Balansgången mellan att träna hårt – och dra på sig skador

Är lite nervös just nu då ett av mina knän började bråka nu i veckan. Jag tar mig framåt, men med för mycket smärta för att det skulle kunna gå att göra en vettig expedition. Jag skulle nog kunna genomföra den, men inte komma ihåg mer än smärthanteringen. Med lite tur så är det bara en vag överansträngning/inflammation och ger sig i dagarna, så jag kan växla upp träningen igen. Jag behöver träna rejält nu kommande veckor, mest för att få in vana över att jobba hårt fysiskt flera dagar på raken. Det ska till en hel del vandringar med ryggsäck med viktskivor i och löpning. Göteborgsvarvet närmar sig och blir den löpartävling jag kommer att köra nu och också det enda jag kör på asfalt, sedan återgår jag till traillöpningen som är min hemmaplan träningsmässigt numera. Jag har gått från att ha hatat löpning till att formligen älska traillöpning, men jag avskyr det stundoms när jag är ute i spåret. Det kan vara så groteskt jobbigt när det är som mest kuperat och tekniskt.

Balansgången nu och resten av året blir att växla upp träningen och lägga mig på en så hög nivå som jag bara förmår – utan att gå sönder. En enda långvarig skada skulle förstöra hela upplägget jag har kring Seven Summits.