You are currently viewing Laviner genom isfallet

Laviner genom isfallet

Äntligen en skön nattsömn.
Även denna natt sov jag i omgångar utan att veta varför, men det var varmt och skönt i min Pumasäck och inga mardrömmar. Kände mig rentav lite friskare när jag vaknade, men törs inte ropa hej förrän jag ansträngt kroppen lite.

Igår fick vi kycklingfilé till middag!! Jag grät en smula inombords av lycka. Kött!!! Protein!!! Herregud, det blev fanemig tyst minut och andakt. Vällagad och supergod, underbart.

Jag börjar störa mig mer och mer på min andra expeditionskamrat (i år igen). Han har alltså aldrig bestigit ett berg, han röker rätt ofta och sitter mest och kollar på Youtube. Han verkar ha hemlängtan till bekvämligheter och aptiten har försvunnit helt så han äter knappt något. Han verkar ha dålig koll på fältliv överlag. Han känns bara så malplacerad och potentiellt kan han vara en säkerhetsrisk. Klarar han sig till camp3 så blir jag mäkta förvånad.

Däremot är läkarna som jag umgås med störtsköna! Likaså australiensaren och amerikanen jag träffade innan i Namche. Vi har alla samma humor och bjuder på oss själva så jag asgarvar flera gånger om dagen. Mycket roligare än förra året! Nästan lite flashbacks från det sköna Elbrus-gänget.

Träffade en annan expeditionsledare idag som var galet frustrerad. Han sa att 25% av teamet var bra klättrare, men resten… Han har bland annat en tjej som är mörkrädd och vägrar gå ut på natten! Heh, alla toppturer startar nattetid… en annan tjej tar paus var 20e meter om han tittar bort, så han måste konstant vända sig om och titta på henne för att hon ska gå. Alltså jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, det här är liksom världens högsta berg!!

Idag blev det vilodag och Puja ceremoni. En munk som kom och höll låda i 2 tim och sedan massa mat och dryck.

Jag är lite bekymrad över min acklimatisering. Jag blir för lätt andfådd och upplever att jag borde vara i bättre form nu. Jag har dock flera dagar på mig att fortsätta låta EPOt trigga nyproduktion av blodkroppar. I morgon blir det en acklimatiseringstur till 5800 meter ihop med nepalesen och en till australiensare som ska bestiga Ama Dablam. Då får jag se lite hur min form är gentemot deras. Jag måste få upp syremättnaden i blodet med minst 10% idag. Ska forcera i mig vatten och dryck, röra på mig lite och tvinga kroppen att förstå att den måste jobba i natt. Som sagt, stora utmaningen med sådana här berg är att få ena egen kropp redo!

Det positiva är det kommer flera rapporter nu om att isfallet har ens en bästa rutten på länge. Ska bli sjukt intressant att få se.

Två laviner har utlösts rätt i isfallet igår och idag, men ingen skadad tack och lov. Det är det olustiga med denna expedition. Jag ser massa härliga människor, men statistiskt sett så kommer 6-12 st aldrig få träffa sina familjer och anhöriga igen…

Detta inlägg har en kommentar

  1. Sam

    Formen kommer, tålamod.
    Turen i morgon kommer väcka liv i produktionen med.
    Vad poxar du idag? 80%?
    Låter toppen med gött socialt häng, kyckling o bra tältplats 🙂

    Läser bloggen varje dag, kollar in Alan Arnett med, (vet att han var lite speciell som sa)
    några andra tips som vi bör följa?

Lämna ett svar