Jag tror inte någon som varit med om detta kan förstå vad mycket det är att fixa med och förbereda… 🙂

Idag fick jag min goa vän Maria att sy flärpar till skorna. Storskorna, Olympus Mons EVO, har ingenting mer än två vanliga stålflärpar till dragkedjorna. Alltså precis som en vanlig dragkedja ser ut, varken mer eller mindre. Totalt omöjligt att hantera med kalla händer och/eller handskar. Min vän Maria ryckte in och sydde två öglor, vanliga spännband av nylon där vi drog igenom dragkedjans ögla, gjorde en ny ögla som en handske kan ta tag i och sydde ihop. Perfekt!

Förutom lite mer energi vilket styrs av vilken packvikt jag landar på, så verkar jag vara i hamn. Jag är nu redo för vad som blir mitt livs hittills absolut största och farligaste äventyr. Farligare och värre än mina fallskärmshopp. Farligare och värre än dykningen. Jag är nu redo för att blicka mot skyn på riktigt och gå upp på en av världens högsta berg.

Klippet visar min utrustning.