Jag kan inte längre påverka min fysiska status så mycket mer nu inför Elbrus.. däremot kan jag boosta mitt självförtroende och mitt mentala fokus!
Elbrus närmar sig och nu gäller det att INTE dra på mig någon som helst skada. Inte ens en onödig blåsa. Träna hårt, men träna smart. Därav förbjuder jag mig själv att tävla, så dyker det upp en rolig tävling nu till helgen så slå mig i huvudet med en brödkavel om jag ens försöker anmäla mig. Jag vill tävla, men jag blir fullständigt bindgalen om jag får på mig en nummerlapp. Då är det All In som gäller. Oftast går det bra, men sista trailtävlingen kostade mig en stukad fot…
Foten har läkt bra dock, så det var ingen allvarlig stukning och jag är fullt funktionell igen.
Jag känner mig dock lite för pluffsig. Badrumsrenoveringen innebar att jag tryckte mycket skräpmat och snabb energi, men dålig energi. Det i kombination med höga nivåer av stress och kortisol som aldrig riktigt neutraliserades. Jag har inte blivit kvitt den bukfetma jag hade hoppats på och hade gärna sett att jag varit i bättre form och -5 kg lättare. Styrkemässigt är jag svagare nu än för 3-4 år sedan vilket är tråkigt, men jag har en mycket bättre kondition och är i mitt livs bästa kondition just nu. Den är dock fortfarande inte bra, men jag kände mig riktigt nöjd med att komma in på Göteborgsvarvet på 1:51 och känna mig oförskämt pigg och fräsch. Det gav mig ett kvitto på att jag är en sub 1:50-löpare, men har fortfarande inte fattat det. Då tränar jag dessutom ingenting alls på asfalt och inte ens i det tempot, utan nästan all träning sker i skogen.
Formen nu inför Elbrus går inte att förbättra så mycket mer, utan nu handlar det om korta, täta pass, en hel del intervaller och bara att skapa en känsla av att jag är van vid flås och tung andning. Det är det som jag kommer att mötas av när luften börjar tunnas ut runt 3000-4000 meter i Ryssland. Jag ska lägga in något pass till med tungt lastad ryggsäck, tyngre än vad jag ska ha med mig till Ryssland. Detta för att skapa en känsla när jag kommer dit om att packningen är lätt och att ryggsäcken är lätt.
Likaså ska jag ta mig en an en höjdutmaning. Fredrik Sträng har lagt ut ett krav på att man ska klara 1000 höjdmeter på sub 1:40 (bland annat) för att få bestiga Everest. Jag har ingen aning om jag klarar det, men jag ska ta en backe och mäta upp och sedan se hur lång tid jag behöver för att ta mig 1000 höjdmeter. Det testet kommer att ske nu inom närmaste veckan.
Det känns som om jag just nu inte är i en form som skulle duga för Everest, men jag har ett halvår kvar att träna inför Aconcagua och sätter jag riktigt fokus nu efter Elbrus så finns det bra med potential. Utan massa stora renoveringsprojekt hemma, så kan jag skärpa till kosten och alkohol avstår jag helt ifrån som det är just nu. Sköter jag sömn och ser till att inte stressa så förbaskat i jobbet mitt, då har jag precis alla pusselbitar som krävs för att ta min kropp och fysik till nästa nivå. Bli starkare, snabbare och uthålligare.
Sedan som vanligt med dessa berg så är det inte sällan den som är snabbast på marathon, som är den som kanske får svårast höjdsjuka och måste avbryta och till sist står det en halvtränad rackare på toppen, men som har haft rätt genetik, tur eller helt enkelt skött sig exemplariskt med acklimatiseringen. Det skadar dock inte att ha en bra fysik och kondition då vandringarna är jobbiga och ju fräschare man är på berget, desto större chans att lyckas om acklimatiseringen dessutom faller väl ut.
