Jag kan inte träna mig inför höjdsjuka – men försöka att få kroppen så redo som möjligt i allmänhet. Så här ser min träning ut nu inför Kilimanjaro. 

I praktiken så spelar det ingen roll hur hårt eller hur mycket jag tränar nu så pass nära inpå själva bergsbestigningen – det kommer inte att hinna påverka något av min fysik eller kondition ändå. Däremot så försöker jag förebygga ”chocken” som jag annars nästan alltid får första dagen med en lång vandring i fjäll- och bergsmiljö.

Sista veckan nu har jag försökt att röra på mig lite varje dag och hellre lite kortare och enklare pass bara, som inte sliter så hårt på kroppen. Hårdare pass kräver mer återhämtning och vila. Jag har satsar på att köra en del backträning och backintervaller bara för att verkligen få in lite vana i knän och kliv och förhoppningsvis därigenom minska ”chockkänslan” första dagen. All min träning sker annars i praktiken i terräng, helst på skogsstigar.

Jag siktar på ett sista långpass innan Kilimanjaro, där jag också ska verkligen prova vätskeblåsan samt få lite mer ansträngning i benen. Här gäller det att inte slita för hårt då jag inte får så mycket vila inför bergsbestigningen, så passet får inte vara för långt och inte för hårt.

Inför kommande bergstoppar och för fortsatt träning så kommer jag att fortsätta köra traillöpning, men lägga in ännu mera backträning och då och då köra träningspass med tungt lastad ryggsäck. Jag har viktskivor i källargymet och vissa pass kommer jag att träna med 5-7 kg i väskan, andra med 10-15 kg. En vettig grundkondition är inte så tokigt att bygga upp, men minst lika viktigt är det att bygga upp och vänja ligament vid ryggsäcksbelastning och så nära som möjligt exakt den belastning som kroppen utsätts för upp och ner för ett berg.

Det som jag tycker sliter mest och gör mest ont på kroppen är inte att klättra eller gå uppför ett brant berg. Det är tveklöst att gå nedför. Särskilt de lite mer branta partierna där man tar ett kliv ut i luften och sedan nästan väntar på att kroppen ska falla neråt innan man kan fånga upp sin egen kroppsvikt med ena benet och knät. Det går så in åt norden hårt åt knäleden framför allt, men slaktar också duktigt hårt på lårmuskler.

Eftersom jag vet att detta är just det jag brukar lida ont av, så kommer jag framgent att lägga in extra pass med fokus på att just gå nedför. Det hade varit kanon att egentligen ta en skidlift upp på en topp och sedan bara knalla ner med en riktigt tungt lastad ryggsäck och repetera ett par gånger.

En sak är säker. Ska jag lyckas med bergsutmaningarna så måste backar bli mina bästa vänner, oavsett de lutar uppåt eller neråt.