Ikväll hann jag med ett bergspass innan mörkret kom, med fokus på att öva och känna på lite på stegjärn på stegar. 

Detta är för framtida berg, men varför inte träna redan nu. Jag ska ändå upp på ett 8000-meters berg snart, så varför inte jobba på detta från start. Det var både svårt och lätt. Med min svenska (tror jag?) stege så var storleken mellan stegen perfekt, men jag måste stå på frontpointsen på stegjärnen. Dvs det är inte många centimeter som krävs för att missa och trampa igenom. Bästa tekniken kändes det som att nästan sparka in sulorna så att man känner att frontpointarna (stegjärnens främsta taggar) slår i och därefter sänka skon. Samtidigt så tusan vad svårt det var att hålla balansen. Tänk då en djup glaciärspricka med kroppar och lik liggandes nedanför som du också måste se. Den synen möter i varje fall i Khumbu Icefall, isfallet på Everest.

Gå upp och ner på stege var lite lurigt. Naturligt vill jag gå med stegen mitt i hålfoten, men där är det bara ett metallbleck och det känns inte alls stadigt. Desto bättre kändes det om jag låste ner stegen mellan de främre fyra taggarna, dvs inte frontpointsen utan de fyra bakom. Samtidigt så belastade detta vadmusklerna rätt duktigt då kroppsvikten kommer rätt långt ut. Föreställ känslan av att gå på en stege och gå på tå bara. Jag tror dock detta är bästa tekniken, försöka pricka det mellanrummet och worst case köra hålfoten även om det är mer instabilt och lite svajjigt.

Mycket intressant träning och jag vill nog slå ett slag i saken för att faktiskt träna sådant här på hemmaplan och känna av i lugn och ro.