En skada mindre, men en ny(gammal) skada ställer till det för mig nu.

Efter Tierra Arctic Ultra så ådrog jag mig en förslitning i en sena, vilket gjorde att jag inte kunde löpträna på ett par månader. Konditionen sjönk drastiskt. Det är med stolthet jag känner att jag ändå klarade av Aconcagua, trots att kondisen tvärdök. Foten är dock läkt nu och i skadeförebyggande syfte så har jag bland annat en balansplatta som jag nyttjar hemma. Riktigt bra för min balans verkar jag ha glömt bort och lämnat i tonåren. Den är helt enkelt urusel. Ska jag då balansera på aluminiumstegar i isfallet på Everest, så är det klart klokt att ha tränat upp balanssinnet också.

Tyvärr så har jag ett nytt problem som måste mitigeras. I Thailand för två år sedan så slant jag under en topprepsklättring. Jag skulle klättra som en spindelman mellan två klippväggar och pressade händer och fötter mot respektive sida, men fötterna tappade fästet och istället för att släppa taget och ta rycket i repet, så instinktivt så låste jag fast överkroppen med händerna samtidigt som underkroppen roterade åt höger. Med ett rejält knak så slets vänsteraxel ur led, bakåt. Det blev ingen rolig tur med en vespa ner till det lilla sjukhuset på ön. Efter lite morfin så fixerades axeln och väl hemma i Sverige så kollade jag upp det hela och fick ett rehabiliteringsprogram att köra. Sedan har jag inte märkt så mycket av axelproblemet.

Fram till Elbrus. Jag halkade i en snötäckt backe på väg ner och satte ut ena vandringsstaven i reflex. Det bara small. Staven pressade axeln bakåt och vips var den ur led igen. Tack vare Jajje i gruppen så fick jag ett tips som fungerade, så jag lyckades slita tillbaka axeln i led själv ståendes mitt i branten. Vet inte hur jag hade tagit mer ner annars med den smärtan som uppstår när armen hänger på fel ställe. Nu körde jag inte överdrivet mycket rehab efter Elbrus, men lite i varje fall. Kändes ändå rätt ok.

Fram till tältet på Aconcagua. Jag vände och vred på mig inne i det trånga tvåmannatältet där vi hade utrustningskaos. Vände mig om och greppade något bakom mig och vred sedan tillbaka överkroppen med armen bakom mig. Knak. Axeln ur led, men den hoppade tillbaka direkt. Dock smärta och svullnad att ta hand om, så jag tog till voltaren rätt omgående. Det var tredje gången.

Förra söndagen på ett gym i närheten, så körde jag just axelrehab för att just stärka axlarna och slippa detta problem. Ställde mig framåtlutad och skulle träna baksida axel som jag vet är underdimensionerad i förhållande till fram- och utsida. Med två silverhantlar på respektive 7 kg lyfte jag armarna bakåt och vips åkte axeln ur led igen. Dock tillbaka i led omedelbart, men vad i helv…. detta var fjärde gången och nu är det klassat som ett högriskproblem.

Skulle jag behöva göra en self arrest på Everest eller Denali, så måste jag kunna lita på att jag kan låsa ner kroppen och bli hängandes i isyxan. MED fungerande axlar. Skulle jag dra axeln ur led i ett sådant scenario så vet jag inte hur jag skulle klara mig kvar i nedlåsningen. Glider jag så dör jag, men när axeln går ur led så tappar jag omedelbart mycket av muskelfunktionaliteten. Jag måste i det läget i praktiken försöka slita tillbaka axeln i led, hantera smärtan och därefter dra mig uppåt.

Nej, detta är en risk utan dess like, så jag kommer att kräva en röntgen nu så jag får veta exakt vad som gör att den glappar så pass lätt. Jag hinner dock inte med en operation nu innan nästa berg, men däremot efter det berget så får jag nog utgå från att det får bli en operation. Åtminstone om jag vill kunna hålla på med sport/idrott resten av mitt liv. Det jag ska göra för att minska ytterligare dragningar ur led, är att lära mig tejpa axeln samt att jag ska köpa någon form av ”mitella”. Det finns ett antal som man spänner runt axel/arm och bröstkorg, som helt enkelt motverkar att axeln rör sig ur led.

Nu måste jag ta axeln i åtanke i precis all träning, men jag har nu inte många veckor på mig att träna innan det är dags för nästa berg.

Just nu känner jag att konditionen är sämre än vad den var innan fotskadan i höstas, men det är ändå en ”ok” kondition. Jag har dock en bra möjlighet att förbättra den nu kommande veckor och det kommer att bli en hel del intervallträning och långpass löpning. Igår sprang jag med goa vänner ute i dimmiga skogar och idag är det nästan lite vårkänsla utomhus. Fågelkvitter, lite sol, snart kommer de riktigt goa löpturerna igen. Jag hoppas på att få ett par härliga långpass innan nästa berg.

Styrketräningen kör jag på utav helskotta med just nu. Dock hela tiden med axeln i åtanke, men jag måste bygga upp trycket i kroppen. Någon muskelmassa hinner jag inte bygga på så kort tid. Några gram möjligen, men man bygger inte kilovis med muskler på kort tid utan otillåtna preparat. Att däremot få upp styrkan och känna ett bra tryck i kroppen samt en stabilitet är viktigt. Det kommer också boosta mitt självförtroende. Inför nästa berg vill jag känna mig stark. Även styrkemässigt ligger jag efter jämfört med hur jag såg ut och hur stark jag var för 4-5 år sedan, men det är ett pris jag har betalat för att istället bli en bättre löpare.

Sedan har jag ett stort kostfokus nu och här börjar det bli riktigt roligt som alpinist nu. Jag måste nämligen överäta. Aconcagua bröt ner kroppen och nästa berg kommer att plocka ytterligare 10 kg i kroppsvikt. Jag kommer att se ut som en lägerfånge om jag inte ser till att skapa en buffert för det. Jag har normalt sett svårt att överäta och i och med att jag inte dricker alkohol mm, så får jag inte de snabba och enkla kalorierna den vägen heller. Jag får helt enkelt se till att äta mer och oftare samt äta allt jag känner mig sugen på. Har handlat hem lite godis trots att jag inte är så mycket för godis. Ska börja äta smörgåsar, som jag normalt sett inte äter. Dvs små, enkla förändringar, men som ger lite mer energi än vad jag gör av med.

Överlag är jag rätt så restriktiv med kolhydrater i min kost och ligger högt på protein i vanliga fall. Nu måste jag dubbla proteinintaget för att ge träningen support och kräma på med kolhydrater. Behöver jag säga att delicatobollarna till kaffet kändes extra goda idag? Notera att jag skrev det i plural ;). Hoppas hinna öka med 0,6-0,7 kg i kroppsvikt/vecka där en del kommer att vara inlagrad glykogen, en liten del kanske kommer vara någon liten muskelfiber extra och en stor del kommer att vara fett. Håller jag kosten och träningen så fördelas förhoppningsvis fettet jämt över kroppen och inte bara blir viceralt fett (insprängt bukfett).

Bild från gårdagens långpass.