You are currently viewing Mina kommentarer om dokumentären Extreme Everest

Mina kommentarer om dokumentären Extreme Everest

Efter att ha sett dokumentären med Ant Middleton, så måste jag påvisa flera markanta skillnader mot för mina expeditioner.

En av mina bästa vänner tipsade mig om att dokumentären sändes på en TV-kanal härom dagen. Den finns just nu ute på TV4 Play här; https://www.tv4play.se/program/extreme-everest

Vad kul med en dokumentär inspelad förra året, samtidigt som jag var på Everest! Jag såg dock inget kamerateam, men EBC (Everest Base Camp) är som en liten by med tusen personer, så det är ett myller av tält och annat. Vad jag förstod så var det en klätterpartner till denna äventyrare som spelade in allt med ett par kameror, så det var just inget stort ”team” direkt. Äventyraren heter Ant Middleton, en för mig tidigare okänd person, men tydligen någon som ger sig i kast med äventyr hit och dit över världen.

Jag blev riktigt begeistrad av att se hur han närmade sig EBC och få se hur han upplevde Nepal på samma sätt som jag upplevt två gånger nu under mina Everestförsök. Den där acklimatiseringsresan man ändå gör genom helt magisk natur, där man kommer närmare och närmare de snöklädda, gigantiska och dramatiskt utformade bergen. Dag för dag, upp och ner, dagsturer upp på högre höjd, för att sedan gå ner, vila, få kroppen bygga fler röda blodkroppar så man klarar att ta sig an ännu högre höjd. Människokroppen är fantastisk som fixar detta, men det är också en galet stor process som sker inuti kroppen då röda blodkroppar ska tillverkas och som påverkas av järndepåer/järnintag, som kräver energi i sig, ökat vätskeintag mm.

När dokumentären sedan började skildra själva klättringen så satt jag mest och skakade på huvudet. Jag skakade på huvudet i praktiken fram tills att dokumentären var slut. Här är några kommentarer från mig som har varit i C2 på Everest två gånger och som har samlat på mig erfarenheter från övriga bergsexpeditioner (Aconcagua, Elbrus, Kili mfl) som samtliga har varit lyckade;

  1. Ant Middleton vill göra ett så tidigt toppförsök som det bara går, helst direkt när väderfönstret öppnar. De slipper då horder med bakomvarande klättrare som kommer att flockas på väg mot toppen efterföljande dagar, MEN det innebär att de tar en risk då toppbestigningen på Everest startar från Base Camp. Du måste därifrån gå direkt upp till C2, övernatta, gå till C3, övernatta, gå till C4, övernatta och i Camp4 vill/kan man inte stanna länge då det är ”dödens zon” och där du snortar syrgas. I C4 vilar man normalt bara några timmar och startar toppattacken på kvällen och kör sista rycket helt i mörker. Alltså vill man stå på toppen absolut första dagen på ett väderfönster så tar man en risk egentligen från BC till C1-C2-C3-C4 genom att eventuellt stöta på dåligt väder innan väderfönstret kommer. Hårda vindar, snöstorm etc.

  2. Rätt tidigt i klippet så får man se en kille som inte ens kan hantera stegjärn eller jumar/ascender, utan tappar greppet från den vertikala väggen som jag också fick ta mig an och som var bland det sjukaste och hårdaste jag klättrat hittills. En lodrät vägg med bara ett rep att hänga i och med galet låg syresättning i blodet. Denna skildring visar dock exakt hur det är. På ALLA mina expeditioner så har jag stött på folk som inte borde ha varit på berget från första början. Till och med på vårt svenska Kebnekaise. Folk som har trott att det är en ”walk in the park”, som inte har tränat för det varken fysiskt, mentalt eller tekniskt, folk som inte varit pålästa – ja folk som rentav aldrig har sett klätterutrustning! Detta är fanemig den största faran med att äventyra på detta sätt. Så länge folk har pengar och kan köpa in sig på en expedition, så är de välkomna. Tack och lov försöker våra svenska seriösa aktörer som förmedlar expeditioner och äventyrsresor att mota Olle i grind lite och försöker kolla av hur klienter/kunder har det erfarenhetsmässigt sett, men det hjälper sådär när andra länder inte ställer lika höga krav och släpper upp kreti och pleti på bergen. Det värsta jag har varit med om var en ryss som vi mötte på väg ner från Aconcagua. Iförd sommarkläder och inte ens friluftskläder. I ett par egentillverkade stegjärn som han typ tejpat fast runt sina sommarskor. Dessutom på tok försent, långt efter ”turnbacktime” som är en tidsgräns man sätter då man MÅSTE avbryta toppförsöket och gå ner, för mitt på dagen och under eftermiddagen så ökar oftast vindarna framför allt och ökar också risken för stormar mm på toppen. När solen sedan går ner adderas kylan. Vårt expeditionslag fick tvinga ryssen att vända om och följa med oss tillbaka ner och han gick med på det tack och lov, men hade han inte gjort det så hade vi faktiskt slagit ner honom och släpat ner honom med våld. Vi räddade hans liv den dagen. Han hade förfrusit fötter, händer, ansikte och med största sannolikhet kommit upp till toppen men dött på väg ner. Helt ensam.

  3. Ant Middleton och hans team bestämmer sig för att ”snö ska inte stoppa oss” och kör machokortet och pressar upp genom isfallet i snöfall och med dålig väderprognos. De möter rentav ett team som klokt nog har avbrutit för att gå ner igen. Säkerheten på berget ska alltid gå FÖRST – vilket innebär att man då och då inte tar sig upp på toppen. Det är därför jag lever och kan skriva detta inlägg och det är därför jag har två misslyckade Everestbestigningar på mitt CV. Ser väderprognosen dålig ut så går man normalt sett inte upp i isfallet, särskilt inte då dåligt väder stoppar helikoptrar och gör att man kan bli isolerad och strandsatt i antingen C1 eller C2. Det finns dock alltid personer som är mer riskbenägna och tar ut svängarna. Det är också därför drygt 300 personer har dött på Everest.

  4. På väg upp mot toppen så säger Ant att han inte känner sina fötter. Hans klätterpartner säger att det inte är bra, att han kan förfrysa tårna och bli tvungen att amputera. Ant säger att det är värt det och vill fortsätta. Jag vet inte om detta bara var för att krydda med ”dramatik” eller om det verkligen var så, men att riskera att amputera fötter för att nå en bergstopp – låter det som en sund prioritering? Jag har flera klättervänner som har avbrutit sina äventyr pga risk för köldskador och jag skulle själv aldrig låta ett äventyr riskera mina fötter eller händer genom ett av mig medvetet beslut. Idioti. På riktigt.

  5. Det som sedan skildras är att han blir fast i trafikstockning på Everest. Och ja, detta är förutom oerfarna klättrare, absolut brutalt farligt på just det berget. Alldeles vid Hillary Step så är det ofta svårt att ta sig förbi. Man har 1-2 rep och ska försöka passera varandra. De som har varit uppe vill ner och de som är på väg upp vill upp. Alla sjukt trötta och utmattade. Alla med tidspress, som vet om att klockan tickar och att man måste upp och ner och tillbaka till säkerhet. Tänk er de oerfarna klättrarna som mot förmodan tagit sig hela vägen hit och som kanske måste få hjälp av sherpas eller andra för att ens ta sig upp till toppen?! Ibland önskar jag att sherpas faktiskt avvisade och slet ner folk från berget – och istället fick en bonus från de lokala myndigheterna som tack för att de räddade livet på både sin klättrarklient och på andra klättrare…

  6. Han tycks få köldskador på ögonen och min fundering är var glasögonen är? Man bör ha dels ha glaciärglasögon kat3/kat4, dels mörka riktiga googles (kat3/kat4), dels utifrån att det är just isbitande vindar ha googles med klarglas för att skydda ögonen som tåras/fryser. Jag vet inte orsaken till att han fick köldskador och riskerade att mista synen, men ännu en gång – är det värt det? Just för att undvika det så övar man ju innan med syrgasmask+klarglasgoogles så man ser att allt fungerar, inte immar igen, just för att skydda ögonen. Men kanske inte om man är ”hardcoreäventyrare”.

  7. Hela detta klipp ska man ta med en nypa salt enligt mig. Det är en person som tycks gå långt utanför de gränser som alla andra sätter, som livnär sig på att skapa rubriker, dramatik och spänning – eftersom det lockar då också TV- och produktionsbolag att betala för sändningsrättigheter mm. Dels gör det att allt som produceras ska ”dramatiseras”, dels vinklas och klipps det också så att det blir så spännande och fängslande som det kan bli. Flera äventyrsprofiler lever just på det. Ju mer dramatik, ju mer spänning och allvar, desto fler sponsorer, desto fler betalda äventyr osv. Jag ligger själv inte på den nivån som har sålt massa ägodelar och ökat lånet på huset för att ens få råd att komma iväg på äventyr hah….

  8. Med det sagt så ÄR en Everestklättring väldigt krävande och det är flera risker man måste beakta innan man ger sig i kast med det. Jag personligen hade inte gjort det om jag hade haft fru+barn t.ex. men vi gör alla våra olika riskanalyser och värderar olika. Som solo/singel har jag t.ex. högre riskbenägenhet, men det är också ett sätt för mig att känna att jag lever livet och upplever något mer än jobb/mat/sömn/träning/umgänge – repeat. Dock har jag en gräns som i denna dokumentär passeras flera gånger om. Jag värderar ”att vara kvar i liv” högt. Jag vill komma hem, träffa vänner, få gosa med min katt Sune, få komma tillbaka till jobb osv. Jag värderar allt sådant extremt högt och inget äventyr i världen skulle få mig att ta medvetna risker som gjorde att jag kanske skulle mista allt det. Dock så får man sätta saker och ting i paritet. Jag hävdar fortfarande att det farligaste jag gör är mina tjänsteresor i bil mellan Göteborg och Linköping. Varje vecka ser jag fler faror som kan vara livshotande pga andra idioter i trafiken, kontra vad jag stöter på under mina extremäventyr.

    Jag vill främst belysa att det risktagande och det beteende som uppvisades här i denna dokumentär, är INGET som sker under mina expeditioner och inget jag står för. INGEN av de guider eller äventyrsarrangörer jag har nyttjat hade tillåtit det som man såg här. De guider jag har haft hade på riktigt surrat in mig i rep och släpat mig ner från berget om jag försökt trotsa dem ”bara för att jag ska vara macho och ska upp”. Säkerheten kommer först, även om det innebär att en topp inte bestigs. Det tror jag både mina klättervänner och kända äventyrsprofiler skriver under på.Ps filmen från andra försöket att bestiga Everest är på g och är i slutproduktion där jag nu jobbar med att sätta undertexter/subtitles (min egen fritid som tas i anspråk som vanligt). Kommer inom kort. Ds.

Detta inlägg har en kommentar

  1. Salim

    Det är just därför man följer Ant och läser hans böcker och lär sig utav honom just för att han gör allt det som inte flera av er andra hade gjort eller klarat. Han är på en helt annan nivå mentalt än den vanliga människan. Han vågar utmana sin verklighet på riktigt.
    Han är en förebild just för att han vågar att gå mot döden men ändå vinna. Han har gjort det flera gånger. Om han överlever så kanske fler kan överleva om man vågar 🙂

Lämna ett svar