blir man ändå beroende av hur besiktningsingenjören har gjort just sin tolkning. Bilen vägdes för att kolla så att inte bygget hade snedfördelad vikt, axeltryck osv och mycket annat. Rubbet gick prickfritt. Det märktes på besiktningsingenjören att han såg att det inte var något slarvbygge (han muttrade lite om "slarv-campers" som han hade fått innan).

Så äventyrsbilen är nu officiellt en husbil, där även inredningen blir försäkrad. Jag har en del saker kvar att fixa som att sy lite gardiner, installera extraljus och lite sådant, men jag kan nu börja packa ut i bilen och göra den "resklar". Nu kan jag också på riktigt börja planera inför fler trailtävlingar nu när jag vet att mitt boende på hjul är fixat. Jag satt så sent som igår och fingrade på en startplats till t.ex. Österlen Spring Trail, men avvaktade då jag ville få dagens besiktning avklarad först.

Det gör också att jag kommer att åka runt lite i vår/sommar och testa nya naturreservat och upptäcka nya ställen. Hojta till om du vill guida mig på en tur (eller bara bjussa på en kopp kaffe och klappa äventyrskatt).

Jag kommer troligtvis att hålla mig söder om Gävle fram tills senare i sommar och då åka norröver.

Idag hade jag bestämt mig för att trotsa den där envisa förkylningen eller vad det nu är och springa lite ändå. Tänkte ta det lugnt och inte gå All In Hjärtmuskelinflammation eller ngt typ, utan testa en liten sväng och skulle jag börja hosta för mycket eller något, så hade jag bara promenerat tillbaka. Det gick dock rätt ok för att vara första pulshöjande aktiviteten i huvud taget på 2v. Orkeslös i uppförsbackarna dock, hade liksom inte tryck i benen, men annars låg jag i lugnt tempo och rullade på med knappt märkbara andetag.

Nu ger jag dock upp försöket att hitta den gamla stigen som går från Ristjärnarna och ner till Yxsjön. Idag ville jag testa att se om jag kunde hitta den från andra hållet då jag inte såg den sist nere vid Yxsjön. Jag hittade in på stigen idag från andra hållet, dock väldigt lite "stig", men jag kunde följa det som en gång var nertrampat. Dock tog allt slut vid ett jakttorn och en liten mosse. Där upphörde alla spår, så jag fick braka igenom obanad terräng där jag fick skydda ansiktet från all sly och det tog mig evigheter att ta mig ner på grusvägen. Väl nere på grusvägen försökte jag backtracka stigen, men nej, det kan inte finnas en stig här (längre).

Jag tog mig tillbaka via Fuletjärnen istället och så gick banan på Aktivitus Trailrace i våras med, den rutten fungerar ju. Jag ska testa att ta mig söderut ner mot Survesjön nästa gång istället, så möter man upp Yxsjön där och får superfina MTB-stigar sedan.

Kul att utforska/upptäcka iaf! MTB-stigarna vid Fuletjärnen får verkligen 10/10p för njutlöpning.

Lite typiskt "Peter-flyt", men min underbara träningsresa till Nerja, kostade mig en förkylning direkt vid hemkomst. Sådan där grej där jag inte känner mig sjuk, men hela tiden hostar/snyter mig bara. Sist jag åkte på en längre förkylning var på Aconcagua där jag ett tag kände mig så svag att jag var säker på att jag skulle behöva ge upp. Känslan av att ligga förkyld i ett tält på nästan 6000 meters höjd i hårda stormvindar med nästan obefintlig sömn i flera dygn mm är något jag sent kommer att glömma. Att vi därifrån blev bara två av tretton som nådde toppen är ett ännu starkare minne och ett kvitto på att mitt pannben inte går av för hackor (kroppen var sopslut).

2v nu utan konditionsträning har mest bara varit frustrerande då jag haft stressigt på jobbet och konditionsträning är min bästa stressventil, men nåja, nu kommer snart våren på riktigt och som jag längtar att springa ut i naturen när skog och natur börjar dofta och slå ut i blom.

Jag håller på att fundera lite kring tävlingar och träningsläger i år då jag med lite tur får äventyrsbilen omregistrerad till husbil inom kort och därmed är den färdig på riktigt. För lite kortare löpningar så kan jag ta med mig katten Ziggy och slipper tänka på kattvakt, men jag är lite sugen på några längre löpäventyr på 3-4 dygn i fjällterräng. Än så länge har jag inte fått napp på sällskap, men jag är sugen på att antingen springa en flerdagarstur i alperna eller i svenska eller norska fjäll med övernattning på vägen. Därmed behöver jag planera in kattvakt och lite sådant, så det är hög tid nu att försöka sätta en plan för sommaräventyren på riktigt (även om jag väntar med beslut om ev höghöjds-/bergsexpedition i höst).

Inte mycket till träning denna vecka direkt. Förstod i måndags att en förkylning var på g, vilket inte gör mig så mycket då det oftast går flera år mellan gångerna och det brukar gå över rätt fort. Däremot brukar jag bli lite allmänt omotiverad och trött och det blev jag nu med. Samtidigt har det varit helt sjukt mycket på jobbet denna vecka, så det mesta av min energi har gått åt till det och jag har lagt mig i sängen typ 2 timmar tidigare än jag brukar varje kväll (och sonika sovit över 9 timmar per natt med). Finner det dock fascinerande över hur mycket snor min kropp kan producera. Nog för att jag har stor näsa, men liksom jag har snutit mer än jag har kissat senaste 48 timmarna ✌️. Inväntar stormen nu och så får vi se om kroppen är redo för lite träning i helgen.

Har passat på att ägna de träningsfria dagarna åt lite annat på fritiden ändå innan läggdags, typ som att strukturera om privatekonomin lite, offertgenomgång på solceller till huset (tyvärr ej värt investeringen med dagens priser), alldeles försent startat årets odling (första tomaten visade sig i sådden inom 48 timmar dock) och sådant "fix".

Fortsätter att suga lite på minnena från förra veckans resa iaf. Så sjukt roligt och spännande att bara dra iväg till ett nytt ställe sådär. Frihetskänslan ändå ❤️🙏.

Res-reflektioner: Äntligen kom jag iväg på ett litet "träningsläger" igen, med fokus på att upptäcka/uppleva primärt. Resulterade detta i en superkropp/kondis? Nah, en veckas träning gör varken till/från, men jag fick en go mental boost och träningsreflektioner med mig hem.

Som vanligt i bergen, så fick jag slopa tänket på kilometrar och tänka "tid i rörelse" istället. Tekniskt underlag och höjdmeter sänkte min fart enormt mot för hemmavid. Tidsmässigt blev det tre långpass utöver volympass och totalt ca 2700 höjdmeter. Inte så många höjdmeter ändå, men till skillnad mot t.ex. Gran Canaria, så hittade jag inget sätt att "fördela ut" höjdmeterna, utan det blev verkligen rätt upp i bergen och rätt ner utan chans till återhämtning "på platten". Det är sådan skillnad om det är 1000 höjdmeter på 27 km kontra 1000 höjdmeter på 7 km, både upp- och nedför.

Samtidigt blev just det så bra träning. Mina lår blev totalt mosade 1200 höjdmeter konstant utförslöpning från El Cielo t.ex. Nyttig reflektion (igen) över hur viktigt det är att träna på utförslöpning, inte minst för alla ni som ska köra UTMB i sommar. Jag fick också sjuk träningsvärk i erector spinae från allt powerwalkande uppför samt nedersta abs som kämpade med att balansera bålen i utförslöpningen.

Jag är mycket nöjd över hur kroppen svarade upp på "bergschocken" denna vecka och framför allt känslan av att känna mig otroligt stark uppför. Inga blåsor eller skadekänningar eller något och min trasiga stortåled begränsade inte mig alls (återkommer till varför). Det var superskoj att utforska Nerja med omnejd och se något nytt, men för just träning så tror jag inte att jag återvänder solo iaf, utan det ska vara ihop med träningssällskap. Annars blir det ett nytt ställe nästa gång (eller återvändning till GC eller Madeira).

I morse snoozade min nya rumsgranne 1,5 timme från 05:30 med larm + vibration var 10e minut. Sonika blev jag väckt var 10'e minut i 1,5 timme. Jag har nu laddat ner en ljudfil på en åsna och förberett mitt eget snoozelarm till imorgon bitti. Karma 😆.

Dagens bergstur blev mer upplevelse och äventyr än löpning. Det var svårt att springa i Rio Chillar, särskilt uppströms med större "drops" och halt och svårt att se djuphålor mellanåt. Springa i flodravin var skoj 15 minuter, men efter 45 min ville jag bara att det skulle ta slut.

När "stigen" väl kom så fanns där ingen och jag bröt ihop totalt. Orienterare i Spanien måste vara hardcore, för precis allt sticks och rivs och givetvis vurpade jag rätt ner i en taggbuske. Plötsligt dök den riktiga stigen upp. Tydligen har någon gått fel en gång i tiden, sedan har alla kollat Strava och gått lika mycket fel, så heatmapen pekar rätt ut i terrängen 😄.

Stigen var dock svårlöpt och jag saknade skydd för benen då jag rev upp sår efter sår. Först på slutet fick jag en magisk "ridge run" och lite go löpning.

Kul att utforska iaf och bra träning för ben och pannben, men det tog mig alltså 3,5 timme att ta mig lite mer än 10 km och 550 höjdmeter, så det skvallrar en del om hur löpbart det var.

Äventyrslöpning del 1/2. Årets bästa dag hittills, yay!!! Jag är bara så glad och tacksam ❤️🙏. Vilken flax att jag tog fel skor på mig igår och avbröt toppturen i skitväder och chansade på bättre väder idag! Jag prickade dessutom väderfönstret perfekt vid lunch. På väg hem började det regna högre upp i bergen.

Jag har fortfarande träningsvärk i kroppen, men tack vare löpvilan igår så kände jag mig ändå superstark. 550 höjdmeter in på kontot (måste kalibrera om min Garmin som visar fel totalstiging) och hela turen upp på El Fuerte kändes nästan lite för enkel. Superrolig löpning på ridgen också, SÅ mycket roligare sträcka än El Cielo i måndags. På väg ner träffade jag ett större svenskt och ett större engelskt gäng, supertrevliga. Britterna erbjöd att betala mig som guide när jag tipsade dem om lite otydliga leder högre upp på berget 😆. Det bästa med friluftsfolk är att alla är så trevliga ute i naturen.

Jag har filmat massor med min gopro, så hoppas jag kan sätta ihop en liten film när jag kommer hem. Det här var precis det jag önskade mig nu, att få börja året med fantastisk upplevelse- och äventyrslöpning. Dagens ord är: tacksam.

#blioslagbar #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning

Äventyrslöpning del 2/2. Såg av en slump att Gabriella, en friluftsvän, hade gjort en levadavandring precis vid Frigiliana och sa att den inte var springbar. Smal och med stup rätt ut. Challenge accepted!

Precis i början hade den ett skyddsräcke, men sedan var det inget räcke utan verkligen smalt och bitvis lite magkittlande. Jag föredrar att inte överdriva och stupet utför var mer av karaktären att ramlar man så får man inte stopp förrän i botten av ravinen, så mer av karaktären "du slår sönder varenda ben i kroppen på väg ner" snarare än "du dör" även om ett olyckligt fall kunde bjuda på det med såklart.

Jag andades annorlunda, precis som på Everest när jag behövde passera över raviner. Det är ett sätt för mig att fokusera. Jag har lärt mig att inte känna någon rädsla eller tänka på en olycka, däremot vill jag ha en plan för att hantera en risk. Planen blev att hela tiden springa med tyngdpunkten på kroppen in mot levadan så om jag skulle snava så skulle jag främst falla in mot levadan och inte ut i ravinen. Sedan som alltid lite lägre tempo och inte tänka på NÅGOT annat.

Riktigt spännande och annorlunda löpning, men vände om vid lite kortare distans än jag hade planerat för. Ville ha pigga ben hela vägen tillbaka just för att springa på ett säkert sätt. Superrolig löptur!

#blioslagbar #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning

Några reflektioner och intryck av Nerja med omgivning. Väldigt lugnt område, i varje fall nu under lågsäsong. Lite pitoreskt och mysigt med små fordonsfria gator, fick nästan lite Greklandsvibbar här och där. 99% av turisterna är pensionärer och främst britter. Nästan alla spanjorer verkar ha hund och röker cigg 😆. Vandringsleder och stigar är helt uruselt uppmärkta, glöm infotavlor och ledmarkeringar som i Sverige. Berg- och stigar ligger nära till hands dock, men det är samtidigt lite begränsat utbud innan man behöver en bil och ta sig längre bort. Inte som t.ex. Tejeda på Gran Canaria som typ är som ett nav där det går stigar/leder åt alla håll. Gran Canaria har också uselt uppmärkta leder, men där hittar man faktiskt lite skyltar ibland ändå.

Nerja är inget ställe som jag skulle vilja köpa en lägenhet i och återvända till regelbundet, men kul att utforska ändå!

Jag har börjat bli mer och mer sugen på en flerdagarslöpning i sommar någonstans, antingen alperna eller i fjällen med övernattning längs vägen. Någon som är sugen på att haka på?

Det fick bli löpvila idag efter att ha planerat om lite och så siktar jag på förhoppningsvis två goa äventyrsdagar till och se om jag kan få in 1000 höjdmeter till i benen. Med lite tur så kan jag få fin utsikt från bergen imorgon även om det ska vara lite mulet, men hoppas på hög molnbas eller glesa molnstackar.

Besökte lokala gymet istället och körde ett massivt överkroppspass. Alltid kul att se lite ny gymkultur. 90% män och precis alla hade vita/gråa mysbyxor på sig och inte ett GASP-linne så långt ögat kunde nå. Packat med maskiner och fria vikter, men ingen plats att röra sig på mellan just. Drygt 100 kr/gympass. Jämför jag med Puerto Rico på Gran Canaria så var det gymet mycket luftigare och där kunde man dessutom köpa svingoda proteinshakes mm. Å andra sidan har jag tränat på gym i Thailand där allt varit utomhus och så rostigt så hela jag blivit brun 😆.

Måste bara säga att detta är så galet roligt! Visst hade det varit skoj att ha rest ihop med någon och delat alla upplevelser, men att resa själv är väldigt utvecklande och spännande det med. Nu kan jag snart vara löparguide på Gran Canaria, Madeira och Nerja iaf ✌️.

Blev lite fail idag. Körde upp till startpunkten på rundan för att upptäcka att jag fått med mig fel skor från hotellet. Sedan velade jag som tusan i en kvart för jag skulle verkligen vilja få komma upp på en bergstopp och få se lite fin utsikt, men jag verkar ha prickat in årets sämsta vecka vädermässigt.

Valde att vända hemåt och chansa på bättre väder imorgon. Fastnade dock i något som såg ut som en skolavslutning med avstängda filer, vinkande poliser och fullt med folk i Frigiliana och även i centrala Nerja var det lite mer trafik.

Körde fel massor av gånger och åkte runt på måfå och utforskade, men det hör till och blev lite av dagens äventyr ändå. Måste säga att så här lugn och lite trafik har jag aldrig stött på i något land under mina resor, det är väldans behagligt att köra och lätt att flyta med i trafiken. Har inte ens behövt tuta på någon 😆. Lite snopet ändå att första utlandresan söderut på över 3 år för min del lyckades pricka in lite sämre väder på spaniens fastlands solsäkraste sida, men jag har superskoj oavsett.

Det är inte helt trivialt med nutrition på sådana här resor, eller rättare sagt så är jag väldans bortskämd på hemmaplan med att ha så bra tillgång till bra träningsnutrition. Både mat och kosttillskott. Jag törs numera inte ta med mig pulver på resor, varken till sportdryck eller bara vassleprotein då jag blev plockad av tulltjänstemän i Argentina när jag hade bestigit Aconcagua och det var ett smärre helvete att förklara att puvlret i påsarna (öppnade originalpåsar) inte var knark. Så jag försöker istället göra det bästa av sitsen, men i flera matbutiker nu har jag knappt hittat någon proteinkälla alls, alltså inte ens yoghurt, någon större ost eller nötter. Det är mest frukt, bakelser, bröd och chips typ. Sockerprodukter för snabb energi hittar jag dock och köpte bordssalt igår så jag kan salta vattnet jag tar med mig. Igår drack jag 1 liter vatten under passet och ytterligare 1,5 liter efteråt och låg ändå på vätskebrist - och då hade jag inte ens solgass på mig, så vätska och elektrolyter är viktigt.

Nu fick jag i varje fall med mig proteinbars hemifrån, men jag får ändå kämpa för att komma över 100g totalt per dag (lite mer än 1g/kv). Nästa gång jag drar på en sådan här resa, så får det helt klart bli lägenhet/lägenhetshotell iaf så jag har möjlighet att laga egen mat om så "bara" att köra All-In omelett-galore.

Gårdagens höjdmeter-bananas bet hårdare på min kropp än vad jag hade förväntat mig. Träningsvärk i låren var jag beredd på, men inte att ländryggen skulle vara sopslut och rumpan fick sig en bra omgång igår med. Idag har alla rullatorpensionärer rört sig i åttor omkring mig 😆. Försökte hitta någon lite plattare runda idag, men de stigar som finns här är verkligen just i bergen, så jag gav upp och ritade in en egen rutt på omarkerade stigar helt utan att veta vad jag gav mig in på.

Höll på att bränna ut scootern på väg upp och några mindre glada lösa hundar gjorde att jag fick planera om min rutt. Skulle ha sprungit i en loop, men jag kände inte för att behöva passera 5-6 st lösa morrande hundar på tillbakavägen då de vaktade någon form av odlingskomplex, så sprang upp en bit på berget och vände sedan hem igen. Kilometersett en kort sträcka, men 300 höjdmeter till kändes idag. Pigga ben på plattare partier dock.

Superrolig stig idag, men jag har fullt av små rivsår på armarna då stigen var så smal att jag skrapade i vegetationen hela tiden med överkroppen. Stor portion äventyr idag iaf och alltid kul att utforska gamla ruiner, ödehus mm. Upplevelsebetyg 10/10. 🙏

Vilken dag! Scooteruthyrningen var stängd, men fick tag på ägaren som kom efter en timme. Kom dock iväg sent och köra scooter på grusväg i bergen var ju ett äventyr i sig. Sedan blev det höjdmeterträning. Det var inte många löpsteg jag kunde ta upp till toppen EL Cielo - Nerjas "hemmaberg" - utan det var mer powerwalking. Tyvärr mulnade det på, så på toppen såg jag inte den makalösa 360-graders utsikten, men hade det varit klart väder så hade det varit sjukt varmt med solgass mot berget, så jag var rätt nöjd ändå.

Sedan var tanken att jag skulle runda en bergskam och gå nordväst, men jag fegade ur då jag verkligen var helt ensam på berget och rutten på andra sidan var lite brantare och bara rösad och inte uppmärkt på samma sätt som leden upp var. Jag trodde faktiskt det skulle vara massor med folk på berget, men utan nödsändare eller mobiltäckning, så efter att ha yrat runt lite småvilse ett tag och klättrat på skrå, så valde jag att ta samma led tillbaka.

Men alltså. 6 km utförslöpning utan vila, snacka om att lårmusklerna var gelé sen. Hotelltrapporna nu går lååångsamt då farbror får hålla i ledstången 🤣. Grymt! Sådan här träning får jag inte på västkusten.

#blioslagbar #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning

Apropå dagens löprunda. Ord överflödiga. ❤️

#blioslagbar #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning

Senaste 2v har det hänt en del bakom kulisserna. Några förändringar, några nya vägval och beslut. Tänkte nästan döpa om instakontot till Trailpeter 2.0 för det är på det temat. Januari innebar lägre träningsvolym då jag prioriterat annat, men det är så skönt att min dunderenergi kom tillbaka för ca 2v sedan. Det känns också helrätt att jag förra året tog beslutet att prioritera mig själv under 2023. Inte att vara löparcoach för löpargruppen, inte att hjälpa ytligt bekanta med flytthjälp eller massa annat, utan fokus på mig först så får vi se vad tid/energi som blir till övers går till.

Jag fick i veckan en komplimang (utan baktanke) för mitt utseende av en kollega, men jag blev lite ställd när hon gav den då jag inte känner mig speciellt "representabel" i mitt yttre just nu. För mitt eget välmående så vill jag ändra kroppskompositionen lite. Alltså jag åldras och ju äldre jag blir och ju mer jag skrattar, desto skrynkligare kommer jag att bli, men sådant får bara vara 😆. Katten gillar mig ändå 😆. Däremot är det klart roligare att vara i "normalbra" form när jag tittar ner på mobilen och råkar slå på mobilkameran i selfieläge 😅.

Uppgraderingen till v2.0 är igång, men nytt denna gång är att jag har satt sömnen som prio1. Därefter kost och sist träning. Om jag måste välja mellan sämre/kortare nattsömn en kväll kontra ett träningspass, så kommer jag att ställa in träningspasset eller köra bara lite aktivering som jag gjorde tidigare i veckan före en tjänsteresa. Om man ska tro min löparklocka så har jag fördubblat sömnkvalitén under januari mot för 2022 och sömnen är så viktig i skadeförebyggande syfte, återhämtning, stresshantering och mycket annat. Mera sömn till folket! 🙏💪

Idag har jag verkligen haft en struldag där allt har gått sönder eller misslyckats, ackompanjerat av en enveten huvudvärk (jag har aldrig värktabletter hemma heller eftersom jag sällan använder). Skulle ha gjort mig själv en god gärning med att aldrig ha lämnat sängen i morse, hah 😄. Nåja, har haft bra flow i två veckor, så lite skitdagar behövs kanske som balans.

Jag hade verkligen behövt en njutspringarrunda i dagsljus idag men det gick inte ihop med logistiken mellan tjänsteresor och kvällsträningen nu fick bli en kortis bara. När jag ska köra bil 60 mil dagen efter, så vill jag verkligen försöka få så god nattsömn som möjligt innan och tränar jag för hårt/för länge, så blir jag uppvarvad i flera timmar efteråt. Det verka kvitta om det är löpning eller styrketräning, jag blir liksom speedad deluxe.

Samtidigt ville jag få blåsa ur hjärnan lite, så drog på mig löparskorna, tände pannlampan och stack ut i skogen utanför husknuten. Värmde upp 1 km och sedan lekte jag med lite tempoökningar bara och sprang hem igen. Träningsmässigt noll nytta, men jag tog stora kliv och lät benmusklerna få arbeta lite, fick lite flås och lät pulsen gå upp i zon3 ett par gånger. Frisk luft + "lagom aktivering" får avsluta denna dag. Med dagens facit var jag dock helt övertygad om att jag skulle halka på en rot, skalla en tall och plantera hela övre tandraden i barken, men löprundan var det enda som inte blev en katastrof idag 😆.

När 1+1 blir typ 500. Efter två rekarrundor i skogarna norr om Lerum, så hade jag nu fått en känsla för vad som kunde bli en superhärlig runda, men jag var lite osäker på en sista knorr som jag ritade upp på kartan idag. Knorren visade sig vara precis så underbar som jag hade önskat och verkade vara en gammal "bortglömd" led med rester av ledmarkeringar på träd. Vilken jädrans favoritrunda! 99% stiglöpning på riktigt, bara en liten grusvägssnutt på slutet ner till där vi parkerat. En runda som verkligen levererade olika sorters natur och underlag. Nu har jag en ny favoritrunda som jag gärna guidar på om någon vill haka på.

Eftersom jag ligger på konstant kaloriunderskott nu, så kommer min återhämtning att vara lidande vilket jag kände i benen i morse. Jag har dock mina ess i rockärmen, så jag preppade innan passet med EAA+sportdryck, extra mycket beta-alanin och en koffeintablett utöver mina redan tre koppar kaffe. Förutom i uppförsbackar så flöt det på fint på passet. En hel del supergoa sträckor med svagt utförslut och "flowstigar" där man bara kunde fälla ut armarna och typ flyga efter stigen. Jag verkligen älskar när man bara liksom svävar efter mossgröna stigar helt utan ansträngning. Låg puls, lugna andetag och liksom bara flyter med i naturen.

Störtrolig social löprunda med Jonas och hunden Nancy och nu är vi med i utlottningen av priser från Idre Fjällmaratons prissponsor Idre Fjäll med. Idag ger jag mig själv betyg 10 av 10 för att jag är en förjävla bra stigfinnare ✌️.

#blioslagbar #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning

Yaaaay! Äntligen upplevelse- och upptäckarlöpning igen! Bästa träningen jag vet där jag totalt mindfuckar mig själv med nyfikenhet, spänning, naturupplevelser osv. Jag hade tidigare sett på en karta att det fanns två tjärnar jag ville ta en titt på, så jag ritade upp en rutt på kartan, förde över till telefonen och stack ut på upptäckartur. Jag vet aldrig skicket på nya stigar, utan det blir alltid en happening. Om det ens finns en stig i verkligheten, ibland är det "det var en gång"-historia osv. Första överraskningen var det som på kartan var "stig" som i sin tur var en gammal skogstraktorväg, lättsprungen nu vintertid, men sådär rolig sommartid. Jag kom även ut på lite för många partier med grovkross/grusväg också och tjärnarna var inte mycket att se. Tänkte det kunde vara en "njutgloplats", men det var det inte. Däremot på hemvägen kom jag in på kanonstigar, så nu har jag inspiration för att sy ihop en kanonrunda på småstigar runt Häcksjön.

Jag ångrade först att jag inte tog dubbade skor för det var bra fruset i naturen efter nattens minusgrader, men det gick bra. Förutom på en klipphäll där jag inte tänkte mig för och plötsligt gled med hälarna på blankis samtidigt som jag flaxade med armarna och vrålade som en Brontosarius under parningslek (ja ni vet ljudet) 😆. Satt det någon jägare på pass i närheten, så behövde denne garanterat kalsongbyte efter det 😆.

Dagens "ajabaja" till mig själv får dock bli att jag inte tog med en pannlampa som säkerhetsutrustning. Hur mycket sol jag än hade i nyllet på löprundan, så märkte jag på slutet hur snabbt det började skymma och när jag kom tillbaka till bilen så hade jag inte mer än max 35-40 minuter till godo med dagsljus. Det är inte mycket till tid om jag hade råkat stuka foten längst bort ute i terrängen.

Bästa starten på helgen iaf, yay! 🙏💪❤️
Trevlig helg!

#trailrunningsweden #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail

55 minuter lunchrast och jag bara villhövde dagsljus + skogstig. 10 min bilkörning, 25 min hopp och lek i naturen, 10 min tillbaka för att sleva i en matlåda på 5 min och förbereda för nästa jobbmöte på 5 min, yay. Jag fick en portion av friska sjövindar, sjöutsikt, små skogsbäckar, hittade nya stigar att springa på, hejjade på en polispatrull och massa annat. Perfekt spenderad lunchrast 🙏. Ordet tacksam ska in på dagens lodrät sju.

Starten på 2023 summeras "förvirrande" för min del. Jag drog i handbromsen i december för att "rida ut vintern" och se vad elräkningar mm skulle bli. Reserverade 30 000 kr, men tack och lov hejdade sig de skenande priserna lite och januari har varit oförskämt mild temperaturmässigt. Får se vad februari levererar innan vi tar sikte på våren.

Jag famlar dock i blindo känns det som, helt utan målsättning för 2023 ännu. Utan mål i livet är jag en sopa. Det självklara målet jag hade var en ny tävling som tyvärr blev fullbokad i ett nafs och nu är jag så oviss.

Tyvärr verkar det inte bli något Swedish Alpine Ultra i år heller. Känns som om Roland har tappat suget för att anordna det, annars hade det varit givet. Jag har en speciell relation till det där, typ helt ensam på fjället i över 17-18 timmar helt utan support. Ingen publik, inga energidepåer, inte en enda annan löpare i sikte sedan jag passerat Kebnekaise osv. Bara jag, mitt pannben och stenig fjällterräng i 11 mil.

Sedan har jag blivit kontaktad i omgångar av vänner som vill ha med mig på bergsexpedition igen. Jag är glad att jag inte hakade på till Manaslu i höstas, även om dödens zon, 8156 meter och världens åttonde högsta berg lockar. Nu blev ju enorma snömängder, laviner och inställda expeditioner där förra året. Jag känner dock att jag egentligen skulle vilja växla ner till ett berg på "bara" 6000-6500m för att bli varm i kläderna igen. Samtidigt alltid kul att klättra med kompisar och de försöker locka mig till ett berg på över 7000m i höst. Något jag behöver ta ställning till inom kort och i sådana fall påbörja stenhård träning inför det.

Jag känner mig otroligt förvirrad för stunden iaf. Ena sekunden funderar jag på fjällvandring i Norge i sommar och klurar på vandringskompis, andra sekunden funderar jag på träningsupplägg för bergsexpedition och tredje sekunden så kollar jag på youtubefilmer från lopp runt alperna och om jag kan hitta en tävling med målsättning där. Hoppas verkligen jag kan landa i lite beslut inom kort och få börja staka ut exakt hur jag ska försöka göra år 2023 till ett kalasroligt år.

I helgen prioriterade jag medvetet bort löpningen för annat och hade planerat för lunchlöpning igår istället. Både det och backupplanen med lunchlöpning idag istället sket sig pga jobbstrul. Plan C blev att bara ge mig ut i mörkret och köra lite backintervaller ikväll. På med pannlampan och ut ensam i min mörka, lite dimmiga skog i backyarden.

Har haft lite lägre löpvolym senaste tiden och växlat in lite mer styrketräning, så kände mig nästan lite nervös inför kvällens pass och tänkte hur jobbigt det skulle bli, men OJ så pigg och stark kroppen kändes! Vem sa att vila var något dåligt?! Jag minns inte ens när kroppen kändes så här stark senast!

Jag valde min "nötarbacke" som inte har så många höjdmeter, utan det är mer en svagt uppåtlutande backe på 200 meters distans. Mitt mål med denna backe har varit att just träna mig på att "nöta" den med bra löpekonomi och utan att dra på mig mjölksyra eller "vägga" på toppen så man måste stanna liksom, utan just öva på att bli bättre på att se backen som "en platt sträcka" som jag inte tänker på. Första målet har varit 10 repetitioner och det gick superenkelt ikväll, lugnt och kontrollerat med pulsen som stegrade först sista repetitionen. Nu är jag färdig med denna backe på kroppsvikt, nytt mål är 10 repetitioner med viktväst vilket innebär att jag kommer att förflytta nästan 100 kg fysisk massa. Jag har även hittat ett annat träningspass jag vill köra i min backyard och det är ett cross-spår med massa sand i. Där ska jag köra fartlek med sprintattacker någon kväll (hjärtknäckarpass).

För övrigt så klädde jag mig för varmt ikväll med löpartights, armvärmare och jacka. Det var på riktigt shorts och tshirtväder, möjligen med armvärmare, men vantar och annat behövdes inte. Snart dags att parkera vinterlöparkläderna där de hör hemma - i garderoben - och springa med shorts och linne igen, yaaaaaaay!

Shiiiit, vilket mentalt flow jag är i nu. Skippade dagens planerade löprunda (den utlovade solen uteblev ju ändå) till förmån för All-In-bygge på äventyrsbilen. Snart uppe i tretton timmars arbete idag och jag är inte färdig ännu nu kl 22. Sedan i torsdags kväll har jag varit "on fire" mentalt. Inte nog med helt sjukt mycket energi, utan kreativiteten är maxad och det bara sprutar ut idéer ur mitt huvud. Minsta lilla problemlösning går lätt som en plätt, så lika bra att ta tillvara på det mentala flowet. Lustigt ändå hur det kan variera så mycket från dag till dag.

Jag har de senaste åren insett att jag förutom traillöpning, natur, äventyr, katter osv mår också bra mentalt av att få skapa saker och ting med händerna. På mitt jobb kan jag spendera en hel arbetsdag med att sitta på en stol rätt upp och ner och det enda jag jobbar med är hjärnan med hjälp av tangentbord, mus, headset och truten. Jag ställs inför alla möjliga klurigheter och problem som måste lösas, men det är en sak att hantera "digital" problemlösning och en helt annan när det är något mera "hands on". Lite som att jämföra att spela Tetris kontra bygga med Lego. Det är bara något som stimulerar mig när jag får skapa något med händerna och se/känna att det fungerar sedan.

Så det är bara att inse att när jag är klar med äventyrsbilen, så väntar nya projekt. Blir det renovering av en fjällstuga i nästa steg månne?

[bild från Flatruet förra sommaren]

Utvalda filmer från youtube och vimeo (@trailpeter)

My Aconcagua Expedition (& summit) 2017

My Aconcagua Expedition (& summit) 2017

From the bottom to the top - my attempt to summit Everest 2017

From the bottom to the top - my attempt to summit Everest 2017

Trail running highlights - from my training week at Madeira

Trail running highlights - from my training week at Madeira

Summit of Aconcagua, 2017-01-05 | Go Pro Hero 5 Black

Summit of Aconcagua, 2017-01-05 | Go Pro Hero 5 Black