En av övningarna idag är provpackning av nya sovsäcken.

Svetten har formligen sprutat på mig, men det här är lättare sagt än gjort. Efter många års erfarenhet av både syntet- och dunsovsäckar, lättviktspackning och kompressionspackning, så står jag med en vintersäck som är fenomenal på att suga i sig luft. Den expanderar till en enorm sovsäck, så det ska bli skoj att se om jag ens får plats i ett tält med den. Kruxet är att jämfört mot andra säckar som jag haft tidigare, så hinner denna suga i sig ny luft innan jag hinner knöla i den i kompressionspåsen. Den expanderar lite för snabbt.

Sovsäcken jag hyrde på Kilimanjaro var som en badboll. Jag hade inte ens fått i den i min ryggsäck som jag hade på Kili och nu bars den ju av bärare i min duffelväska. Jag hade fått i den i min 45-litare, men den hade därmed blivit full. Det var en äldre dunsäck med extremt tjockt tyg och den vägde bly. Jämför jag den mot min PUMA-säck nu, så är PUMAn lättare och yttermaterialet i goretex mycket smidigare – men denna expanderar till nästan dubbla storleken mot för sovsäcken jag hade på Kili.

Jag har packat ner sovsäcken flera gånger nu och det tar mig rejält med tid. Jag ska faktiskt klocka mig för det ger mig en fingervisning om hur mycket tid jag behöver på mig för att riva ett läger på berget. Lägg på några minuter pga att höjden kommer göra att jag flåsar som en yttermittfältare av att bara sitta still och knöla sovsäck…

Än så länge har jag inte lyckats komma ner under 40 cm i kompression. Jag ska prova ett par nya packningar med sovsäcken ut- och invänd och se om det gör någon skillnad. Kruxet om jag inte får ner den ännu mer i storlek är att jag måste ha den ståendes i ryggsäcken och packa övrigt vid sidan om den. Jag föredrar dock att packa den liggandes så jag vill göra ett par provpackningar till och se om jag inte kan få ner den några centimeter till.

Det är dock ett moment som är faktiskt mer krävande än vad man tror i alpin bergsmiljö, med handskar på sig mm.