Denna resa ska jag upp på åtminstone tre bergstoppar. Idag plockades den första toppen.
Sov märkligt inatt men det kändes inte som höjdsjuka. Vaknade stup i kvarten och sov i korta perioder. Sov nästan hela natten med värmeväxlarmasken på och det gör så galet stor skillnad för luftrören, men jag dreglar kopiöst i masken. Den varma luften kondenseras i masken och rinner ner på hakan typ. Rätt gott ändå att sova 10 timmar.
Idag var det vilodag på schemat men nu har jag fattat vad det innebär. Det innebär att halva dagen är dödsklättring och andra halvan är man utslagen i sängen.
Klättringen idag blev snabbt brant och jag flåsade som en dåre trots snigelfart. Fick stanna var 20e höjdmeter och sänka pulsen. Trummade på bra ändå jämfört med många andra som såg ut att ha en kamp på liv och död. Jag struntade dock i min sherpa som studsade upp som en bergsget och tog min egen sköldpaddetakt. Inte ”rest step”-tekniken, men långsamt steg för steg. Intog toppen Nagarjun på 5055 meter vid 10:30 och då hade vi alltså plöjt 650 höjdmeter rakt uppåt på 1,5 timme! Det är ju helt galet!? Helt utan energidryck eller något mer än vatten och på en höjd jag inte är acklimatiserad för ännu. Jag kanske inte är så svag ändå som jag kände mig igår, men jag har liksom bara min sherpa att jämföra mig med.
Idag slog det dock mig att denna lilla kulle bara var några hundra meter lägre än Elbrus och Kilimanjaro. Galet vad perspektivet ändras.
Resten av dagen nu blir acklimatisering. Nu har jag skrämt upp gubbakroppen på 5000 meter och är snart redo för att traska till basecamp och det berg som blir mitt hem för några veckor framöver (mer info kommer om 1v).
Så dricka, äta, socialisera och vila i omgångar gäller resten av dagen. Förkylningen börjar kanske ge sig lite, men jag hivar i mig vitlökssoppa 2 ggr/dag och dricker i snitt 2,5 liter ingefärste med honung.
Nu längtar jag till basecamp. Vill få träffa resten av expeditionsteamet samt en Australiensare som jag ska bilda team med. Några dagar till, sedan växlar vandringen till full klätterutrustning istället…
Bilden är från toppen idag med mäktiga Ama Dablam i bakgrunden.
Härligt att du börjar se lite mer ljus i mörkret, hoppas verkligen att förkylninfgen lättar nu. Tycker att ni trampar på lite för fort upp. Håll koll på kroppen så att du inte får ett regält bakslag. För att man varit på hög höjd innan, är ingen garanti för att man tål den tunna luften bättre. Jag har egen erfarenhet av detta.
Skall bli spännande och följa dig vidare upp mot nästa mål:)
Tack! Ja jag tycker tempot här har varit för högt överlag men det är svårt att hitta ett lagom tempo. Fastnar lätt i köer med extremt långsamma japaner och koreaner. De är i vägen överallt så det blir lätt att tempot drivs upp för att tråckla sig förbi dem. Detta är lite för packat med turister just nu för min smak, värsta jag varit med om hittills. Men du har rätt, kroppens signaler är viktiga. Om några dagar blir äventyret annorlunda och då slipper jag denna autobahn.
650 hm på 1,5 h, grymt bra jobbat 🙂