Utvärderar nu ett par lättare alternativ till mina vanliga kängor. Här en titt på Salomon Quest 4D II GTX samt Salomon Quest Prime GTX.
Samtidigt som jag är helnöjd med mina Scarpakängor, så är de rätt tunga. 900 gram per känga och en besparing med 250-300 gram per sko, hade sparat min kropp över 40 ton totalvikt på förra årets Fjällräven Classic! Redan efter några kilometer har man sparat kroppen 1000 kg i lyft. Det finns också studier som pekar på att några gram lättare på skorna är översatta till flera kilo lättare i vikt i ryggsäcken, sett till hur mycket energi man förbrukar. Mina Scarpakängor har dock hängt med i över 15 år och är fortfarande i mycket gott skick, trots otaliga vandringar i stenig terräng. Vilken kvalitét!
Likaså på vissa av mina kommande bergsutmaningar, så kommer jag att ha kängorna mest första dagarna för approach till base camp eller high camp. Sedan växlar jag till storskorna. Det kan vara så att jag behöver bära med mig kängorna i ryggsäcken och även då är det skönt med lättare kängor.
Efter en hel del research så fastnade jag för Salomon, som är erkänt duktiga på trailskor. Deras Quest 4D-känga är hyllad runtom i världen, men jag hittade inga recensioner på vad som verkade vara lillsyskon till 4D-kängan; Quest Prime. Nästan 500 kr billigare och runt 100-120 gram lättare än Quest 4D.
Skorna ser nästan identiska ut på utsidan och med sulan. Snörningen löper genom metallöglor på 4D och genom tygöglor på Prime. Prime är aningen lägre i skaftet och 4D har en extra fästpunkt för snörningen upptill. Själva innanmätet precis i skaftet skiljer dem åt, där 4D är märkbart mjukare vadderad och Primen känns lite hårdare.
Vid en test av båda skorna samtidigt, en på vardera fot, så skiljer sig skorna åt markant. Efter bara något fotsteg, så kände jag av vilken skillnad det gör med den olika skafthöjden på de båda. Vaden och hälen låses ner mycket mer i 4D-skon, medan foten är mer flexibel i Prime. Det i sin tur gör att hela fotleden känns stabilare i 4D-skon.
Fördelarna med Prime är att de tar aningen mindre plats i packningen, är aningen lättare och ger mer flexibilitet om man vill kunna jogga fram eller ta sig fram med ett väldigt raskt steg. Jag vet dock hur mycket stenig terräng sliter på fotlederna och har man packning på ryggen, så är det skönt att ha den där extra stabiliteten efter en hel dags anmarsch. För min del blev valet väldigt enkelt och jag kommer att gå vidare med Salomon Quest 4D II GTX som ska utvärderas i terräng kommande dagar och som troligtvis blir min anmarschsko första dagen vid Elbrus.
