Det blir ett litet eldprov för att lägga Everestklättringen åt sidan en stund. Jag är på ett sätt inte riktigt klok som ska ge mig på detta, men livet ska vara lite galet också 🙂

Det är inte många träningspass jag fått i kroppen i år om man ser till att jag blev dålig innan Everest, var borta på Everest, kom hem och var dålig igen osv. Då får jag för mig att jag ska ställa upp i ett av Nordens absolut tuffaste bergslopp. Jag vet i ärlighetens namn inte om jag klarar av att genomföra det eller om kroppen kommer lägga av under vägen. Jag vet heller inte om jag nu lyckas genomföra det, om jag kommer klara mig skadefri från det. Det kan vara ett otroligt korkat beslut att köra denna tävling, men OM jag klarar av att ta mig igenom, så kommer den ge mig en liten revansch för misslyckandet på Everest. Då får jag ett kvitto på dels att kroppen min faktiskt är på gång igen och kan leverera det min hjärna vill, men jag får också ett kvitto på att hjärnan är stark för pannben och viljestål är det som kommer att krävas mängder av.

Loppet bjuder på nästan 6000 höjdmeter och jag ska upp på sex bergstoppar inom loppet av 24 timmar. 30 timmar är maxgränsen, så jag har 30 timmar på mig att ta mig runt på tävlingen, men mitt eget mål blir att försöka klara det under 24 timmar. Uppför går det inte att springa, utan det blir till att gå med stavar och bara nöta på. Däremot kommer hjärtat få arbeta något så kopiöst och pulsen kommer att vara skyhög. Så fort det blir plant eller går utför så måste jag våga släppa på och det är där jag kan bli skadad.

Klarar jag inte att genomföra loppet, dvs klarar inte maxtid eller får avbryta för att kroppen säger ifrån – då blir det också per automatik mitt beslut att säga nej till Everest 2018. Då är det bara att konstatera att jag inte hinner komma i tillräckligt bra form igen innan april nästa år. Klarar jag loppet så är det ändå inte säkert att jag vill eller kommer göra ett nytt försök med Everest, men jag får åtminstone med mig ett kvitto på mitt pannben och min fysik inför det beslutet.

Det ska bli extremt spännande i varje fall. Jag ska upp på snötäckta toppar och kan råka ut för både regn, snö, hetta och kyla. Det kommer att bli en hel vetenskap att sköta intag av energi och dryck, där bergstopparna gör att man måste planera tillgång till vatten innan/efter varje topp mm. Jag kommer också att få se en natur som är helt magisk då jag varit i detta område innan och vet hur vackert det är där.

Fortsättning följer, denna vecka är det dags att förbereda på riktigt och göra en plan för vad som kommer att bli det tuffaste och hårdaste loppet jag kört hittills i hela mitt liv.
Bild från gårdagens ”midsommarfirande” som för mig blev ett underbart trailpass i lätt sommarregn!