Förändringarnas och händelsernas år.

Förändringarnas och händelsernas år.

Det har verkligen varit ett annorlunda år hittills för min del (och för många andra givetvis med tanke på Covid-19). Angående smittan så vet jag inte om jag har haft den eller ej. Jag blir numera sällan sjuk och har inte känt av några symptom alls. Det har mest inneburit färre tjänsteresor och mer distansarbete, vilket jag bara har sett som positivt. På jobbet så omorganiserar vi rätt så rejält och på ett sätt så kommer jag att arbeta vidare som vanligt, men det blir ändå en hel del nya förutsättningar att insupa och det tar sin tankeverksamhet. 

Den stora förändringen har dock varit morsans bortgång förra året. Det är fortfarande en rejäl tomhet som hon lämnade efter sig. När far och bror dog, så fanns ändå mor kvar, men nu är livet sig inte likt. Min födelsedag nu i vår kändes väldigt, väldigt märklig. Min mor lämnade ett stort hålrum efter sig och det var bara de där samtalen ”hur har du det? hur mår du?” som nu är borta och som jag verkligen saknar.  

Äventyr och träningsläger.

Det som är mitt guldkorn i tillvaron är ju att få ta mig ut i berg och natur, få springa, klättra och uppleva. Det har ju Covid-19 sett till att förhindra än så länge och det är otroligt osäkert med prognoserna för i sommar. Jag hade velat köra min äventyrsbil till Norge osv, men det har jag mer eller mindre ställt in planerna på. Jag kan mycket väl tänka mig att Norge släpper sitt inreseförbud, men DNT.no hade livesändning härom dagen och pratade där om att norrmännen kunde få resa till fjälls ”utan turister” i år. Vi får se vilka beslut som tas både i Sverige och i Norge nu någon vecka in i juni. Jag har istället ställt in siktet på att köra hem till hemtrakten + kanske besöka Funäsfjällen och spendera en vecka där om vi nu skulle få reserestriktionerna inom landet lättade. 

Van conversion / Äventyrsbilen

Vilket leder till bygget av äventyrsvanen. Jag ligger helt galet efter i planen, men bygger så det knakar. Det är otroligt mycket ”specialare” med bygget. Skåpbilen är så långt ifrån ett kvadratiskt rum man kan komma. Jag ska försöka få till väggar och skjutdörrar nu som byggs in och runt dörrhållare till sidodörrar mm. Otroligt komplext. Dock så har resultatet hittills varit mycket tillfredsställande. Jag är dock långt ifrån att ha elen inkopplad, vatten, kök osv, så om jag ska få vanen färdig för en tur till Norrland runt midsommar – då måste jag jobba skiten ur mig nu kommande fyra veckor. Det ska bli intressant att se vad jag tycker om att bo i en liten plåtlåda och hur det är att köra runt. Den är ju inte jättestor, men det är ingen offroadkärra och att ensam försöka vända på en liten skogsväg eller något kan bli ett jäkla äventyr.

Husrenoveringen

Med mitt hus ligger allt på is. Jag hade tänkt bryta upp hallen och göra ett sista provskott där, men det känns som om det får bli ett höstprojekt i sådana fall. Fritiden räcker inte till för att bygga äventyrsbilen och samtidigt renovera om hallen/entrén. Jag kommer att bo i huset i 2 år till, så jag har även nästa år på mig att både brottas med hallen och prova att byta någon syll i källaren. Överlag har jag dock noll motivation alls till att bygga på huset nu. 10 års renovering har liksom bränt proppskåpet. Jag lutar faktiskt mer och mer åt att gå mot försäljning om 2 år. Lite beroende på hur marknaden ser ut efter Covid-19 mm. Jag har reflekterat över att mitt lilla hus är på ett sätt väldigt stort för en ensamstående. En tomt på 1300 kvm som ska skötas, men jag har liksom inga barn som springer runt på gräsmattan eller något. Jag skulle i väntan på att träffa en partner, lätt kunna bo på en liten tomt med ett ”tiny house”. Egentligen skulle jag klara mig fint med en Attefallare och ett stort förråd. Låga driftskostnader och låg månadskostnad. Jag vill överlag dra ner mina omkostnader för bil, boende osv kommande år. Jag hoppas halvera kostnaden för bil om jag får tjänstebil beviljad igen i höst och kan jag hitta ett sätt att bo billigare, så ligger det rätt i min strategi. Jag skulle inom 10 år vilja bli ekonomiskt fri, gå ner i arbetstid på jobbet och ägna mer tid åt det jag brinner för; vistelse i natur och äventyr. 

Skadad vadmuskel

Till sist så är jag inne i fas två med min muskelskada. Åkte ju på en muskelbristning i vänster vadmuskel, troligtvis fästet till Gastrocnemius. Hur illa skadan är vet vi inte ännu. Första fasen var rörelseövningar och nu idag inleder jag fas två som ska vara i tre veckor. Nu ska vadmuskeln få lite mer belastning och träning. Kommande veckor nu kommer ge en indikation på hur jag ligger till, både hur illa skadan är och hur länge jag kommer att vara borta från löpning, bergsklättring mm. Åtminstone dessa tre veckor nu är jag helt off från löpningen. Jag tror det är flera faktorer bakom varför jag blev skadad, men en sak jag måste få in mer i mitt liv är ”rörelse varje dag”. Särskilt nu då det har varit lite mer distansarbete. Att gå från 8 timmar i sängen, röra mig till arbetsrummet, koppla upp mig och arbeta 8 timmar – det är 16 timmar med i praktiken noll muskelarbete mer än att hålla mig upprätt. Ingen vidare cirkulation. Ingen vidare rörlighet etc. Att sedan gå från det rätt ut till en löprunda blir lite nasty. Jag önskar att jag hade varit mer morgonpigg så jag hade kunnat ta en kort löprunda direkt på morgonen, men jag tror inte jag kan få in det i mitt liv. Däremot att börja dagen med lite rörlighetsövningar, kanske det program jag kör som rehab nu + lite för rygg/nacke etc, sedan försöka att alltid få motion på lunchrasten. Se till att kroppen inte stelnar till osv.

Det är dock väldigt mentalt frustrerande att inte kunna få springa just nu och jag måste hitta ett sätt att vidmakthålla konditionen nu som givetvis störtdyker vecka för vecka. Om så bara låna eller köpa en träningscykel. 

Fokuset överlag just nu ligger på att få till äventyrsbilen, så jag kan få dra iväg om inte annat så bara i närområdet i sommar. Få parkera vid en sjö, kanske fiska, läsa en bok, koppla av och bara vara. Något jag behöver öva på, då jag alltid, alltid, alltid är aktiv med något. Ute i naturen får jag dock ro i knopp och kropp. 

Lämna ett svar