Racerapport: Skatås Ryggar 2019

Racerapport: Skatås Ryggar 2019

Distans: 14 km
Tid: 1 tim 43 min

Snittpuls: 182 
Maxpuls: 198

Terräng: Riktigt tuff!
Dagsform: Urusel

Förberedelser:

Fick precis hur dåliga förutsättningar som helst för loppet. Gick och lade mig lite för sent på kvällen innan, men tänkte att det gjorde inget om jag norpade lite nattsömn. Kruxet var att jag kunde inte somna alls. Jag låg bara och snurrade runt i sängen och blev mer och mer frustrerad. Så plötsligt ringde väckarklockan på telefonen och jag skulle kliva upp. Då tryckte jag på snooze – och tvärsomnade. Snoozningen missade jag också, så jag sov som en sten i 1,5 timme innan jag vaknade av reservlarmet. Då hade jag redan försovit mig och plötsligt var det bråttom om jag skulle hinna till tävlingen.

Huvudet var dock riktigt mosigt och det regnade ute, så jag hade verkligen ingen lust alls. Jag hade heller ingen lust att skippa tävlingen som jag betalt för och var inställd på och det vägde tyngre. Så det var bara att göra sig i ordning. Sköljde ner lite müsli med ett glas mjölk, svepte två muggar kaffe och stack iväg. Tack och lov har jag så pass mycket rutin från tävlingar nu att jag inte missade något. 

Satt faktiskt i bilen en stund innan tävlingen och hade ingen lust alls att ge mig ut, men hade jag väl åkt dit så var det bara att köra på. Tack och lov blev det faktiskt uppehåll precis till start. 

Loppet

Loppet blev ungefär som väntat. Jag hade inget tryck i benen, vaderna krampade, pulsen skenade och framför allt hade jag svårt att koncentrera mig pga den uteblivna sömnen. Traillöpning kräver ju 100% koncentration om man inte ska stå på öronen. Magen kändes risig, jag blev illamående och ptja det mesta var en enda lång kamp. Jag hade dock rygg på en tjej som körde ungefär i det tempo jag förmådde att hålla och det var rätt skönt att låsa in på hennes rygg och bara ”följa med”. Jag tappade henne sista kilometern lite och förlorade lite avstånd till henne, men tackade henne för draghjälpen väl i mål. 

Banan var väldigt lerig och blöt faktiskt och riktigt kuperad, så det var ingen lätt runda. Även de mer rutinerade löparna har rapporterat att de hade det kämpigt. Kul och utmanande dock!

Målgång och reflektioner

Det blev en enda stor mental kamp, men så otroligt skönt efteråt. Allting i livet är inte guld och gröna skogar och det här loppet tog mig verkligen långt utanför min egen komfortzon, men en otroligt stor mental belöning efteråt över att inte ha gett upp och inte ha vikt ner mig, utan ha bitit ihop och tagit mig igenom. Mentalt stärkande. 

Loppet i sig var ett kanonbra arrangemang. En banmärkning i världsklass, extremt tydligt uppmärkt. Logistiken med parkering och parkeringsvakter som lotsade in alla fungerade perfekt. Det är inga problem att köra in/ut från tävlingsområdet heller medan det fortfarande är löpare på banan. Dessutom är transportsträckan från start/mål och ut på själva stigarna väldigt kort. Önskar att fler trailtävlingar höll samma klass och nivå som detta lopp.

Lämna ett svar

Stäng meny