En magisk topptur i ottan, upp på L’ofre på Mallorca!

Inför Fjällräven Classic, så ville jag ta en riktig träningsvecka och fokusera på bara mig själv och min kropp. Jag ville också komma iväg lite ifrån den svenska sommar som jag annars gillar, men som inleddes lite regnig och kall i år. Jag ställde siktet på Mallorca och tog en sistaminutenresa ner, som en kickstart på semestern. Under veckan så försökte jag trotsa värmen och köra tre träningspass / dag, med simning, löpning och gym.

Det magiska blev dock en topptur som jag gjorde tidigt en morgon upp på ett relativt lågt berg, men med en fantastiskt utsikt över i praktiken hela Mallorca.

Min stora motståndare blev värmen. Jag åkte mitt i vår svenska sommar, då det också är som varmast nere på Mallorca – och inte ens öborna själva går på bergsturer eller vandringar denna årstid. Det är mer lämpat vintertid då det är lite svalare. Jag kände också bara på en löprunda på kvällen hur enormt påfrestande det var med värmen och hur det sänkte mina krafter väldigt fort.

Utan att veta hur lång tid det skulle ta att springa upp på toppen och tillbaka, så bestämde jag mig för att starta så tidigt som möjligt och försöka hinna tillbaka ner innan solen och värmen blev för pressande.

Tog mig upp i bergen helt ensam i mörkret och det var en nästan kuslig känsla att göra sig redo för löpningen och känna total ensamhet och fullständig tystnad. Det ljusnade dock medan jag tog på mig skor/utrustning och ensamheten bröts av med en hel hög med djur som jag fick passera inledningsvis. En tjur, en hel hög med får och en åsna. Tack och lov vänligt sinnade.

Löpningen i sig gick bra, men trots att solen knappt börjat gå upp, så steg temperaturen otroligt fort och jag kom inte långt innan jag var sjöblöt av svett och kände hur värmen började bearbeta min kropp. Leden var skapligt lättorienterad och förutom ett fårkadaver fullt med flugor, så stötte jag inte på några hinder. Sista klättringen upp på toppen var lite lurig då det här och var lite otydligt och jag visste inte om jag gick på en led eller på en upptrampad stig av får/getter. Väl uppe på toppen så tappade jag nästan andan av hur vackert det var. Bergstoppen kändes så liten och jag blev besviken över att jag kom upp så pass snabbt och att jag inte fick mer fysisk utmaning, men när jag satte mig på toppen helt ensam och bara blickade ut över hela Mallorca – allt från Palma till Soller till Alcudia – så fylldes kroppen av en helt galen eufori.

Nedstigningen gav mig lite problem, för jag följde en annan led ner och efter ett tag så upphörde även denna led och blev ett myller av upptrampade djurspår istället. Efter ett tag upptäckte jag att jag i praktiken satt fast i ett stort snår, fullt av kaktusliknande buskar. Fanns knappt en buske som inte var proppad med taggar och det var inte riktigt läge att springa offtrail. Blev faktiskt rejält frustrerad då värmen fortsatte stiga och jag irrade omkring ett bra tag och tog mig mest i sidled fram och tillbaka på berget istället för neråt. Efter ett tag hittade jag ett litet spår upptrampad av någon get som antagligen också hade velat gå neråt, så jag kunde ta mig ner till grusvägen jag började på. Det blev faktiskt en lättnad, för det var rätt mycket rullsten där bland taggbuskarna och ett enda snedsteg och jag hade blivit penetrerad som en nåldyna.

Löpsträckan i sig blev bara en mil totalt med rätt så mild höjdstigning, så det blev ingen fysisk utmaning att prata om. Dock 2,5 timmes njutning av Mallorcas natur, helt solo. En lätt vandring/löpning/klättring som jag kan rekommendera och man behöver inte ha speciellt god fysik för att ta sig upp på toppen. Det går att ta med sig barn upp dit också, men varning för värmen och ta med rikligt med vatten. Se upp med kaktusarna och allt vad det nu var med taggar.