You are currently viewing Tävlingar och äventyr 2022

Tävlingar och äventyr 2022

Det har nu varit två lite annorlunda år med pandemi och annat och som vi alla vet så har 2022 också börjat minst sagt lite turbulent i omvärlden. Jag känner att jag inte riktigt har satt upp några bra och nya mål ännu och jag känner mig ringrostig både på äventyrande och tävlingar. Några vänner ville ha med mig för att bestiga världens åttånde högsta berg i år, men efter de två misslyckade försöken på Everest, så känner jag mig inte så peppad på att gå direkt på ännu ett 8000-meters berg. Jag vill hellre backa ner till ”bara” ett 6000-7000-meters berg och liksom få igång alpinistrutiner samt bygga självförtroende. Därefter gå på ett 8000-meters berg igen. Jag ska helt klart upp i ”dödens zon” igen i framtiden, men jag känner mig skeptisk till ett tredje försök på Everest. Även om det inte ska uteslutas. K2 lockar mig inte heller. Just nu suktar jag efter känslan från de första bergsexpeditionerna, med go gemenskap, upplevelser och äventyret i sig. 

Vad gäller tävlingar så har jag en liten intressekonflikt på min fritid. Jag formligen älskar vår löpargrupp som vi kör och jag har det otroligt roligt ihop med de andra ledarna Lotta, Åsa och Gunilla. Det innebär att jag springer med gruppen varje måndag samt var tredje tisdag. Sedan är det nästan alltid minst ett förberedande pass innan för att läsa in mig på rundan. Det jag har tappat lite är mina kära långpass, turerna på 2 mil eller mer. Det är just under långpassen som det sker massor med bra effekter i kroppen efteråt, som ökad produktion av mitokondier och kapillärer. Det är också det jag behöver ha med mig inför ultralopp och bergsbestigningar där uthålligheten blir så otroligt viktig. Så rent krasst så har jag en bra kontinuitet i min träning nu och en helt ok volym av löpträning, men jag har inte ”rätt sorts träning” för att vara förberedd för bergsäventyr. Jag kan försöka prioritera in långpass på min fritid också, men då får jag prioritera bort annat som att ta hand om hus/trädgård, socialt umgänge eller att bygga på äventyrsbilen. 

Jag är i varje fall tacksam över att jag inte håller på med något som involverar cykling. Att få in långpass på cykling för t.ex. triathlon slår verkligen ut en hel helgdag. 

Jag får fundera lite på hur jag ska göra inför framtiden, men ännu en gång känner jag att jag hade fått mer fritid om jag hade haft ett ”tiny house” med ytterst liten yta att städa/hålla rent och typ en naturtomt eller max en liten gräsplätt. Sedan så tar givetvis bygget av äventyrsbilen mycket fritid i anspråk nu och jag hoppas att efter denna sommar, så ska jag inte behöva lägga så mycket mer tid på den. 

Tävlingsmässigt så har jag SM i Ultratrail inbokad nu, men känner mig så sjukt oförberedd. Det får bara gå på känsla och så får jag hoppas att kroppen håller ihop. Sedan givetvis så ska jag springa Idre Fjällmaraton igen i år, men i år är ultradistansen Järvens bana inställd. Det var en magisk upplevelse förra året att få starta på kalfjället mitt i natten och springa in gryningen. Helt otroligt. I år blir det ”bara” 45-kilometaren som jag sprungit flera gånger innan, dock med en nyare bansträckning på ett parti, så det blir ändå roligt med lite nytt. Dessutom så kul med atmosfären på den tävlingen och att få träffa alla goa människor. 

I övrigt har jag inga fler tävlingar inbokade ännu, men har en lång bevakningslista och får se vad jag spontananmäler mig till. Får se först om kroppen fixar första ultradistansen på ett halvår nu och det blir också ett litet kvitto på vad jag är i för form just nu. Jag vill verkligen få prova på att springa en backyard ultra i år om det går, men då är risken också stor att jag blir skadad och framför allt kommer jag inte vara springbar på minst 10-14 dagar efteråt även om jag inte blir skadad. 

Det känns som att 2022 kanske blir ett ”transportsträckeår” precis som 2021 och 2020, där jag istället siktar på äventyr och fler utmaningar under 2023. Dock gnager den känslan på mig lite. Jag har ett äventyrserbjudande lite senare i år som jag ska fundera lite över. Både gott sällskap och högt berg lockar ändå – men då måste jag verkligen prioritera in mina långpass träning och börja förberedelserna för äventyret redan nu. Fortsättning följer.

 

Lämna ett svar