År 2022 är på väg att bli det sämsta året ekonomiskt för min del på väldigt länge. Det hade varit roligare att kunna säga att hålet i plånboken beror på något häftigt bergsäventyr eller så, men icke sa Nicke. Det som har kostat pengar i rent nöje har varit att bygga vidare på äventyrsbilen, men de stora utgifterna kring den tog jag trots allt förra året. Det var bara två månader i våras där inköpskostnaderna av material drog iväg med bland annat VVS-prylar.

Därefter har det bara spårat ur. Gräsklipparroboten gick sönder och ett nytt kretskort skulle kosta nästan 4000 kr och lite andra slitdelar behövde också bytas, så det kändes inte värt att lägga 6-7000 kr på en 10 år gammal maskin när en ny mer modern går på strax över 12k. Så fick bli en oförutsedd utgift på 12000 kr.

Sedan hintade jag redan förra vintern om att jag borde göra något åt min gamla luftvärmepump. Den fungerar, men den lyckas inte värma hela huset då den blåser på tvären. Att betala en installation för att flytta den och sedan kanske den går sönder ändå känns inte värt det, så har beställt en ny luftvärmepump och även om det var en mer förutsägbar utgift, så blev det ytterligare 22000 kr där. Dessutom 2 månaders leveranstid för att installatörerna är helt uppbokade, typ precis alla ska ha nyare eller fler luftvärmepumpar nu, så får se om jag får den innan november månad är slut.

Sedan i somras tyckte jag det var så värt att få åka till fjällen, men sablarns vilka räkningar jag fick i augusti och september när drivmedlet skulle betalas (diesel). Jag hade kommit billigare undan med en flygresa till Thailand än två svängar till fjällen med en bil som drar strax under 0,7 l/milen långkörning… Jag hade dock budgeterat för det, men ändå, helt klart kännbart på ekonomin.

Resten av inflationen vet vi ju alla hur det går med, men mitt billån ökar rejält i räntekostnad, elräkningarna är helt sjuka (jag vägrar slå på värmen i huset just nu och har runt 16 grader dagtid, kallare nattetid), matkostnaderna är mer än 1000 kr dyrare/månad osv. Veden för i vinter fick jag betala nästan dubbelt så mycket för som i vanliga fall osv.

I början av året låg jag även fantastiskt till på börsen och hade en bra vinstutveckling. Hade jag vetat om då hur det här året skulle bli, så hade jag tagit hem vinsten för det hade med råge täckt alla utgifter runt huset osv. Nu ligger jag istället back på börsen för första gången sedan pandemikrashen. Inte jätteblodigt mycket, men i runda svängar har kapitalet minskat med 40 000 kr sedan jag började investera. För att vända den trenden så är det NU jag borde gå in med så mycket kapital det bara går varje månad, för då blir det en hävstång uppåt sedan, men sparkvoten är riktigt usel just nu med tanke på alla andra ökade utgifter.

Det enda jag haft riktig tur med var att jag band bolånen i våras. Jag missade en räntehöjning då jag väntade en vecka för länge, men jag fick ändå två års bundet till en betydligt bättre ränta än nu.

Jag ska dock inte klaga då jag åtminstone får ihop ekonomin och inte behöver gå ur hus och hem som många andra riskerar i vinter. Jag kan bara konstatera att det blev ett riktigt surt år ekonomiskt och just nu finns det inga ekonomiska utrymmen för några större äventyr 2023 och andelen pengar jag lägger på nöjen är verkligen 0 kr/mån just nu.

Det känns lite som om livet står lite still för stunden och väntar. Väntar på vad den nya regeringen tänker göra ihop med vad som händer i EU runt energipolitik mm. Likaså vad som händer i Ukraina. Min oro, som jag hoppas inte är befogad, är att även 2023 blir ett surt år. I värsta fall om ekonomin inte tillåter något bergsäventyr, så har jag dock äventyrsbilen och får sikta på att ”hemestra” med den 2023.