Det har varit en häldelserik höst – på gott och ont. Efterdyningarna från min mors bortgång blev fler och större än jag hade väntat mig. Släktens sista gnista började dö ut och plötsligt dog telefonen. Ingen som ringde på flera månader och undrade hur jag mådde eller hur min dag var. Jag får ärligt erkänna att jag har haft en rejäl ensamhetsdipp under hösten. 

Samtidigt så har jag bytt tjänst på jobbet, samma företag men ny position, som kräver min fulla uppmärksamhet. Utöver det är det alltid massor att fixa med hus/trädgård precis före vintern. Och så bygger jag vidare på min äventyrskärra som jag hoppas ska ge mig mitt livs bästa år 2020 någonsin. 

Det är lite där jag är i tankarna också. Vad som ska ske 2020. Jag ställde in och avbokade flertalet tävlingar som jag tänkt köra nu innan årsskiftet. Däremot siktar jag på ett sedvanligt träningsläger över jul utomlands. 19 av de 20 senaste jularna har firats i ensamhet, men jag har upptäckt att drar jag utomlands så kan jag få äventyr, träning, avkoppling och på alla sätt och vis en helt fantastisk jul! Jag har hur roligt som helst på mina egenkomponerade träningsläger! Inget är bokat ännu, men jag suktar på Teneriffa bara för att få springa massor runt och upp på Teide. 

Jag har planer på träningsläger, tävlingar, expeditioner och äventyr för 2020. Det bara kokar i kroppen. Just nu så är dock mycket av fokuset på att bygga vidare på äventyrsvanen som jag rätt snart måste köra in i ett garage för att kunna bygga vidare på i vinter. Det är ett jätteprojekt. Jag vill väldigt gärna ha bilen ”redo” till i mars och kunna ta de första turerna då, lite också för att se om jag kan få med mig kattskrälle och vänja honom vid vanlife. 

I år blir det inga fler expeditioner eller tävlingar om jag inte kör Sylvesterloppet igen som är lite av en klassiker på nyårsafton. Samt att jag hoppas på en finfin äventyrsresa och träningsläger över jul.