Jag har en extremt aggressiv träningsapproach just nu, men det har gått bra hittills tack vare att jag överäter något så kopiöst.

Jag håller på att bli tjock. Hah, men jag måste. Nästa berg kommer med största sannolikhet garantera en viktminskning på 10 kg och i värsta fall upp till 20 kg. Fett och muskelmassa kommer att stryka med, men där jag ändå kommer att försöka äta som en häst på berget så långt det går. När kroppen sedan går loss på fettdepåerna så vill jag ha en buffert, så just nu ligger jag på en kost som jag aldrig någonsin gjort i hela mitt liv. Jag äter ALLT och jag äter mycket. Jag gör äppelkaka med vaniljsås minst en gång i veckan. Jag äter korv med mos. Pizza. Hamburgare. I den mån jag orkar och hinner, så försöker jag dock äta hemlagat och sträva efter bra råvaror, så även om det låter som om det är ”skitmat” så är det inte det. Möjligen att sockerintaget är skyhögt för mig då jag normalt sett inte äter sockerprodukter alls (inget sötsug).

Rutorna på magen är borta i varje fall och jag är nu sex kilo tyngre än när jag kom hem från Aconcagua. Helt enligt plan. Kan jag lasta på mig 4-5 kg till, så har jag buffert för att förlora 10 kg. En del av viktnedgången är trots allt vätska som jag kommer att släppa rätt tidigt på berget. Däremot får jag det väldigt tight om jag börjar tappa ner mot 15 eller 20 kg. Det kommer att försvaga mig rejält.

Jag tränar så mycket jag mäktar med nu i varje fall och ligger verkligen på gränsen på vissa pass, där jag känner att jag borde verkligen ha vilat och återhämtat framför allt benen, men där jag ger mig ut i terrängen för ett löparpass ändå. Som idag. Mina ben var helt slaktade efter gårdagens pass i min hatkärleksmaskin just nu – trappmaskinen. Det är en slags rulltrappa och igår så tog jag med mig ryggsäcken och ställde mig i rulltrappan med först 22 kg på ryggen och knatade på. 125 våningar. Varje våning är 16 trappsteg. Huga. Svetten bara sprutade. Sedan lastade jag ur 10 kg och körde 25 våningar till och till sist 25 våningar på kroppsvikt utan ryggsäck. 2800 trappsteg. Därefter ställde jag mig på löpband och promenerade i 15% lutning. Hur enkelt som helst, vilken sanslös skillnad mot för den där rulltrappan.

Den maskinen är dock helt underbar för att träna inför en bergsbestigning. Den simulerar verkligen en låång, låååååång, uppförsbacke. Inte som de relativt korta skidbackarna jag har här i omgivningen. Brutal manick.

Jag siktar på ca 2 veckor till med fokus på styrketräning och där traillöpningen är sekundär, sedan svänger jag om och nöjer mig med två styrkepass i veckan och kör så mycket traillöpning och backträning jag bara orkar. Förhoppningsvis kan jag få lite vårsol i ansiktet också och få lite motivationsboost av lite vårväder, om nu inte mars blir en dräpande kall vintermånad (eller regnar bort).

Känslan just nu är positiv. Jag börjar tro på mig själv och tro på min kropp mer och mer dag för dag. Jag ska grejja även nästa berg som blir högsta berget hittills och som blir över 7000 meter i höjd.