Från att ha känts rätt avlägset, så börjar jag nu inse mer och mer att ”shit det är ju snart dags”!

Rent krasst så spelar det ingen roll hur mycket jag tränar nu sista veckorna, för det gör bara ytterst marginell skillnad. Däremot brukar det alltid bli så för mig att när jag närmar mig en tävling eller en expeditionsstart, så kommer alltid känslan av att ”jag är inte förberedd nog, jag borde…” och det gör att jag sätter lite extra träningsfokus ändå. Det gäller dock att träna lite balanserat, då vandringen in till basecamp trots allt är lite påfrestande för benen, så jag vill inte komma dit med trötta och slitna benmuskler. Däremot gillar jag att känna mig aktiverad och jag har fått massor med bra träningsdagar nu i Bollebygds skidbacke ”Bollekollen”. Jag har fått vänja mig vid att gå med ryggsäck, storskor, stegjärn mm. På så vis har det varit en tacksam vinter.

Snön stör mig dock då jag måste göra i ordning min trädgård innan jag åker. Åtminstone samla ihop bygg- och rivmaterial som finns i högar och helst få igång robotgräsklipparen så att den är redo. Tyvärr töar det otroligt långsamt nu. Jag ska prova att gå med en spade och luckra upp snön lite och se om det kan skynda på det hela fläckvis iaf.

På jobbet mitt är det kaotiskt just nu. Massor som jag måste göra färdigt och förbereda inför min avresa, samtidigt som jag får in lite nya resurser till min funktion nästa vecka. Det innebär extra tjänsteresor för att lära upp de som ska göra mitt jobb medan jag är bortrest.

Utrustningsmässigt saknar jag fortfarande lite detaljer, så jag måste försöka prioritera det också och få färdigt det hela. Det är lite småsaker som vätskeersättning, en långärmad ljus tshirt mm bara så det är egentligen inget kritiskt, men ändå.

Det är mycket som ska ske kommande dagar nu! Nedräkningen till Nepal och underbara Himalaya tickar nu på ritkigt!