Beslutet tar jag om några veckor, antingen så lägger jag ner – eller påbörjar projektering och planering för nytt försök.
Det känns att jag haft ett nästan lite för hektiskt år (2016) med mina berg. Planen var att fira min 40-årsdag på Everest och då ville jag ha fixat Elbrus och Aconcagua innan också. Den planen höll, men jag hann inte ens göra färdigt en film från ett berg innan det var dags att packa för nästa. Mellan bergen var jag tvungen att jobba som en dåre och göra rätt för mig på jobbet, samt hinna ta hand om fix med huset (bland annat badrumsrenovering mm förra året). Det känns nu att det var väldigt många stora projekt inom kort period.
På ett sätt känner jag att det vore skönt att ta lite vila och paus från bergen. Kanske lägga ner helt. Fokusera på annat. På ett annat sätt så känner jag att om jag någonsin ska göra ett nytt försök med Everest så är det nu. Livet kan förändras på så många olika sätt framöver och jag blir inte yngre – jag blir äldre. Med åldern blir det svårare med acklimatisering och annat. Dessutom så skulle jag vilja ta med mig mina erfarenheter nu medan de är färska inför ett nytt försök. För att inte slösa pengar på ett till misslyckat försök, så skulle jag dock vilja ta ett lägre berg, gärna runt 5000m-6000m innan och få känna att acklimatisering och lungor fungerar perfekt. Skulle jag sikta på ett nytt försök 2018, så innebär det att jag måste nypa ett berg innan dess – och då är jag tillbaka med tidspressen där. Siktar jag på 2019 istället, så är det bättre logistikmässigt, men återigen så kan så mycket hända i livet innan dess. Ju längre bort jag siktar på ett nytt försök, desto större risk/chans att något annat kommer i vägen som gör att det inte blir av.
Den stora frågan är dock om jag vill göra ett nytt försök. Än så länge vet jag inte. Det var riktigt, riktigt jobbigt både fysiskt och mentalt. Jag vet inte om arbetsgivaren är så glad om jag försöker vara borta 2 månader ännu en gång, mitt i högsäsong. Det kräver en jättesatsning på att bygga upp min kropp inför ett nytt försök med stenhårt fokus på kost och träning. Alltså det är en rejäl press på mig själv bakom ett sådant projekt och kanske ännu högre inför ett andra försök då jag inte vill riskera att ha misslyckats två gånger.
Ett företag som jag har kontakter inom har erbjudit ett samarbetsförslag, som innebär att jag får ersättning till en stor del av expeditionskostnaden. Det är dock inte riktigt helt klart på eventuellt när, men det skulle absolut kunna möjliggöra ett nytt försök. Jag kommer dock som det ser ut att behöva ta ett banklån på resterande summa och det känns någonstans där lite galet. Som sagt så är det ett stort projekt och ett stort beslut. Jag har lovat mig själv att ”leva vanligt” ett par veckor till och verkligen komma in i vardagen med alla dess rutiner och sedan känna efter.
Kan jag begrava Everest och ersätta det med nya drömmar och mål, eller är det målet och drömmen jag verkligen vill kriga för en gång till?
Alltså, hela Everest grejen är så gryyyym. Låt den bli en grym erfarenhet och ett fantastiskt minne. Att gå all in i det där IGEN känns tokgalet. Är det ens realistiskt? Satsa på hemmaplan. Njut av hus och kärlek. Hitta ro i det lilla. Finn nya utmaningar; som inte är på liv eller död….
Hah huset kan jag inte njuta av, efter 6 års renovering är jag otroligt trött på det om jag ska vara ärlig. Kärlek existerar inte. Lägger jag ner Everest, så lägger jag ner Seven Summits och då behöver jag omgående hitta en ny dröm och nya äventyr att fokusera på. Annars blir mitt liv alldeles för grått, ensamt och tråkigt med mest fokus på jobb antingen på mitt jobb eller med huset. Denna drömmen med Seven Summits har varit obeskrivligt bra för min personlighet och har betytt mer än vad jag kan beskriva här på bloggen, men vi pratar liv och att vara levande! Lägger jag ner detta, så kommer jag springa djungellopp i dödligt farliga Sydamerika eller något istället :). Vi får se, jag ska ta beslut om ett par veckor, nu i sommar.