Dags för några timmars sömn och sedan flygresa igen.

Nepaleserna är för sköna, så trevliga och härliga. God middag ikväll med en fin köttbit efter att ha fixat med utrustning samt slappat vid poolen idag. Så skönt att få varva ner riktigt. Jag har varit superstressad sista 3v på jobbet. Nu har jag funnit sinnesro dock, samtidigt som det börjar pirra på riktigt. Imorgon börjar approachen mot Basecamp, nästan 10 dagar av acklimatisering för att få en havsnivåmänniska som mig att kunna nå basecamp på 5400m höjd. Vi sover i Tea houses och vandrar rätt korta sträckor per dag. Jag ska ta det lugnare, dricka mer, fota mer och verkligen tänka på att varje dag nu i början är det som kan avgöra om jag når toppen eller ej. Acklimatiseringen är så sjukt viktig.

Kunde jag ha haft bättre form? Ja. Kunde jag ha haft mer muskelmassa? Ja. Kunde jag ha haft bättre kondis? Ja.

Som vanligt när jag står på startlinjen till en tävling eller expedition, så känner jag att jag skulle ha tränat bättre, hårdare och oftare inför utmaningen. Denna gång har jag svurit över skidolyckan i februari då jag skadade båda axlarna och ena handleden, vilket sabbade all min träning. Jag har trots det en väldigt skön känsla i kroppen. En mix av erfarenheten från förra året på Everest ihop med ett starkt tillit till min fysik, mitt pannben och det sunda förnuftet (som måhända lyser med sin frånvaro till vardags, men som stålsätts när jag sätter fokus). Imorgon får jag äntligen andas bergsluft. Let’s do this shit.