12 juni, 2021

Apropå hus, hem, ekonomi

19 maj, 2021

Fokus på äventyrsbilen

15 april, 2021

Turbulent start på året

4 januari, 2021

Definitionen av mitt drömboende

Nästa event: TBD!

Senaste inlägg på Instagram (@trailpeter)

Jag valde att avstå Björnfrossa Ultramaraton denna helg, även om det hade varit galet roligt och bra uppladdning inför Idre Fjällmaraton. Jag vägde fram och tillbaka, men kattungen Ziggy är lite för livlig för att jag skulle vilja lämna honom till vänner för kattvakt (han massakerade min kontorsstol inom loppet av några minuter t.ex.). Han är snäll, men när bushumöret faller på, så är all materia att klassa som lekbart. Katthotell var en potentiell lösning, men han är precis i könsmogen ålder nu och jag valde istället att boka in en kastrering för att få det gjort nu och då det är ca 1v läketid för det öppna såret. Det är bara skönt att få det gjort redan nu, så blir allt lättare i sommar och resten av året, både vad gäller kattvakter och katthotell.

Det inföll sig även att jag kunde byta bil nu idag och det har jag faktiskt längtat efter rätt så rejält, trots att jag byter ner mig rejält vad gäller komfort på tjänsteresor/långresor. Det kommer dock att bli en helt sjukt stor skillnad ekonomiskt med alla konstens regler för miljöbilar osv (tjänstebil, så min månadskostnad styrs massor av skatteverkets tabeller) då jag byter från tyngre dieselbil till laddhybrid och dessutom på en prisbasbeloppsnivå som lägger sig där skatteverket inte har dregglet rinnandes i mungiporna.

Under 2020 påbörjade jag en "kostnadsoptimering" som jag fortsätter med nu under 2021. Jag vill sonika under några år banta så mycket jag kan av utgifterna, utan att känna mig dumsnål. Dels vill jag få loss mer kapital till bygget av äventyrsbilen som tar sin plats i plånboken, men jag vill primärt öka sparkvoten då jag siktar på att gå ner från heltid i arbetstid inom något/några år. Drömmen om att få ha en "långhelg" typ varje vecka har vuxit sig allt större genom åren, inte minst då båda mina föräldrar jobbade arslet av sig för att båda dö 64 och 65 år gamla. "Grattis till det ljuva pensionslivet med massor med fritid att göra vad man vill på" eller ngt. Dessutom vill jag ut på nya bergsäventyr igen så som livet ser ut nu, så då får jag se till att spara pengar inför dessa med.

Trevlig helg på er!

Idag var jag behjälplig som "hare" på en runda för Ecotrailsthlm virtuellt, dvs ställde upp som medlöpare för lite motivation/distraktion. Hade först tänkt köra i Sisjön, men det var flaggat för skjutövning på fältet där och fullt så roligt är det inte ens att vara "hare" då, så valet föll istället på lite mixade stigar och stora delar av banan som Icebug Backyard Trail-har gått på när tävlingen har genomförts på sydsidan av Jonsered. Det är riktigt fina stigar och de få höjdmeter som man får är fint fördelade över hela rundan, men jag tror faktiskt inte att jag någonsin innan har upplevt så torra stigar som nu. Delsträckorna på Vildmarksleden från Kåsjöhållet brukar alltid vara superleriga, men nu var det bara att kliva i samma spår som MTB-groparna som brukar vara vattenfyllda.

Jag passade även på att ta en sista provlöparrunda i Icebugs Capra och tycker mig ha fått skapligt god kännedom om skorna nu. Det enda jag saknar är att få springa under/efter ett rejält regn där precis all mark är blöt, men lerklafs har de fått en släng av under varje pass nu!

#trailrunningsweden #icebugsinaction @icebugofficial

Senaste två veckorna har jag blivit bombad med bilder och filmer från sherpas som jag träffade i Nepal och som nu precis har bestigit Everest under årets rotation. Så många minnen som blossade upp igen och för första gången sedan andra försöket 2018, så kände jag nu plötsligt en lust att ge mig på det där berget en tredje och sista gång. Det stör mig att ha en "ouppklarad uppgift" och det stör mig att jag var så nära toppen, men ändå så långt borta från den två gånger. Jag såg ju toppen på riktigt, även om jag inte var inne i "dödens zon" (över 8000 meter). Samtidigt så var Everest det tråkigaste av de berg jag har varit på. En överdriven egoism genomsyrade mentaliteten bland klättrare, till skillnad mot för andra berg där jag upplevt kamratskap. Sedan alla som enbart köpt sig in på en expedition för att de har pengar, men ingen klättringserfarenhet alls sedan innan. Livsfarligt. Jag hade rentav en nepales i min grupp som aldrig hade bestigit ett berg i hela sitt liv och som frågade mig vad jag använde min klätterutrustning till. Helt sjukt! De absolut farligaste "klättrarna" jag har mött har varit på just Everest.

Så även om suget för berget har återuppstått en aning, så är jag kluven. För samma summa pengar som en tredje Everestexpedition kostar, så skulle jag kunna bestiga flertalet andra berg och få spektakulära upplevelser. Jag börjar i varje fall med att kolla in lite berg i Nepal igen. Landet har drabbats hårt av pandemin nu på sistone och expeditionsledaren jag har haft under båda mina försök, har dött pga viruset. Landet blöder också då det är ett överlag fattigt land och just turismen är så viktig. Nästa år får det bli ett återbesök och bestiga något mysigt berg.

#proteinbolaget #blioslagbar #bergsklättring #bergsbestigning #mountaineering #sevensummits #outdoorlover #outdoor #adventure #alpinist #adventurelovers #äventyr #alpineclimbing #alpinklättring #adventureloverstravel #everest #addnature

Jag har svårt att greppa att jag faktiskt fick köra en tävling "på riktigt" i helgen. Första gången sedan pandemin bröt ut som jag har känt att jag ser ljuset i tunneln. Det var bara så roligt och så bra arrangerat, helt enligt rådande restriktioner. Det märktes på flera deltagare också hur uppskattat det var. Många har suttit nästan isolerade i över ett år och att bara få prata med andra människor i startfållan skapade en påtaglig stämning. För mig blev det roligaste dagen hittills i år.

#trailrunningsweden #skatåsryggar2021 #skatåsryggar @skatåsryggar

Jag älskar att skriva - böcker, bloggar, forum, sociala medier - you name it! Ikväll stapplar jag dock på vartenda ord. Vårsäsongens sista pass med löpargruppen Trailrunning Sweden Göteborg-Härryda är över. Lotta med familj skapade en så galet bra avslutning åt oss med bad, grillning, vätskestation mm.❤

Det var bara en löpargrupp. Bara 12 träningspass ihop. Bara Lite skutt och hopp i skog och stig.

Eller var det så att just denna vår och i just denna grupp, så hittade många av oss inspiration och energi på våra måndagar? Lite extra skratt, lite bus, lite upptäcksfärd? Kanske nya vänner?

Ett virus kan ta ifrån oss mycket, men det kan fanemig inte få oss sluta ha roligt ihop. Jag får i varje fall känslan av att vårt koncept med att släppa prestation (även om vi har fartgrupper där får man braka på rejält om man vill) och fokusera på gemenskap och upplevelser kan ha varit ett litet guldkorn under pandemin.

Jag kan inte låta bli att känna känslan av att vi har varit en liten "löparfamilj" i vår. Som jag tar lite farväl av, men jag vill så gärna få ha kvar kontakt med många av er i sociala medier och på nya äventyr och pass.

Från mitt hjärta iaf så tack till alla er som gjorde mina måndagar något av världsklass varje måndag. NI skapade och utgjorde löpargruppen åt mig. Jag såg bara till att vi kom tillbaka till parkeringen igen. TACK! ❤🙏😭❤

#trailrunningsweden #trslöpargrupper #trsgöteborghärryda

Första riktiga trailtävlingen på nästan 1,5 år nu och roligaste dagen i år för min del - trots att jag var precis urkass idag. Jag har på riktigt glömt bort hur man tävlar och gjorde SÅ många misstag idag. Det som har gått på rutin tidigare måste jag verkligen damma av, men just därför var dagens pass så otroligt bra som träningspass. Vi startade dessutom 12:00 under en av de varmaste dagarna hittills i år och det blev verkligen min akilleshäl. Jag var för dåligt påläst om vätskestationernas placering och hade med mig för lite egen vätska själv, så jag åkte på en rejäl törst och vätskebrist vilket sänkte prestationsförmågan totalt. Det blev en nyttig näsbränna idag, men också helt fantastiska 21 km in på måbrakontot. Detta lopp är så sjukt välorganiserat också, rakt igenom med allt från logistiken till uppmärkningen av stigar mm. Jag tror inte jag sprungit något annat lopp med så bra förberedelser bakom och hur underbart var det inte att få bara se folk, funktionärer osv? Jag kom på mig själv att jag ville typ ge alla funktionärer en kram, men kom på att det var ju kanske ingen bra idé riktigt ännu. Plus att jag vet inte om de uppskattat en löpare med sju lager saltutfällning på axlar, armar mm.

Jag hade följeslag med löpare växelvis första 10-12 km, sedan blev jag så gott som ensam resten av loppet, men så roligt att få växla några ord med främlingar, turas om att växelvis dra, hitta folk med "rätt tempo" osv. Det här var bannemig det roligaste jag har gjort i år. Tack för ett arrangemang i världsklass! Racerapport kommer lite senare på Trailrunning Swedens hemsida.

#skatåsryggar #trailrunningsweden #blioslagbar #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning

Alltså det där med dagsform?! Skulle skutta runt i skogen och reka sista passet för löpargruppen med de andra ledarna och kände mig som årets heffaklump. Benen var tunga, mitt i vanliga fall rätt lätta löpsteg var utbytt till elefantfötter, flåset sköt i höjden och löpningen kändes liksom bara plågsamt tung och tråkig. Vi sprang inte ens fort, utan i prattempo. Bara tur jag inte hade backyard ultran idag kanske, men får prova på att ösa på med kolhydrater, vatten och allt nu inför morgondagens tävling. Jag sov lite oregelbundet natten som var, men jag vettisjutton. Lustigt bara att man får sådana pass ibland när "andra andningen" aldrig kommer, utan 8-9 kilometer senare är kroppen fortfarande som ett blypaket. Känner ni igen känslan?

Fina stigar bjuds det på i varje fall och med möjlighet till bad efteråt. Blir nice!

Mhm, fick min startplats såld och förlorade 400 kr, men det var nog klokt ändå. Så ingen Backyard Ultra för min del på fredag. Jag är dock SÅ nyfiken på var min bortre gräns går på riktigt. En aspekt jag funderade på är hur jag pallar att springa i Backyard Ultra-tempo då jag numera är rätt långsam på plana vägar. Har liksom ingen aning om hur många loopar jag skulle fixa utan att hinna ta en lite längre paus. Jag minns t.ex. på sista Swedish Alpine Ultra att jag kom helt förstörd av värmen till Alesjaure och det var guld värt att få sitta ner en 15 minuter, dricka en cola och känna att kroppen laddade om. Det är ju typ sådant som inte går i en Backyard Ultra - är du inte i startfållan precis före start vid varje heltimme så är du utslagen.

Det jag dock är mest nyfiken på är till vilka nivåer jag kan pressa min kropp och fysik. Vad pallar min kropp och mitt psyke _egentligen_? De längsta loppen jag har sprungit har varit 11 mil i fjällterräng och då har jag känt mig helt färdig när jag kommit i mål. Typ stått och vinglat, haft ont överallt och bara velat ligga ner (fast att det också gör ont då haha). Samtidigt så fungerar ju hjärnan så, den stänger ju ner kroppen just för att du har nått målet som var tänkt. Just därför är backyard ultra lite coolt - det finns ju inget mål! Bara en vinnare och alla andra är "did not finish". Vad slår stopp först för mig? Kramp? Sömnbrist? Magras?

Hjärnans inverkan är verkligen fascinerande. Någon mer än jag kanske känner igen sig i när man är helt slut i kroppen på en tävling, känner att man knappt orkar ett enda steg mer - och så plötsligt hör man en speaker och ett målområde och benen börjar plötsligt få fart igen!? Vad hände med "helt slut"?

Nåväl, lite bittert att jag kliver av en Backyard Ultra som genomförs inte långt ifrån där jag bor, men får istället se fram emot en sista runda med löpargruppen på måndag då jag väldigt gärna vill få vara med (och vara springbar) på sista passet.

Vilket gott sällskap det är med husdjur ändå. Jag tycks även få den katt jag förtjänar (igen). Jag kan i praktiken göra vad jag vill med honom. Bära honom, vända på honom, klappa magen eller borra in huvudet i pälsen och gosa med lurvet. Inga klor eller bett. Finns inte ett enda tillfälle där jag inte skulle lita på honom om jag kör in ansiktet in i hans päls. Skulle han bita mig eller riva mig utan att jag provocerat honom till det via lek, så blir han skarpt tillrättavisad både fysiskt och verbalt vilket bara har behövts en gång då han blev för uppspelt.

Han kommer när jag ropar och han lyder olika kommandon när vi går i koppel ute i trädgården (invänjning av hans kommande revir). Det är jobbigt att hela tiden behöva "vakta huset" med allt bus han försöker hitta på, men fördelen med en kattunge är verkligen att jag får skapa grunden för hans personlighet. Många som ogillar katter gör det för att de har stött på oberäkneliga katter som mer eller mindre växlat från söt till att gå till attack och klösa/bita för att skada. Skulle aldrig tillåta att Ziggy fick en sådan personlighet. Han får bitas/rivas järnet om jag provocerar till det, men endast då.😆

Test av nya löparvästen

Jag är inte känd för att vara velig eller dålig på att ta beslut. Många beslut blir bra och de två kanske bästa i mitt liv var att avbryta i camp2 på Everest två gånger. Andra beslut blir sådär. Jag har länge varit sugen på att köra en Backyard Ultra och nu till helgen arrangeras det en här i krokarna (Floda). Det plus ett uppdämpt behov av att få tävla, gjorde att jag slog till på en startplats. Det är dock en tävling som kan slita lite om man har min typ av personlighet. En vanlig ultra där kan jag ta mitt eget tempo, pauser osv, medan i en Backyard Ultra så har man hela tiden klockan att hålla koll på. Är man inte inne i startfållan innan nästa heltimme börjar, så är man ute, vilket innebär att bara ett olägligt toabesök kan bli stressigt. Samtidigt är det också lite tjusningen att hela tiden starta om och om igen som en liten familj.

Kruxet är dock att vi har vårens sista pass med löpargruppen på måndag och kör jag Backyard Ultran så är risken stor att min tävlingsskalle inte kliver av när det börjar göra ont, utan vill verkligen se var min bortre absoluta gräns går sett till antalet mil mm. Med andra ord så är risken stor att jag blir ett vrak i en vecka efteråt. Dessutom måste jag provspringa måndagens runda med de andra ledarna på just fredag då det är tävling, så timeingen blir lite tokig. Hade tävlingen varit ännu nästa vecka så hade jag gått All In.

Så om någon här - eller om ni känner någon - som vill köpa min startplats för 400 kr (ligger ute på mittlopp.se) så vore jag tacksam. Betalade 650 kr för den + 50 kr för annonseringen. Får jag inte startplatsen såld så typ måste jag springa för de där 700 kronorna...

Jag är helt klart lite låst just nu pga kattungen Ziggy. Trots klippta klor så har han förstört sitsen på min nya kontorsstol samt gått loss på soffhörnet och då har jag ändå varit hemma när han har vevat loss. Det går dock snabbt, sitter jag upptagen med något annat och inte hinner avbryta så är det kört. Det är dock de mest intensiva månaderna nu. Om några veckor är det dags för kastrering och efter det blir det kanske inte jättemycket lugnare då han fortfarande är liten, men en viss effekt kommer märkas samt att han lär sig mer och mer var gränserna går. Just nu är han i fasen att han har börjat förstå gränserna - men måste utmana den. "Utifall husse är dement" eller ngt.

Jag törs inte lämna iväg honom till någon vän som kattvakt som det är nu, fullt så roligt är det inte få höra att en soffa eller annat blev demolerad. Jag törs heller inte vara iväg hemifrån alltför länge sett till antalet timmar, åtminstone inte dagtid. Så fick avstå en helg med goda vänner på distans, hur mycket jag än hade velat delta. Jag velar även över ultramaratonet som jag är anmäld till och om jag hinner få honom kastrerad innan, eller om jag kan/ska/bör/bör inte lämna honom till katthotell som han är. Jag skulle behöva vara borta tre dygn, men på riktigt så går en katts välbefinnande före mitt eget. Så fungerar jag.

Ännu en kväll där löpargruppen fick storm, regn, hage... eller vänta nu, hade vi inte precis flax med vädret ÄNNU en måndagskväll?! Lite sommarbris i dalande sol förbi lämningar från hyttor, sågar, kvarnar och massa annat ute i mysigt mossklädda skogar - bara ett stenkast från flygplatsen. Nu under pandemin är detta ställe extra läckert då vi hörde ett enda flygplan under en hel timme och det var precis när rundan var slut. Om bara några månader är det lite annat ljud i krokarna, så nu om något ska man besöka detta område.

Kärrsjöns naturområde är otroligt fint riggat av Härryda och Landvetters Hembygdsföreningar, i samarbete med Swedavia och Härryda Kommun. Informativa kartor på flera ställen, väl utmärkt, informationsskyltar vid kulturminnen osv - dvs väl värt ett besök även om man inte är traillöpare, utan bara vill ut på upptäckspromenad. Dessutom två nya stigar ordnade för i år, eller ja, Ellens stig är inte så mycket till stig (ännu), men just därför valde jag den för min fartgrupp. Vi blev några stycken som drog vårt strå till stacken för att trampa upp stigen lite! Fler olika stigar att välja mellan gör också att besökstrycket fördelas lite ute i naturen.

Idag var det lite mer teknisk löpning - knixigt, smalt, grenar att se upp med i ansiktshöjd, hålor vid fötterna mm, så tempot sänktes naturligt utifrån det. Efter den andra nydragna stigen fick min grupp välja om de ville springa lite lättare en stund över borstade klipphällar efter skogsmaskiner, eller ta äventyrsstigen. Några minuter senare var vi inne vid foten på den lilla branten och klämde oss mellan öppningar mellan träden, där det inte var så springbart - men är det äventyrsstig så är det!

Ännu en måndagskväll som bara blev. Jatack!

Jag hade massor med saker jag ville hinna med i helgen, inklusive ett rejält mycket längre långpass, men timmarna har bara flugit förbi. Är osäker på om jag kan få in passet i veckan, då det är löpning med löpargruppen imorgon, jag kör eventuellt en tävling nästa helg och måste även provspringa rundan för löpargruppens sista pass så det blir nog lite tight. Velar dock lite om jag verkligen ska köra backyardultran nästa helg. Den startar på kvällen, vilket gör att fredagens sömn ryker och jag vet inte hur min personlighet fungerar i en backyard ultra. Är lite rädd för att "kliva av i tid" inte existerar. Det hade varit en sak om jag hade haft semester samt inte ett till pass med löpargruppen på måndagen, då hade det inte gjort så mycket om jag kört kroppen ända in i kaklet. Jag vill verkligen testa en backyard ultra en gång iaf och få uppleva stämning, atmosfär och annat, men kanske ska ta det när det är lite bättre timing och jag kan kosta på mig att ligga ledbruten hemma några dagar efteråt.

Blev en upptäckarrunda på 14 km idag iaf där jag testade lite nya stigar ihop med gamla, kända stigar. Hittade massor med nya smultronställen. Var dock riktigt törstig på slutet, så nu är det helt klart dags att inventera förrådet med salttabletter och ta med vätska för alla pass som varar längre än 60 minuter mitt på dagen.

Har inte bestämt min runda för måndagens pass ännu och måste provspringa den innan måndag. Det är bara så galet vacker natur runt Kärrsjön där vi springer på måndag, så stoppar ingen mig så blir rundan 15, 17, 21 km? Ska testköra en runda imorgon för att se distansen. Jag vill att deltagarna får se det bästa av vår natur och så mycket upplevelser som de kan få. Upplevelselöpning när den är som bäst 🤩

Just nu utväderar jag tre nya skor i stallet + ett par jag har fått låna. Riktigt skoj! Jag kikar ofta på youtuberecensioner osv av skor, men de flesta som är bra finns internationellt (jag gillar Ginger Runner t.ex. som är opartisk och som verkligen listar inte bara fördelar utan också nackdelar med alla skor) men en sko som är perfekt på t.ex. sandiga stigar i USA, kan vara totalt värdelös på blöta klippor på västkusten.

Det jag tycker är absolut svårast att avgöra är just greppet, något man inte kan känna i butik. Alla skotillverkare säger sig dessutom ha bra grepp, men det är först när man ställer flera olika tillverkare och modeller mot varandra som man snabbt upptäcker en enorm skillnad från sko till sko. En sko jag upplever att jag halkar med, gör att jag spänner mig mer, blir fegare i löpsteget och springer inte alls avslappnat med. Det är nästan så jag skulle vilja köpa en sko från samtliga stora tillverkare och ta alla till ett och samma ställe och verkligen göra en riktig jämförelse och filma hur sulan greppar eller inte greppar, typ som tester av bildäck. Sulorna är ju däck för människor.

Jag ska ge dessa skor några mil innan jag bedömer dem, så de verkligen formas lite efter mina fötter och så jag känner hur gummit ter sig. En cliffhanger är att en av de nya skorna överraskade mig totalt genom helt uruselt grepp på första provrundan. Jag halkade och landade faktiskt på rumpan och blev totalförvånad, men ska nöta lite till på gummit och se om det börjar greppa bättre.

Nästan så jag börjar känna mig bortskämd, men som vanligt en go måndagskväll med gänget i vårens säsong med Trailrunning Sweden Göteborg-Härryda. Vi ledare hade beställt finväder till ikväll igen! Faktiskt rätt galet - jag har bott på västkusten i 12 år och vet att regn förekommer frekvent, men vilken helt sjuk flax vi har haft både i höstas och i vår. Lite sommarregn gör inget, men hade det regnat/blåst/haglat på majoriteten av passen, så hade upplevelsen blivit annorlunda. Den lågt hovrande polishelikoptern över skogen hade vi dock inte beställt, men så kan det bli när man springer vid Sveriges näst största stad.

Jag hade en lite mindre grupp idag och de flesta av deltagarna i gruppen har hängt med just min grupp i vår, så jag har ändå lärt mig känna av dem lite. Ikväll busade jag till det lite i de två brantaste partierna där det inte är springbart och istället för att hålla tillbaka, så satte jag händerna på knäna och matade på i lite högre tempo. Bara för att se hur de skulle reagera. De vet att de får ta sitt eget tempo, men jag har gått otaliga utbildningar inom psykologi och gruppdynamik under de 24 år jag har fått förmånen att leda folk i olika former i yrkeslivet, så jag blev inte förvånad över pust, stånk och stön som följde bakom mig - men så sjukt bra krigat av alla! Flera av löparna har verkligen utvecklats i vår med, kanske inte pga löpargruppen, men det är bra så gott att se andra människor växa i vad de nu tar sig an!

Kvällens bonus blev att pga olika stigval flera gånger stöta på Åsas grupp. Givetvis var grupp Peter först varje gång (trots att vi springer kortare och långsammare haha). Lite extra goa skratt i skogen!

Så kul när man sedan står på parkeringen efter avslutat pass och hör något brölandes i backen från Bertilssons och upp mot parkeringen. Upp formligen flyger Magnus med Elisabeth hack i häl som om en björn hade jagat skiten ur dem eller som om de hade rånat en bank ihop. Så kul ändå att se att vi trots upplevelselöpning i fokus, ändå få se lite tävlingshorn i pannan ibland. Tack alla deltagare för ikväll, det är ni som gör mina måndagar speciella.

[fotocred Maria Gustavsson då jag glömde bort att fota själv hah]

Skulle egentligen ha haft en vilodag från löpning och styrketränat istället, men det där med engagerad personlighet i kombo med att vara löparcoach... rundan för imorgon är egentligen klar, men den där Vargklippan är så hemlig så några grupper höll på att missa den förra året och jag missade den själv när jag sprang med en vän i veckan, så jag ville verkligen pricka den nu så jag hittar den med förbundna ögon imorgon (nåja). Det som lockade mig ännu mer var att försöka mig på idén om att ge gruppen en variant med nya stigar imorgon då delar av den går på "kända stigar" och jag upptäckte ju flera superhäftiga alternativa stigar i veckan. Dock med två blöta passager, en dunderblöt, men även den andra var lite på gränsen efter ett dygn med regn nu.

Däremot hade jag både en plan B och en plan C idag (det där med att ge upp en idé innan man testat ALLA varianter är inte min grej tydligen). PlanB såg bra ut på kartan, den gick ut på att ta en liten stig nedför en brant. Inte mycket till stig egentligen, utan mer upptrampat, men halvvägs i branten så avfärdade jag det. Med tanke på all lera efter regnet, så kändes det lite väl knivigt. Nedför är ju alltid svårare än uppför och denna passage var fin om det hade varit torrt. PlanC såg jag dock nedanför mig från branten, jag behövde bara springa runt... eh. Den visade sig vara ännu värre. Vattennivån i tjärnen som stigen gick intill var för hög på ett ställe, så vattnet gick in mot en klippvägg och det såg lite väl djupt ut. Det var med en viss besvikelse som jag lommade tillbaka runt på "den kända stigen", även om den är superfin som den är och morgondagens runda blir toppen. Det är bara så kul med de alternativa stigarna som få känner till. (bli inte förvånad om jag står där i sommar och snickrar spångar 🙈😆).

Så mycket skoj livet har bjudit på genom åren. Jag har varit fallskärmshoppare, utbildat mig till pilot (PPL), dykt (med instruktör, ej cert), blivit släppt från lyftkran rakt ner i ett nät utan lina, kört/ägt sportbil/sporthoj, åkt på safari, deltagit i kappsegling, bestigit tre av världsdelarnas högsta berg, gjort två försök att bestiga Everest, beskådat pyramider, fått privata rundvisningar i buddhistiska tempel, blivit "välsignad" av en gammal "övermunk", övat på att gå på slackline med barn i Thailand, sprungit ensam mitt i natten upp på bergstoppar på olika ställen i Europa och massor av andra upplevelser. Så mycket jag har lärt mig genom åren också, allt från träningslära till att bygga om ett helt hus, odling, handel på börsen osv.

Jag är så tacksam över allt jag fått vara med om och ska inte sticka under stolen med att jag känner mig privilegierad som har haft förutsättningarna att göra allt detta. Samtidigt har det också varit en prioritering. Vet inte hur många gånger jag tömt sparpengarna och bränt buffert osv för att bara få göra något skoj. Jag känner mig dock inte "mätt, nöjd och belåten". Jag vill fortätta utvecklas och lära mig mer. Testa fler saker, se mer av världen och upptäcka samt utforska mer.

Jag vill försöka att slå ett världsrekord, om det nu går (hemligt ännu). Oklart om det blir ett tredje försök med Everest, men bestiga en 8000-meterstopp ska jag. Forsränning måste jag prova (fast jag har en galen respekt för vatten). Jag skulle vilja springa ett ultramaraton i en djungel eller genom Sahara. Stora UTMB vore också en dröm att få springa. Jag drömmer om att få testa en sådan där jet-väst med turbiner på armarna och få flyga fritt. Paragliding står på bucketlistan. Blir det i framtiden lite mindre dyrt att få bli rymdresenär om så bara över en dag, så slår jag till.

Undrar om jag någonsin kommer att känna "nu är jag klar". Eller om det sista man hör innan locket läggs på kistan vid graven blir "vänta, jag ska bara...". Jag är dock bara en vanlig medelsvensson. Som försöker göra något av drömmar. Trevlig helg på er!

Inventerade skor igår. Mina Altra Lone Peak 4.5 tycker jag är ruskigt sköna. De känns klumpiga, men trots det så vill jag springa fort i dem. Dock vågar jag inte ta en sko med 0-drop till ett ultralopp med mycket grusväg t.ex, det fixar inte mina vader/hälsenor. Mina gamla Saucony Peregrine 4 (eller om det är 5an) är reservskor t.ex. till dropbag på Idre Fjällmara, men står sig fint trots alla år! Vilken kvalitetssko! Gröna sjuan var dock katastrof, Saucony fick så mycket skit för meshtyget som sprack för alla. Efter att ha varit egendubbade vinterskor ett par säsonger så skrotar jag dem nu.

Mina VJ XTRM är fortfarande det sjukaste jag testat greppmässigt. Sulan har en butylblandning och butyl används som tätmassa och typ klistrar sig fast i allt i terrängen. Minimalistiska, men inte sköna över 15 km, utan detta är mina raceskor typ. Mina VJ MAXX som är lite mer dämpade, är jag kluven över. Jag vill springa in dem mer och se om de mjukar upp. Mina heldubbade skor, VJ Sarva Xante, får jag tyvärr ont av. Alldeles för hårda.

Två skor som aldrig används och som får bli fritidsskor är mina Salomon Sense Pro 2, vars tåbox typiskt Salomon smalnar av så mycket att jag kan leka fia med knuff med tånaglar efter ett lopp. Inov8 X-Talon 255 var också ett dåligt köp, greppet i lera är ok, men på allt annat hade jag lika gärna kunnat springa med såpa på fötterna.

Nytt i stallet är två skor från Salming som ska testas för volym/mängdträning. Idag råkade det även bli ett spontaninköp av en sko som jag är nyfiken på om det kan bli min "go-to"-sko för distanser på 6-16 mil. Inov8 fick ingen bra start hos mig och jag är skeptisk samt att jag har aldrig sprungit med en så pass hög mellansula. Samtidigt så kändes skorna galet sköna på mina fötter. Sedan har jag lagt bevakning på nya VJ Ultra.

Som vanligt är detta bara mina personliga åsikter, har ingen koppling till något av företagen mer än att Salming är sponsor för Idre Fjällmaraton och jag som ambassadör har fått förmånen att få skor från Salming. Jag kommer dock att utvärdera dem precis som alla andra skor och skulle aldrig rekommendera något jag själv verkligen inte gillar.

Utvalda filmer från youtube och vimeo (@trailpeter)

My Aconcagua Expedition (& summit) 2017

My Aconcagua Expedition (& summit) 2017

From the bottom to the top - my attempt to summit Everest 2017

From the bottom to the top - my attempt to summit Everest 2017

Trail running highlights - from my training week at Madeira

Trail running highlights - from my training week at Madeira

Summit of Aconcagua, 2017-01-05 | Go Pro Hero 5 Black

Summit of Aconcagua, 2017-01-05 | Go Pro Hero 5 Black