Beslutet är till 99% taget, så det är lika bra att köra igång.

Jag är så sablarns envis ibland alltså, men jag avskyr ouppklarade saker och jag ogillar att inte gå i mål. Jag känner dock redan nu att misslyckas jag med Everest ännu en gång, då är jag helt färdig med det berget. Troligtvis är jag helt färdig med 8000-metersberg helt. Jag kände så redan nu när jag misslyckades denna gång, men sedan har det byggts upp en revanschlystnad i mig. Jag kommer dock aldrig ha råd med ett tredje försök och jag kommer inte ens vilja ett tredje försök, för så roligt är det inte att bestiga just det berget. Alla är egoister på berget och det är ingen teamkänsla. Alla sköter sig själva och det är rätt så ensamt. Jag har en fördel som är en extrovert introvert som jag brukar säga, men jag kan ändå hantera två månaders ensamhet rätt bra mot för många andra som saknar ihjäl sig efter sina familjer mm.

Det är dock ett stort projekt. Jag måste ha husvakt, kattvakt, vara borta från jobbet och jag blåser ett gigantiskt hål i min ekonomi. Än så länge helt utan sponsorer. Jag har några vänner som tokigt nog vill skramla med lite pengar, någon pratade om en tusenlapp hit och dit, men jag har verkligen svårt för sådant. Det skulle kännas som om jag rånar personer jag tycker om och som om inte de har behov av sina pengar själva. Dessutom, misslyckas jag med Everest en andra gång, så känns det som om det är pengar i sjön så att säga. Jag känner lite så kring ett sponsoravtal också, även om man säger att all reklam är bra reklam – även om jag misslyckas.

Vi får se, just nu så utgår jag från att jag kan självfinansiera ett nytt försök. Nu i helgen ska jag göra i ordning kalkylarket med budgeten och se hur och när jag ska sälja av mig mina aktier. Jag ska göra en inventering igen av mitt hem och se vad jag kan sälja på blocket. Motorcykeln skulle vara ett rätt lätt val, men den är trasig för stunden (elfel + batteri som behöver bytas) och det känns som att den vill jag ändå behålla om det går. Samma sak med hemmabion, men övriga saker ska jag verkligen se om jag har något jag kan sälja. Överblivet byggmaterial, verktyg jag inte använder eller vad som helst.

Sedan ska jag börja förbereda med en packlista igen. Jag vet att jag slet ut ett par handskar på Everest i våras och jag behöver nog ha två uppsättningar nya, som jag får beställa från USA eller England då det är så brutalt dåligt utbud på friluftsutrustning och extremutrustning i Sverige.

Jag behöver göra i ordning ett träningsschema som egentligen räknar ner från avresedatumet och fram till nu, där jag bland annat har bestämt mig för att göra ett rekordförsök i Brudarebacken i Göteborg i december/januari – en del av min träning. Jag kommer återkomma med tankar kring träning och upplägg här, då det kommer ta ett stort fokus nu.

Jag behöver även  sätta mig i helgen och räkna på semesterdagar och se om jag måste ansöka om tjänstledighet och i sådana fall hur länge mm. Det är som sagt var ett stort projekt.

Känslan just nu bara jag tänker på berget är att det kokar av energi inom mig, men jag har ett helt brutalt mentalt fokus just nu. Jag känner mig lite nervös inför klättringen genom isfallet igen och jag känner mig lite nervös över att lungorna eller så, ska braka ihop på berget och att jag kommer hem i en likkista istället. Samtidigt känner jag ett lugn inombords, som är baserad på att jag vet mer nu vad som väntar än vad jag visste i våras. Jag har ett lugn där jag känner att det jag upplevde på Everest sist, har stärkt mig mentalt och jag har fått erfarenheter jag ska vända till visdom nu inför ett nytt försök. Jag kommer att ta det mycket lugnare, dricka mer vatten, vårda min kropp mycket mer, försöka sova mycket mer osv. Jag ska ha med mig mer Diamox denna gång och börja äta Diamoxen tidigare (exakt enligt vad läkarna på sjukhuset också rekommenderade när jag blev utskriven i somras). Jag ska även se om jag kan få tag på sömntabletter, något jag egentligen är väldigt anti emot, men det kan vara det som avgör om jag klarar av berget eller ej. Det var så många nätter som jag inte kunde sova på då jag lyssnade på andra människor utanför, lyssnade på laviner mm. Hela approachen i alla gästhus som var otroligt lyhörda fick jag förstörd sömn i, trots öronproppar. Det kan vara värt att ha sömntabletter i reserv, då sömnen är så sjukt viktig för acklimatiseringen (och hälsan överlag, inte minst då immunförsvaret bryts ner i takt med höjden).

Som ni märker är jag nästan redan på berget i mina tankar. Everest 2018, here I come.