Bokslut sommaren 2020

Bokslut sommaren 2020

Det har onekligen varit ett annorlunda år, som inte liknat något annat år jag upplevt hittills i livet. En påtaglig skillnad på att snart all min nära släkt är borta. Givetvis Covid-19 och alla konsekvenser i samhället. Min muskelskada som i praktiken har sopat bort 6 månadera av min största passion. Jag lyckades också sabba hela min sommar och semester genom att ägna all min lediga tid till att bygga på äventyrsbilen, såg sååååå fram emot att få dra iväg till fjällen och få uppleva magiska vyer och njuta av att ha med mig mitt rullande hem. Istället timeade jag in sämsta vädret i fjällen på hela sommaren och utan extra värmekälla i bilen så frös jag och hade det rätt tråkigt. Jag glömde böcker, surfplatta och annat hemma dessutom, så det kändes mest som att jag satt i en sardinburk och väntade på att färg ska torka. 

Det har också varit en sommar som har känts tom, rent mentalt. Jag brukar säga att det som gör mig mest lycklig är att ha drömmar att sträva efter att få uppleva. Något att jobba mot, se fram emot osv. Jag har inte haft något sådant just och det känns överlag som ett ”mellanår”. Längtar liksom mest bara till 2021 och hoppas på att ”världen är sig lik igen”, att skadan är läkt och jag får tillbaka mina rutiner mm.

Frågan är bara om världen blir sig lik eller ej. Covid19 har nog satt sina spår och har fått mig att börja tänka i lite nya banor. Först och främst, så har det tidigare varit typ förbjudet att arbeta hemifrån på mitt jobb mer än kanske 1 dag/vecka, ska vara överenskommet med chef etc. På min arbetsplats sitter man i ett öppet landskap där alla pratar i mun på varandra, överröstar varandra osv. Jag brukar försöka hitta ett rum på jobbet och stänga in mig på för att få arbetsro och kunna få koncentrera mig antingen på de virtuella möten jag har eller på de effektiviseringsanalyser jag gör. I samband med Covid19 nu före sommaren, så svängde skutan om. Nu skulle alla som kunde, arbeta på distans. Prisa gudarna. Få sitta med mitt bästa kaffe, 100% arbetsro osv och jag tillhör dem som är så sjukt mycket mer effektiv om jag får sitta ostörd och fokuserad. Dessutom kunna äta lunchen ute på en solig altan och jag sparar lätt en timme om dagen på att inte hoppa i kostymen, köra in till jobbet osv. Jag sparar även de pengarna. Jag bor precis innanför gränsen för att få reseavdrag till/från jobbet, men det blir ett par tusenlappar om året i dieselkostnad. Ska man prata miljö så sparas det ju även in på lite utsläpp där samt att vi som alltid har problem med parkeringsplatser, trångboddhet på kontoret osv, löser ju allt sådant också. 

Går det inte att mygla sig undan jobbet då? Jag brukar säga att en person som kan göra det på distans, gör det lätt på jobbet också. Bara för att man sitter på kontoret innebär det inte att man inte sitter och dundersurfar på Facebook en hel dag. Det handlar om ledarskap och målstyrning. Jag har morgonmöten varje morgon 08:00 där jag avrapporterar status, jag har tydliga deadlines och mål osv, så det skulle märkas direkt om jag inte skötte mitt jobb. 

Nu återstår det att se vad allt detta landar ut i och vad vår kommande personal- och arbetsplatspolicy blir. Det är inte helt trivialt med distansarbete, eftersom arbetsgivaren har ett ansvar för arbetsmiljö (vad händer om jag bryter nacken när jag ramlar ur min kontorsstol hemma osv) mm – men jag hoppas att man öppnar upp lite på de tidigare hårda reglerna även efter Covid19. Hela detta har nämligen fått mig att få en annan syn på vanbygget jag håller på med. Jag insåg nu i sommar att flera kollegor arbetar på distans från sommarstugor osv – så varför ska jag inte kunna få göra det från min van? En nästan utopisk dröm vore att sälja mitt hus och ha en lägenhet bara som jag kan lämna (eller hyra en attefallare eller så), sedan typ lämna svenska gråa regniga västkustvintern och arbeta från Portugal typ en novembermånad. Eller rulla till Åre på sommaren och njuta av att när jag slutar jobbet en tisdagseftermiddag, så har jag fjällvärlden runt knuten. Vilken livskvalitét!

Jag sitter ju i sitsen att jag är singel, inte har några barn osv, vilket i sig känns pisstråkigt på alla sätt och vis, men om jag istället vänder på steken så finns där en frihet jag skulle kunna utnyttja mer om just inte jobbet väljer att begränsa den. Jag inser också att jag älskar västkusten och alla vänner och allt här, men det ÄR långt till min hemtrakt i Norrland och till min mormor och mina vänner där hemma. Att bara kunna få arbeta därifrån i 2 veckor i höst och umgås med dem efter jobbet, skulle göra massor både för mig och för dem. Jag saknar också fjällen, både kalfjäll och vyerna, men jag saknar lugnet i Norrland och jag saknar fisket som finns där. Jag älskar även Gotland, så att bara kunna få bo där någon vecka med när turisterna har flytt skulle vara underbart.

Så utan att veta hur jobbet kommer att ställa sig till distansarbete framgent, så har jag börjat tänka om lite i mitt huvud i sommar i takt med att jag byggt på vanen. Jag börjar bli mer och mer sugen på att sälja huset och har i praktiken fryst allt arbete på huset tillsvidare. Är mer sugen på nästa kapitel i livet. Det är massor jag skulle sakna med kåken, som allt utrymme, förvaring, hemmagymet, hemmabion osv – men en del av detta kanske går att lösa ändå. Det jag har kommit fram till är att jag vistas ensam i huset 360 dagar/året. Det är rätt stor tomt att ta hand om, rätt stort hus (även om det är litet) att ta hand om och fixa med allt ensam. Det är rätt mycket fritid som går till todolistor för bara boendet. Så jag börjar mer och mer fundera på att sälja antingen nästa år eller året efter. Ska prata lite med banken och höra då jag har bundit mina bolån och se vad det finns för alternativ då för att inte åka på någon dum kostnad. Det svåra blir att hitta ett nytt boende, men en dröm hade varit att hitta någon i krokarna som har en attefallare bara att hyra ut. Jag skulle med lätthet kunna bo på en pytteliten yta – så länge som jag har min van och just kan rulla ut ”mitt andra hem” om veckorna eller helgerna. Detta kan bli en helt ny fas i livet!

Apropå vanen då – ja fyfan. Jag har byggt som en idddddiooooooooot i sommar. Ni som har följt mig med min husrenovering, vet precis vilka idiotryck jag har haft eller har. Det har tagit så mycket längre tid än vad jag räknat med, inte minst med tanke på att allt måste limmas, målas osv. Pga alla vibrationer så måste allt byggas så hållfast som möjligt och efter premiärturen där jag testade på lite av bilen, så fick jag bygga om skjutdörrslösningen och sängstommen mm samt köpa en extra dieselvärmare som ska installeras idag. Jag har flyttat fram måldatumet för bilen till nästa år, både av ekonomiska skäl och av tidsskäl. Jag har massor kvar, all VVS ska ordnas, badrummet med våtrumsskydd osv och massa annat. Dessutom förbereder jag lite smått för att bilen ska kunna vara mitt kontor också. Jag ska beställa en värstingrouter, ordna med extra 4G-antenner på taket och annat just för att preppa för den möjligheten. Jag har inte tid/ork att blogga separat om bilen, men jag postar nästan dagligen på instagram på @_darth.vander om progressen.

Det som inte går så bra är läkningen av min skadade vadmuskel. Har fått flera bakslag och det går otroligt långsamt framåt (men det går i viss mån framåt iaf). Jag kan jogga 1,5 km nu, men det gör att jag är rökt som löpcoach nu när vi drar igång våra löpargrupper om 2v. Jag kommer att vara med och försöka bistå så gott det går ändå, men kan inte springa. Det är också mycket det som gör att jag ser resten av året som en enda lång rehabperiod och siktar mot nästa år istället. 

Trevlig fortsatt sommar!

/Peter

Detta inlägg har 2 kommentarer

  1. Linus

    Rökt som löpcoach bara för att du inte kan springa?
    Fram med visselpipa och läderpiskan sen kör du bilen bakom dem i spåret…

    1. trailpeter

      Haha jarå, jag kommer att vara delaktig och göra det jag kan, men tyvärr är en av rundorna en sådan där jag skulle vara huvudguide på :/

Lämna ett svar