Mitt val av dunkläder till de kallaste expeditionerna.
Det absolut dyraste i klädesväg jag köpt i hela mitt liv, men som kan komma att vara en ”life saver”. Jag valde mellan en dundräkt och en splittad uppsättning, med salopettes/byxor och en separat jacka. Dundräkt är kanske snäppet varmare då man inte har luftfickan mellan byxa/jacka där kall luft kan leta sig in, men jag betvivlar inte en sekund på att denna kombo är varm nog för de tuffaste klimat jag kommer att hamna i.
Att köra separat jacka/byxa gör att jag kan t.ex. använda jackan på lägre läger när den vanliga dunjackan blir lite klen. Denna värmer något så enormt. Då kan jag dra på mig byxan först högre upp i lägren, från 7000m och uppåt.
Jackan är helt fantastiskt tjock och skyddar rejält de mest vitala delarna på kroppen, dvs över bröst/bål. Kan inte riktigt beskriva känslan, men den har mycket mer vaddering över bålen än någon annan dunjacka jag provat. Jackan jag hade på Aconcagua var inte ens i närheten. Jackan har långa dragkedjor efter armarna och armhålorna, vilket gör att det går att ventilera ut svett och värme men ändå behålla huvuddelen av jackan stängd. Huvan är rejält tilltagen och det är fickor både för händer och innerfickor som är stora nog för att rymma en vattenflaska (vanligt att man bär den intill kroppen på toppturer på 8000m-berg). Dragkedjorna har dunskydd så att de inte ska bli köldbryggor.
Byxorna är salopettes/bibs och går upp en bra bit på bröstet. I praktiken skyddar mycket av byxan bålen också, så även om jackan skulle glida upp en aning på ryggen t.ex. så håller byxan värmen. Även byxan har väl tilltagna fickor för vattenflaskor och en stor ficka på bröstet. Det enda jag inte riktigt förstår med byxan är dragkedjan i skrevet. Framtill är den klockren för oss män, det är som vilken gylf som helst, men baktill är det exakt samma gylf. På dundräkter brukar man ha en lång dragkedja och en lucka istället, så man fäller ner luckan, kommer åt lagren under och kan göra ”tvåan”. Här blir det mer ett precisionsjobb, för jag kan öppna upp en glipa och sätter jag mig på huk så säras glipan en aning, men det kan lika gärna bli så att jag på riktigt skiter i byxan istället för ut genom mynningen. Jag hade hellre sett en ”luckfunktion” här.
Byxansremmar är av kardborrtyp och det kan vara lite pilligt att trä igenom remmarna genom öglorna om man ligger i ett trångt tält och har handskar på sig.
Kombon med byxa+jacka är så pass varm att jag klarar inte många minuter i dräkten inomhus om jag bommar igen den helt. Svindyra kläder men som verkligen andas kvalitet och verkar vara riktigt genomtänkta i design och isolering. Det är riktigt snygga kläder också, en bra kombo med gul/grå färg. Mycket roligare än flera andra dundräkter och dunkombos.
