Även om jag fortfarande befinner mig i en ”landaperiod”, så måste jag börja förbereda mig för nästa utmaning redan nu…

Jag brukar säga att det räcker med en liten fjällvandring i Norska fjällen på ett par dagar, för att jag ska få ett äventyr som varar i någon månad. Resan för mig börjar alltid långt innan och jag tycker det är så otroligt roligt att planera, köpa hem kartor, göra ruttupplägg, titta på utrustning, omvärldsbevaka regionen osv. Nu efter att ha bestigit Elbrus så kommer det att ta flera veckor att bara smälta alla intryck, att förstå vad jag har gjort. Sedan inom kort ska vi försöka dela bilder och material inom gruppen också och jag kommer att sätta ihop en film.

Med det sagt så trots att jag inte landat helt i Elbrus, så är faktiskt nästa berg redan inbokat och klart. Det är näst högsta berget i Seven Summits-utmaningen och det är Sydamerikas högsta berg – Aconcagua – i Argentina. Det är också den högsta bergstoppen utanför Asien.

Aconcagua sägs av de jag pratat med, vara en betydligt hårdare fysisk utmaning. Ännu högre, ännu mer påverkan av den syrefattiga luften och längre dagar. Bara toppturen ska vara typ 10 timmars kraftig kamp uppåt och ha flera jobbiga traverser samt lite scrambling. Berget kan ha snö/is, men troligtvis är det inte en alpin utmaning i den bemärkelsen, utan mer grus/sten som ska bekämpas. Samtidigt är det ofta blåsigt och riktigt kallt där, med risk för köldskador, så i den bemärkelsen är det en alpin klättring. Varmaste kläderna ska med och klätterkängor, stegjärn och isyxa ska med.

Utrustningsmässigt har jag nästan vad som krävs för Aconcagua. Det jag behöver verifiera är ryggsäcken då min är 70 liter vilket är perfekt för mig, men andra expeditionsmedlemmar på Elbrus pratade om att man ska hjälpa till att bära gemensam utrustning/mat. Rekommendationen på ryggsäck är 80-100 liter, så jag behöver någonstans där bilda mig en uppfattning om jag ska köpa ännu en ny ryggsäck – eller om jag klarar mig på min och får överlasta den. Jag kände dock på Elbrus att den är INTE bekväm någonstans när packvikten börjar bli 20 kilo. Höftbärarbältet är för smalt och för hårt, så blir det packning på runt 25 kg eller mer så kommer jag vara blåfärgad runt höfterna efter en hel dag.

Annars är det två saker jag ska titta närmare på. Dunplagg – klarar jag mig med min lilla dunjacka som ett fjärdelagers plagg eller behöver jag en kraftig dunparka? Likaså dun- eller syntetbyxor, om det är värt att köpa och ta med den extra vikten eller ej. Mina tjocka klättringsbyxor + underställ känns galet varma dock och jag inbillar mig att drar jag dessutom på hardshellbyxorna så är jag sanslöst varm om benen. Till sist behöver jag köpa ett par Mittens. Jag frös förbaskat mycket om fingrarna på Elbrus och jag behöver handla på mig ett par tumvantar för 1500 kr, framför allt att ha i början av toppturen då man kommer ut kall från tält mm. När kroppen blivit mer aktiv och varm så klarar jag mig fint på mina vanliga handskar, men när kroppen är kallstartad så behöver jag ha vantar.

Det jag behöver förbereda mig för vad gäller Aconcagua är att vara borta i nästan en månad. 22 dagars resa när jag har husdjur och hus är inte helt lätt att lösa. Detta blir på vintern, så trädgårdsskötsel behövs inte, men snöskottningshjälp och allmän husesyn. Det jag också behöver förbereda mig med är min fysik. Jag behöver rehabilitera axeln som jag slet ur led och det görs enklast genom tung axelträning. Rotatorcuffarna i axlarna ska få så de tål. Jag ska faktiskt se om jag kan bygga upp den starkaste axelstyrkan någonsin.

Konditionen min kände jag var helt OK på Elbrus. Det var någon av grabbarna som var mer elittränad och där låg jag i lä, men jag kände mig starkare än genomsnittet konditionsmässigt och det märktes mest när många flåsade uppför en backe samtidigt som jag kände att jag inte hade speciellt ansträngd andning utan kunde tillgodogöra mig syret med relativt låg andningsfrekvens. Jag hade också riktigt låg vilopuls när vi kollade i lägret. Jag ska dock fortsätta nöta kondition nu och har två ultratävlingar inbokade inom närmaste månaden bara.

Berget efter Aconcagua blir nog ännu tuffare fysiskt och psykiskt, så jag ska ge precis allt nu och försöka komma i mitt livs absolut bästa fysiska och mentala form. Operation S T A R K har börjat.