Ny dag och upp till 4000m nu!Det visade sig att jag sett Australiensaren som ska bestiga Everest på facebook. Han har klättrat med Dawa Sherpa som var i min expedition på Everest förra året. Dessutom är han född i Lund! Världen är liten. Vi har våra läger intill varandra i basecamp och i C2. Både Australiensaren och amerikanen var här 2015 då jordbävningen slog till. De som inte kunde klättra då fick klättertillståndet förlängt av nepaleliska myndigheter, men tillståndet går ut i år, så det kryllar av klättrare på Everest i år. Tydligen sa de 600 tillstånd i år. Det kommer att bli galet med folk och stor risk för trängsel.

Sov lite oroligt i natt men det hör till höjden. Sedan direkt ut och uppför trappsteg. 2000 steg enligt klockan så kanske 1000 – 1200 trappsteg då. Kändes bra i mina ben som inte var helt återhämtade sen igår. Stegen är ofta väldigt höga så det blir rejäla kliv. Och svett. Solgasset är helt klart en utmaning för mig. Tack och lov kom vi upp på 4000m och upp i moln, så det blev behagligare. Tog lite bilder på monument resta för Sir Edmond Hillary med familj, sedan traskade vi neråt och besökte två byar med kloster, sjukhus och skola. Det är liksom unikt att det finns en skola, inte självklart i alla regioner.

Träffar som vanligt galet med goa människor och är kanske lite för social av mig men alla är så trevliga och stämningen är på topp.

Något är lurt här med vädret dock. Det växlar hela tiden vilket det inte brukar göra denna årstid. Det här regnar mer än vad det borde och på Everest har istorn kollapsat i isfallet. Dessutom har det blivit en gigantisk glaciärspricka mellan c1 och c2, så ”ice doctors” som sätter stegar genom isfallet har fått lägga sju stegar till mellan c1 och c2. Det kunde man ge sig på! /mvh ickestegefantast

Min sherpa Lhakpa är fantastisk. Istället för en ung stark Nepalesisk krigare så har jag fått Nepals version av Gandalf. Lite äldre, klok och vis. Exakt vad jag behöver. Att bestiga berg handlar inte om råstyrka rakt av, utan om god planering, energikonservation och veta när man ska ta i och hur mycket. När man utnyttjar krafterna smart tar man sig långt. Vi håller ett långsamt tempo och puls och andning stressar inte min kropp för hårt, vilket håller höjdsjuka borta och låter kroppen få jobba med acklimatiseringen.

Jag har fått en bra start på expeditionen!