Nu vände äventyret lite för migHostan förvärrades kraftigt under natten och jag låg och väckte mig själv med hostattacker. Det var helt tyst i basecamp utom i mitt tält. Sov kanske 3 tim max innan vi åt minifrukost, tände pannlamporna och gick in i isfallet.

Innan crampon point var det så jäkla isigt och jag avskyr att gå på is med storskor och tung ryggsäck utan stegjärn.

Vid crampon point släckte vi pannlamporna och drog på stegjärnen. Isfallet visade sig ha en mindre komplex led i år i form av färre stegar, men vissa passager var helt brutala. Trånga, bara något rep att greppa mm. Blev mycket slita, dra, kliva och kämpa, men sedan kom solen upp och det blev varmt. Hett snarare. Hade kunnat klättra i shorts och linne. Solen brände på som tusan och jag kände att jag svettades enormt och insåg att jag skulle få vätskebrist.

Uppe på platån mot C1 så började jag segla ner rejält. Energin dog, jag var törstig, trött och varm. Det var en befrielse att komma till tältet, även om det var mellan 40-50 grader inuti. Resten av dagen var vila och återhämtning, men hostan blev ännu värre och min sherpa såg lite bekymrad ut. Jag talade om att jag får känna efter dagen efter och se hur jag mår.

Jag hade huvudvärk vilket både skulle kunna vara höjddjuka och vätskebrist. Tog en större dos Diamox utifall att. Huvudvärken höll sig konstant iaf.