Inför varje berg så blir jag nästan ett med berget redan på hemmaplan. Det är ett av de viktigare stegen i mina förberedelser. 

Jag lägger en hel del tid av min fritid på att lära känna varje berg på djupet. Ta del av andra klättrares erfarenheter, kika på youtubeklipp, dokumentärer, läsa böcker osv. Inte helt förvånande kanske, så är det Everest som tar upp mest av mitt fokus. Även om jag lovat mig själv att ta ett berg i taget, så är jag redan iväg mentalt och börjar suga in information om Aconcagua också.

Jag vill helt enkelt förstå mer om vad som väntar mig, förstå mer om risker och redan hemma börja fundera på hur jag kan mitigera riskerna. Inför Elbrus känner jag mig rätt så komfortabel med bergets risker. I och med att vi går på replag och inte ger oss ut om vädret är kaotiskt, så bör expeditionen bli rätt så säker. Elbrus har inte några sådana svåra passager eller branter som t.ex. isfallet på Everest. Däremot finns det glaciärsprickor och hål, så jag kommer ändå att behöva vara på alerten. När man tänker att det är en turistmotorväg upp, så är det väl då som snön spricker upp och slukar någon i gänget.

Det som blir min utmaning på Elbrus blir acklimatisering och hantering av höjd. Jag är extremt nervös över att jag har en kropp som är känslig för höjder. Det kommer i sådana fall att sätta käppar i hjulet för mig på precis alla kommande expeditioner och kommer antagligen göra att jag inte når toppen på flera av bergen jag vill upp på. I och med att jag kände av höjdsjuka på Kilimanjaro, om än mild sådan, så är jag extremt spänd över hur Elbrus kommer att bli. Det är dock rejäla skillnader i upplägget på de båda expeditionerna och jag kommer att förklara mer i ett inlägg specifikt om Elbrus.

My enemy – my self. Elbrus blir ett kvitto på hur jag hanterar höjd och med lessons learned från Kili, så hoppas jag på att det går bra. Jag är också riktigt nervös över min fysiska form då jag hade hoppats på att vara i bättre form både styrkemässigt och konditionsmässigt.

Tillbaka till know your mountain. Jag måste få grepp om varför så många fick frostbites, aka köldskador på Everest i år. Var det för att de blev stillastående i köer? Hade dålig utrustning? Inte begrep att tar man av sig handsken i mer än 30 sekunder så börjar fingrarnas innanmäte frysa till is? Vad hände? Ju mer jag lär mig om Everest och förbereder mig för det, ju bättre förutsättningar får jag för alla de andra bergen. Inte minst Denali, som kan bli sju resor värre än Everest sett till klimat, miljö och fysisk ansträngning.

En sak är säker. Jag är riktigt bergstagen nu. Jag längtar så kopiöst att få komma ut i naturen och se de storslagna vyerna.