Följer en rapportering från årets summitfönster och känslorna och tankarna är många…
Årets summitfönster är öppet på Everest och det rapporteras därifrån bland annat av Alan Arnette som är en erfaren klättrare själv. Det är dock blandade känslor jag får när jag läser rapportflödet. Första känslan var ”men så många!”. Typ två hundra personer som gör en summit push samtidigt och det pågår i flera dagar, så det är ju helt galet många personer. Majoriteten sherpas, men ändå. Det är inte gott om plats på Hillary Step om man säger som så.
En av klättrarna verkar ha dött av HACE/HAPE. Sedan hade han redan köldskador enligt rapport, så det kan ha gjort sitt till. En annan klättrare drabbades av snöblindhet och fick sedan en stroke, om det nu har något samband är jag för okunnig för att förstå mig på. Jag försöker ändå ta del av så mycket som möjligt här om vad som gjorde att de dog. Det kan bli erfarenheter som räddar mig själv från att dö en vacker dag.
Höjdsjuka samlar jag erfarenhet kring nu och det som är lite märkligt kan tyckas, är att klättraren som dog nu var ändå rätt erfaren som klättrare. Det var ingen nybörjare och det var hans femte försök på Everest. Tankar finns såklart på om han drabbades av Summit Fever? Att viljan att äntligen få nå toppen, gjorde att han gick över de gränser och spärrar som man normalt sett har? Eller vad hände? Oavsett så tar jag med mig det i bakhuvudet. Höjdsjuka ÄR inte att leka med och det dör människor av höjdsjuka varje år. Även på lägre bergstoppar. Uppstår symptomen och man väljer att chansa och fortsätta för att det är så nära toppen, så kan det också vara slutet för ens liv. Den kalkyleringen måste ingå i varje riskbeslut.
Snöblindhet och stroke måste jag läsa på lite om. Jag vill vara så extremt kunnig på detta som det bara går och jag vill ha koll på läget över min kropp och fysik den dagen jag lämnar South Col. Så mycket vet jag att glasögon är extremt viktiga och även på lägre berg och lättare expeditioner. Jag köpte det redan innan Kilimanjaro och det är vanliga solglasögon, men som är av kategorin CAT4 dvs mörkast lins och dessutom har skydd på sidorna så att ljus t.ex. snöreflektioner inte ska bränna in där. Jag kommer även att komplettera med ett par CAT4-googles just för summits och/eller dagar med extrem vind. Ska se om jag kan hitta ett par som har en bit fleece eller skydd för näsan också. Har läst en hel del riktigt skrämmande berättelser om folk som först bränt sönder hela näsan och sedan förfrusit den strax därpå.
Vilket leder till tankar kring köldskador. Jag undrar var och varför det rapporteras om en hel del köldskador i år. Är det klädsel? Brist på erfarenhet? Felaktigt agerande? Ingen aning, men det har blåst en del på Everest med runt 20 sekundmeter, så det gäller att vara alert på vindfaktorn.
Jag bär med mig känslor av respekt och kanske också lite rädsla efter de senaste dagarnas rapportering, men det skärper mig också och får mig att fokusera på att fortsätta samla erfarenhet, vara påläst och förbereda mig själv så bra det bara går. Tankar till de avlidna och deras familjer.
