28e april – min födelsedag. När jag kröp till kojs och ställde väckningen så stod det att alarmet skulle gå om 10,5 timme. Det är verkligen som höjden gör att man behöver mer återhämtning. Nepalesen varken snarkade eller slickade mig i örat i natt. Skönt.

Vi rörde oss tillbaka till basecamp och visst märks det att man är acklimatiserad när man går förbi personer som står och har andnöd i samma uppförsbacke.

Telefonerna har gått varma idag till min sherpa mm, så det verkar som att det gjorde susen att jag röt ifrån. Den nepalesiske ”klättraren” slipper jag förhoppningsvis ha runt min axel, men jag är på riktigt rädd över att han ens får vara kvar på berget. Nepaleserna behöver inte betala för klättringstillstånd och hans flygbolag gick in med sponsring, så han har inte ens betalat 50 000 kr för sin klättring.

Jag har börjat hosta rätt hårt och är lite nojig över att det kanske är lunginflammation igen. Vädret pendlar konstant mellan -10 och +18, man svettas, blir nedkyld, blir snötäckt för att sedan börja svettas igen. Får se hur hostan utvecklas. Har ju läkarna vid matbordet som jag kan snacka med.

Nu blir det troligtvis 3-4 vilodagar i Basecamp medan min sherpa bär upp syrgastuber till camp3 och camp4.

Därefter är det dags för min första rotation. Jag klättrar då till C1, sover en natt, klättrar till C2, får ev ner till C1 igen och sover, upp till C2 igen och sover och sedan det jobbigaste – upp till C3 utan att vara acklimatiserad för 7000m. Vänder där och går tillbaka till C2 för sömn och sedan ner till basecamp. Fixar jag denna rotation och mår bra, så är vi redo för toppförsök.

Väderfönstret verkar vara i tre delar. Vi släpper de stora amerikanska teamen först och låter dem toppa. De trampar upp snö och is så det blir lite lättare att klättra sedan också. Sedan försöker vi nypa en plats i mitten. Sista delen av väderfönstret har de lite långsammare klättrarna mm. Så ja ni kommer snart se att många redan når toppen runt den 10e maj, men vill man undvika köer är det bra att vänta lite till.

Blir jag inte toksjuk nu och klarar jag min rotation nästa vecka så är det fanemig vittring på toppen!

Jag fyllde även år och blev firad med tårta i Basecamp. Riktigt trevligt, men jag blev liggandes vaken halva natten med en galen hemlängtan till Sune, familj, vänner, varmvatten, elektricitet, egen säng, svensk mat, mitt hus och trädgård, jobbet mm. Det kommer vara ett par tunga veckor nu med en kamp mot hemlängtan. De inre rösterna påminner mig om hur tärande livet i kylan är, att alltid sova i mellan -15 och -20, att all varm mat och dryck blir iskall inom en halv minut mm. Nu känner jag att det sliter på fysiken och det mentala och då är det ändå typ en månad kvar….