En galet svettig dag och bra belastning på benmusklerna. Sov säkert 10 tim natten som var. Det händer ju aldrig på hemmaplan. Rumsgrannarna höll för en gångs skull snattran. Det är typ en plywoodskiva till vägg mellan rummen bara så det är egentligen som en sovsal sett till lyhördhet. Inte alla som förstår begreppet hänsyn.

Sedan iväg mot Namche. Upp på en sluttning, ner i en sak, över en bro upp på en sluttning, ner i en dal osv. Samma höjdmeter går man om och om igen. Sinnessjukt många trappsteg och höga steg, ofta 90 graders vinkel i knäleden när man tar steget. Typ ett par tusen enbensknäböj. Svettades galna mängder idag i typ 23 grader, sol och vindstilla, men solen gassar rejält. 20000 steg enligt klockan varav alla uppför eller nedför, ingen plan mark.

Magen har varit lite orolig idag, men inte konstigt då jag äter 3 ggr mer och dricker typ 15 muggar te som jag aldrig dricker hemma. Tar någon dag att ställa om.

Vi höll ett mycket långsammare tempo i år och sista rycket upp mot Namche kändes så mycket lättare i år. Lite kul då jag kan verkligen jämföra då jag filmade mig själv förra året och talade om hur jag mådde och vad jag kände på vissa ställen.

Jag träffar så härliga människor här hela tiden och vi ska inte ens prata om snygga sportiga damer i friluftskläder! Herregud. Det formligen kryllar av ”min typ” här, men jag ska försöka stålsätta mig så hårt att jag får fribiljett till första bästa kloster.

Här i Namche i samma gästhus är det två andra som ska bestiga Everest, den ene killen tror jag dessutom att jag har sett på facebook via gemensamma bekanta. En australiensare som verkar riktigt trevlig.

Sedan en trevlig svensk här också, Niklas, som fått avbryta sin tur pga sjukdom.

I år håller jag dock lite mer distans till folk, men det är kul att socialisera och stämningen är på topp.

Överlag mår jag bra och känner mig i form. Ett steg i taget så får vi se hur långt jag kommer. Namaste!