Definitionen av mitt drömboende

Definitionen av mitt drömboende

När jag köpte mitt hus en gång i tiden, så var det en blandning av längtan efter frihet i kombination med längtan bort från lägenhetsboende. Jag störde mig på att jag hörde mina grannar, att grannen under kedjerökte, att boka tider i tvättstuga, att grannen ovanför hade efterfest en onsdagskväll osv. Jag störde mig på att hela tiden tänka på hur högt jag spelade musik eller annat (jag är en sådan som alltid visar andra mer respekt och hänsyn än vad jag själv får tillbaka). Husdrömmen var en fantasi om frihet, en fantasi om att kunna ha ”mitt eget” och få forma mitt eget.

So far so good. Med facit i hand, så vet jag nu att jag är en husmänniska och att jag trivs bättre så här, än i lägenhet. Jag har dock lärt mig mycket genom dessa 10 år med huset, inte bara bygg- och renoveringsmässigt, utan vad jag uppskattar och vad jag hade velat ha annorlunda.

Jag kan konstatera att stora delar av altanbygget mitt var egentligen rätt bortkastad tid/energi om man ser till hur jag brukat det hela. Jag ville ha gott om plats för massor med folk, men jag bor ju ensam och sociala tillställningar av den digniteten där sådan stor yta behövs, förekommer allt mer sällan nu. Jag byggde en härlig utelounge, men använder den knappt. När vänner med småbarn kommer på besök så är man typ ”överallt” där barnen far och flyger eller så umgås man genom träning eller annat. Utespat är också en historia för sig. Så enormt mycket jobb jag har lagt ner på det, men jag har inte badat där alls under hela 2020. Det blir lite för mycket jobb att hålla ett spa igång bara för sig själv.

Allt detta har åtminstone gett mig insikten kring att jag ser två olika typer av boendeformer i hus. Jag ser familjeboendet. Där man lever som en familj, bor som en familj, vilket dels gör att man har vardagsumgänge med varandra på ett helt annat sätt, dels har kanske dubbla antalet besök just för att man är ett par med varsina kontaktnät eller så. Det andra är ett singelhushåll. Det är lite här jag på ett sätt har gått bort mig i mitt eget husbygge.

Jag har i flera aspekter byggt om och renoverat huset för en familj eller åtminstone för ett par, medan jag själv egentligen hade klarat mig fint med ett hushåll byggt som ett ”singelhushåll”. Jag har också insett att jag åker på att vårda och sköta ett ”parhus” eller ”familjehus” som en slags vaktmästare, trots att jag bor här ensam.

Ytterligare exempel på det hela är mina rörelsemönster som singel/ensamboende. Jag sover i sovrummet, men med tanke på att jag just bara sover där, så skulle sovrummet med lätthet kunna vara ett litet sovloft eller vad som. Arbetsrummet/hobbyrummet är viktigt. Jag har en kraftig digital del i mitt liv och nu under covid19 har det varit min arbetsplats. Här vistas jag mycket. Köket likaså då jag lagar 99% av maten från grunden. Vardagsrummet används mer sällan, men vid besök är det absolut där man hamnar. Likaså när jag ser på film i hemmabion. Däremot är mitt behov av matplats nästan obefintligt. Har jag en tillställning/bjudning, då räcker ändå inte matplatsen till – och när jag är själv äter jag ju aldrig ensam vid ett matbord? Jag sitter ju vid datorn eller ser på film? Källaren är jag hellre aldrig i om det inte är att ratta tvättmaskinen nu.

Så allt detta summerar upp att jag ser att hade jag haft familj, barn etc, så hade boendet nyttjats på ett helt annat sätt. Slitaget på allt hade ökat även det, samtidigt som man också hade varit fler som hade kunnat hjälpas åt med allt. Hade ett par bott här, så hade det kanske varit värt att hålla igång utespat, för att bada ihop eller varför sig och man hade varit två att hjälpas om att sköta om det t.ex. Intressanta insikter, INGEN talade om för mig att ”bo i hus” kunde innehålla en slags dynamik beroende på civilstatus/familjesituation.

Vid sidan om allt detta, så har jag fullkomligen exploderat i mina huvudintressen; friluftsliv, äventyr, terräng/traillöpning osv. Här hade det varit fantastiskt om mitt boende hade varit en support för detta, vilket jag känner nu att det inte är.

Syr man ihop allt detta, så fick jag rita upp mitt drömboende nu, så hade det kanske inte varit en stor herrgård (som jag skulle sköta om själv, huh?!) eller funkisvilla söder om Götet vid kusten, utan snarare något simplistiskt och lite avskalat. Jag skulle utan tvekan kunna ”downsizea” i boendet storlek, trots att jag nu idag bor med bara 68 kvm på entréplan, men ser jag lite till hur jag som ensamstående lever så skulle jag kunna med lätthet bo i en Attefallare. Skulle jag ha en partner, men där barn osv inte finns med i bilden, utan bara vi två, så med rätt person, så ser jag även där att ett hus på 200 kvm kanske inte alls hade behövts. En liten kittlande tanke hade varit att ha flera ”tiny houses”, fast på flera håll i världen. Ett litet boende i Thailand, ett litet boende vid medelhavet och ett här hemma eller något sådant. En annan aspekt av frihet.

Det jag skulle vilja ha om jag fick rita upp ett nytt drömboende är ett modernt och lättskött boende, dvs välplanerad planlösning, moderna vitvaror osv. Trädgård, men en lättskött sådan. Ett växthus så jag får fortsätta odla. Ingen Parkslide (tack). Parkeringsmöjlighet för fler bilar just då man har en tillställning. Carport, ett större varmgarage kunde vara lite lyx, men carport är ett måste. Braskamin är jag helt förälskad i. Hemmabio likaså. Jag skulle vilja ha ett rum avsett för träning, dvs för mitt hemmagym och kanske byggt för just att vara ett gym. Hade jag varit i en relation och bott ihop med någon, så hade utespat seglat upp på prioriteringen (det är sablarns romantiskt och mysigt att ligga där i värmen en kylig kväll). En liten uteplats med grill och sittmöjlighet. Det som är nytt är att jag hade velat ha ett funktionellt grovkök/äventyrsrum. Egen ingång där jag kan gå in med leriga träningskläder och ta av mig. Bra städmöjligheter, torkskåp, lätt att spola av golvet, grovbrunn osv. Min centrala städskrubb i nuvarande hus älskar jag, en skrubb med allt från dammsugare till värmeljus, batterier och massa annat. Underbar förvaring, det hade jag velat ha i ett nytt hus också. Till sist; värmegolv. Aldrig mer kalla golv, det gör sådan helt brutal skillnad att gå på ett golv som är uppvärmt.

Mina 10 år i huset har verkligen gett mig perspektiv och jag har lärt mig massor. Det ska bli spännande att se hur och vad jag bor om 2-3 eller kanske 4 år, när jag nu väljer att flytta.

Detta inlägg har 3 kommentarer

  1. A

    Låter som du behöver ett stort dubbelgarage, varmbonat, med carport framför hela garaget. Ena garaget får vara just garage för meckande med äventyrsbil och sånt. Andra delen delas upp i 2 delar: gym/grovtvättstuga och hemmabio.
    Ovanpå garaget en funktionell lägenhet med stor altan ovanpå hela carportdelen. Halva altanen inglasad och på den delen som inte är inglasad har man plats för ett litet växthus med plats för massa krukor och såklart en grillplats samt solsängar.
    Självklart placerat så altanen har em-kvällssol.
    Jag letar själv efter något liknande. Finns förvånansvärt få såna boendelösningar.

    1. trailpeter

      Haha ja det hade varit drömmen tänkte jag säga. Jag skulle absolut kunna klara mig på liten boyta, men förvaring/förråd/plats för gym osv skulle jag se som högre prioriterat än t.ex. flera sovrum eller annat. Men då tänker jag specifikt på ett drömboende för mig själv och mina behov.

  2. Sebastian

    Du är inne på något väldigt viktigt. Det är viktigt att bygga boende efter det liv man har nu, inte det liv man ”önskar sig om allt går som man tänkt sig i framtiden”.

    Jag har som bekant läst din blogg inte bara en utan två gånger och lärde mig massor när jag själv letade hus och började renovera.
    Hade ju tur att göra ett väldigt bra köp och ett hus och tomt som jag verkligen gillar. Även när allt är ”bra” är det väldigt mycket jobb med en fastighet.

    Förvaring har man ju alltid behov av och jag skulle säga att det är utmaningen med tinyhouses/attefallare. Det är max boyta med smarta lösnignar men just grovförvaringen brukar saknas.
    Här har jag dubbelgarage och en snickar”bod”. Och även fast jag är själv fylls de ytorna rätt fort.

    Läxan från dig är ju exv spa-bad. Jag vet att jag aldrig kommer orka underhålla en pool som bara jag sitter i. I sånna fall är det mycket bättre med en sån där uppblåsbar som du hade som man kan packa ihop sen.
    Jag har ju ett relativt stort gästhus. Det är prioriterat lägst ner på planen och det projekt jag tänker göra till största delen själv. Just för att bli klar med de saker som tillför mig nått.
    Däremot att isolera och fixa garaget är högt på agendan. Att ha ett utrymme som ligger på 10-15 grader där man kan fixa och grejja med bil och redskap är väldigt värdefullt.

    Sen skulle jag säga att huset har ju varit ett ok för dig inte bara på grund av arbetet utan även som du påpekat för att du inte hade den optimala ekonomin när du kom från en hyresrätt. Jag la in en miljon i insats och har renoverat för 700.000 första två åren. Plus mina egna timmar. Det är väldigt stor skillnad att jag när jag flyttade ner till Sthlm hade som enda mål första året att köpa ett eget boende. Det var äta nudlar som gällde. Det lustiga var att ALLA sa att det var vansinne.
    Så jag skulle säga att det handlar mycket mindre om att få råd och guidning än att själv läsa på och skapa en bild. Faktum är att de flesta av mina vänner som gjort bostadskarriär kommer från arbetarhem. Där det varit kutym att man köper ett hus, eller så bor man i hyresrätt.
    Men iaf. Hus är mycket jobb. Och även om man inte har luktproblem så är många av de husen som kommer ut på marknaden efter äldre som flyttar eller avlider i rätt dåligt skicka och med ett stort underhållsbehov. Det kräver alltså inte bara en kontantinsats utan även insats i pengar och/eller tid.

Lämna ett svar