You are currently viewing Att välja rätt stegjärn – en djungel.

Att välja rätt stegjärn – en djungel.

  • Inläggskategori:Blog
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Som med det mesta annat i klätterväg, så är det en djungel att välja mellan även när man ska välja stegjärn.

När det kommer till stegjärn så pratar man ibland om automatisk bindning, halvautomatisk osv, men det är egentligen inget som är automatiserat utan det är bara benämningar på de olika typerna av bindningar där dessa tre är de som används primärt.

Step in är den som brukar kallas helautomatisk och det avser egentligen att det är en bygel fram vid tårna, som låser ner på skor som har en klack framtill. Därefter låser man bakdelen och säkrar med remmen. Hybridbindningen har en gummifront, men oftast exakt samma låsmekanism bak samt en säkerhetsrem. Strap in är gummi fram och bak och även denna med en rem.

Rent kontaktmässigt sett så sitter ”step in”-bindningen absolut bäst då den låser mekaniskt både häl och tå och det ska enormt mycket till för att man ska tappa stegjärnet. Denna typen av bindning kräver dock skor som har en anpassad tåklack för det.

Hybridbindningen sitter egentligen inte sämre, för den låser rejält även den, men här kan man nyttja stegjärnet till flera olika typer av skor, t.ex. vanliga vandringskängor för t.ex. glaciärbiten på toppen av Kebnekaise. Det krävs dock en klack baktill på skor för dessa stegjärn.

Strap in är ännu enklare i sig och kräver inte någon klack alls, men rätt inställda så sitter även dessa stenhårt på skon.

Jag har använt ett par Grivel Air Tech med deras Cramp-O-Matic-bindning som är en step in-bindning. Den slickar verkligen mina G2SM-skor, men på mina Olympus Mons har jag haft lite mer problem. Det har varit kopplat till att jag har varit på högre höjd när jag ska ta på stegjärnen och det har varit kallare och där har jag upplevt väldigt mycket fippel med frontdelen. På mina stegjärn är det en liten metallflärp som ska centreras och man måste liksom hålla i den för att säkra att bygeln är i rätt position och sedan försöka hålla emot när man kliver i stegjärnet. Lite svårt att förklara, men när man står där mitt i kolsvarta natten med pannlampa och tar av sig sina skalhandskar, så vill man att det ska gå fort och smidigt att komma ner i stegjärnen. Så lite fippel som möjligt (men fippel blir det ändå innan man har låst säkerhetsremmen).

Rent krasst kan man säga att de bindningar som tar kortast tid att kliva ner i är Strap in. Hybriden tar lite längre tid och Step in tar längst tid. Den bindning som är mest vibrationsfri är step in, men med korrekt justerade stegjärn så sitter även hybrid och strap in stenhårt på skon.

Jag känner att på Everest vill jag ha det så enkelt som möjligt men i och med att jag har en klack baktill på mina Olympus Mons Evo, så kommer jag byta mina nuvarande stegjärn mot ett par med hybridbindning. Jag viker bara upp gummiflärpen och antingen kickar ner hälen och pressar ner framfoten eller sparkar in framfoten och pressar ner hälen (kommer prova hemma vad som känns snabbast och enklast). Återigen, man står och flåsar som en 90-åring mitt i natten vid crampon point – det är där det ska gå lätt och bara flyta på! Precis allt annat kostar bara energi man redan ligger i underskott på.

Efter research nu så har jag landat i att mina nuvarande Grivel Air Tech inte är så tokiga överlag. Dessa stegjärn har den bredaste avtrycket i snön tack vare två taggar som sitter med större bredd. Grivel G12 har djupare taggar och klarar av tösnö (där man vill komma åt isen under för fäste) bättre, men är också jobbigare att gå med under en approach. Ju högre upp man kommer från marken, desto svårare att hålla balansen på t.ex. stenar och klippblock. Kör man enbart snö/is så kan djupare taggar vara bättre, medan för det som kallas ”mixed” dvs lite stenar och annat så kan det vara skönare med ett mer neutralt stegjärn. Ju mer aggressivt stegjärn i form av taggar och höjd på dem, desto mer måste man lyfta på benet för att inte snubbla, vilket också är krävande efter en lång dags topptur.

Det stegjärn jag ska utvärdera nu är Black Diamond Sabretooth. Jag skulle säga att dessa, Grivel Air Tech och Petzl Vasak är rätt närbesläktade även om de har skillnader. BD har rostfritt stål och här tvistar de lärde, men det sägs att det är sämre än det stålet som annars används till stegjärn. Aluminium finns också, men det vill jag avrekommendera alla som ska upp på brantare eller farligare berg där säkerhetstänket måste vara prio. För lättare glaciärvandring, absolut, men på riktiga berg får det vara värt den extra vikten för något mer hållbart. Det finns flera klättrare som har brutit av aluminiumdelar av stegjärnet vilken kan vara katastrofalt på fel ställe. Det som talar emot Black Diamond Sabretooth är dock att det har även hänt med det rostfria stålet, som är mindre hållbart än det klassiska stålet. Dock är det bara något enstaka exempel av vad jag kunnat se i min research på nätet.

Fördelen med Sabretoothen är att det är två extra taggar vilket gör att det i praktiken blir en 14-punktare istället för 12. Det näst främsta paret är också vinklade aningen mer framåt än på mina Air Techs, vilket faktiskt gör stor skillnad när man går upp för en brantare is- och snövägg. Då går man upp mer på tå och använder fronttaggarna som man kickar in i väggen, men med ett andra par taggar så kan man tippa ner vaderna lite och få kontakt med dem också in i väggen. Det kan göra underverk när man ska avlasta ben och vader en stund. För mer vertikal isklättring så är andra paret ännu kraftigare och mer framåtriktade.

Utöver detta så är det viktigt att stegjärnen släpper snö, särskilt i töväder. Det sista man vill ha är stora snöbollar under stegjärnen, som hindrar att man får markkontakt. Mina Grivels fungerar lysande, men här ska jag prova och se hur Black Diamonds lösning fungerar. Väntar på töväder någon dag nu så jag kan gå ut och klampa. Likaså vill jag se hur det känns med stegjärnen på en aluminiumstege, ett av de moment jag verkligen hatade i isfallet senast.

Överlag känns dock valet av en hybridbindning klockrent, verkligen en varm rekommendation för höghöjdsklättring där man vill hålla det enkelt och snabbt med stegjärnspåsättning. Återkommer när jag utvärderat Sabretoothsen lite närmare.

Lämna ett svar