Fantastisk film av Kullamannen!

Fantastisk film av Kullamannen!

Jag kommer inte att kunna låta bli detta lopp. Inte i år, men något år ska jag göra ett försök att ta mig i mål på Kullamannen 100-miles. Tuffast hittills har varit de tre 11-mila-tävlingarna i Norrland, men ”fördelen” på fjället är att man har inget val än att fortsätta framåt hur ont och hur sliten man än är. Kullamannen blir en helt annan psykisk utmaning då man på slutet springer en tuff slinga flera varv och vid varje varvning går man inomhus och får uppleva bekvämligheter som värme, vila osv och frestelsen att kliva av blir stor när vetskapen om att ett nytt varv innebär ensam ute i mörker, lera, regn, kyla osv väntar. Över 70% fullföljer inte loppet där maxtiden är 36 timmar. Så långt utanför komfortzonen jag kan tänkas komma.

Den som aldrig har sprungit något liknande kan inte föreställa sig hur sjukt jobbigt det är. Med så många löpare också som på olika distanser varvar sista slingna på berget, så blir det rejält upptrampat, lerigt och otroligt svårsprunget i en terräng som redan är brant och svår. Det svåra är att när man når berget som ska varvas flera varv, så har man redan bränt massor med energi och där krävs det verkligen pannben att orka kliva ut på ett nytt varv i eländig terräng. 

Jag har ingen aning om jag kan klara av att ta mig i mål på 36 timmar eller ta mig i mål alls – men jag vill ta reda på det. Exakt var har jag min fysiska och psykiska gräns?

Lämna ett svar