You are currently viewing Handsk- och handvärmekombinationer

Handsk- och handvärmekombinationer

  • Inläggskategori:Blog
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Jag gjorde en utvärdering igår och testade lite olika kombinationer. Så här ser uppsättningen ut just nu.

Så här ser uppsättningen handskar ut just nu. Utöver detta så skulle jag behöva ett till par om jag ska arbeta mycket mitt på dagen, som på Denali och Everest.

Ett par tunna liners i merinoull är bara för gott. Utanpå det kan jag dra på mig fleecehandskarna. Båda dessa torkar snabbt t.ex. i sovsäcken på natten. Fleecehandskarna sitter aningen för hårt åt som det är nu, så jag får se hur det känns på Aconcagua. Blir det för tight så hämmas blodcirkulationen och det är inte det man vill. Händerna sväller lite på högre höjd också. Det är en skön kombination att dra på sig dessa två lager inuti den stora handsken (Black Diamond Guide), utan dess foder. Jag får mycket rörlighet och åtminstone lite värme. Kör jag med handskens stora foder så är det nästan så det blir för trångt med merinoull-linern. Överlag så känns faktiskt Guide-handsken trång med sitt eget foder. Samtidigt om jag hade gått upp en storlek, så hade fingrarna blivit för stora. Även här ska jag leka lite på Aconcagua och prova och se vad det blir för värmeskillnad om jag skippar originalfodret (som är riktigt varmt) och kör med tvålagers istället under skalhandsken. Fördelen med bra lager under är att jag faktiskt kan ta ut handen ut ur handsken för att hantera något som är pilligare, utan att blotta huden. I de kallare klimaten räcker det nämligen med 20-30 sekunders blottning, så är det kört.

Det som jag saknar på Guidehandsken är ett par remmar runt handlederna. Jag ska se om jag kan sy på det på något vänster, men det är nylon längst ut på handsken. Att tappa en handske när man står i en brant isig backe kan vara total katastrof.

Sådana remmar har de stora vantarna, Hestras Army Expedition. De är helt brutalt tjocka, som två boxningshandskar. Fördelen med vantar är att fingrarna är ihop och värmer varandra. Nackdelen är att jag får otroligt svårt att göra något med handen i huvud taget. Jag är skeptisk till att jag ens kan få in handen in i en jumar och när jag provar att klippa med en karbin, så fastnar den lätt i handsken. Riktigt svårt! Det vore mycket bättre om jag kunde hitta ett bra system med Guide-handsken och använda den istället, och dra på mig vantarna när det är paus eller om man blir stående i backen. Även där tokviktigt att jag kan byta handskar även i en brand sluttning alltså utan att tappa något. Tänk det momentet på 8400 meters höjd när hjärnan saknar syre och man är halvt hjärndöd.

Utöver detta system så provade jag några kemiska handvärmare igår, Gabber. Man sprättar ytterpåsen och ger dem luft, så sker det en kemisk reaktion, en slags oxidation inne i påsen som blir varm på en ca 15 minuter. Dessa blev riktigt varma och jag körde bil igår med liners+fleece+guidehandsken på mig och värmarna inuti. Fick handsvett, men nu var det ju inte så kallt ute igår. Det var något trixigare att få in påsarna på ett bra sätt in under fleecehandsken och på handens ovansida. Där blev de också lite nerpressade mot handen. Jag gillade nog mer att ha påsarna inuti handen istället. Kupar man handen lite så får de luft och värmer på fint. Likaså kan jag inuti skalhandsken då ”dra in fingrarna” och krama om runt påsen och på så vis värma fingerspetsarna.

Tyvärr värmde de inte mer än 6 timmar ca och på ett kallt berg så är det inte ens säkert att de fungerar i mer än 4 timmar. Det var lite trist, jag hade hoppats på längre tid. Samtidigt väger de inget, så det går ju att ha ett par till med sig i en bröstficka och ta fram dem när man har rast.

Den stora fördelen de har är att de kan värma händerna precis när man startar toppturen där mitt i natten. På Elbrus var jag ute och kissade, satte på mig stegjärn osv innan vi började klättringen, men det kylde ner fingrarna lite. Sedan fick jag aldrig upp värmen i dem igen, utan jag kände att fingrarna var kalla och minns att jag drog ihop dem inuti handskarna. Det kändes inte alls bra. Man rörde sig så pass sakta att kroppen inte fick upp någon större värme. Hade jag gjort om toppturen nu så hade jag börjat med att öppna värmarna inne i tältet och lagt dem inuti de stora handskarna, inuti sovsäcken. Låtit dem dra där 30 min medan man äter lite frukost och gör sig i ordning. Sedan stoppat in värmepåsarna i mina undervantar, gått ut, gjort mig i ordning, dragit på de stora vantarna och haft dem på tills att jag känt att jag kunnat byta till Guide-handskarna istället. Det är detta jag ska experimentera lite med på Aconcagua.

Som sagt, värmepåsarna var ingen större sensation, men de var riktigt varma när de väl värmde på.

 

Lämna ett svar