Högst oroad – och frustrerad – över en skadad fot!

Det här börjar gnaga på mig nu, minst sagt. Känns lite orättvist också mitt i allt, men efter de 11 milen ultralöpning i fjällen, så kände jag mig nästan oförskämt fräsh i kroppen. Förutom en känning i en fot. Tyvärr har känningen hängt kvar i över 6 veckor nu och så till den grad att den faktiskt utlöser smärta om den provoceras.

Jag har dragit igång sjukvårdsförsäkringen för att verkligen få hjälp med att se över foten och första prognosen är att det ”bara” är en förslitning och att den ska läka. Försiktig träning av muskler osv omkring, men inte belasta foten med ”dumträning” är det som gäller. Det innebär att jag kan inte traillöpa som jag vill och behöver just nu t.ex.

Känslorna är många, men jag börjar känna lite panik inför Aconcagua. Jag behöver ut och springa i backar. Pulsa runt med ryggsäck. Fan också!

Får försöka köra på gym nu så mycket jag mäktar med istället och trampa på träningscykel. Hoppas att skadan läker nu under september då jag skulle behöva åtminstone två månader med ”all in” träningsmässigt.