5 oktober, 2022

Minus på börsen och sur privatekonomi

4 september, 2022

Fokus på hus, värme och elräkning

4 september, 2022

En sur fotskada och vår goa löpargrupp

26 augusti, 2022

Fjällboende läggs på is

Nästa event: TBD

Senaste inlägg på Instagram (@trailpeter)

Den enes död är den andres bröd, klassiskt ordspråk. För över 12 år sedan blev jag så förblindad av min egen dröm om att få bo i hus att jag köpte ett katastrofalt dåligt hus utan att förstå hur dåligt det var. På pappret en söt liten röd stuga, där det på visningarna var korsdrag, kanelbullar och doftljus. Förlåt ni som jobbar som mäklare vars intresse är att få upp köpeskillingen så högt det bara går för bättre arvode, men sådant här är inte ok bara för att köparen har [undersökningsplikt]. Jag trodde jag uppfyllde en dröm, helt oventande om svartmögel i alla friskluftsintag, tryckimpregnerad ytterpanel (elak lukt), 6 kvm svartmögek i köksgolvet, luktsmittad isolering, icke godkända rördragningar och mycket annat.

Lite kul ändå att jag innan jag köpte huset hade gjort bara tafatta försök att hjälpa någon vän med ett handtag i bygget eftersom jag inte kunde ett smack om hus, bygge eller annat - och numera gärna hjälper vänner, kollegor och bekanta med såväl renovering, bygge som att bedöma potentiella köpeobjekt. Andra fina människor lärde upp mig samtidigt som jag vägrade bryta ihop utan totalrenoverade mitt hus. Målare, golvläggare, snickare - jag fick så mycket support och erfarenheter från dem eller ER eftersom flera av er har jag kontakt med här idag.

Samtidigt spenderade jag flera år om att läsa in mig på elak lukt, sjuka hus, mögel mm så till den grad att jag känner mig mycket kompetent på området. Min stora näsa som blev kallad judenäsa av förtryckare som tonåring, visar sig komma till nytta på mer än ett sätt.

Det är bara otroligt roligt att få en förfrågan av en vän, kollega eller bekant om att ge ett utlåtande kring ett potentiellt köpeobjekt och ta med sig kunskap från allt från fukt till ventilation till kostnad/komplexitet att faktiskt renovera eller bygga om.

UTMB-serien har annonserat ut ett nytt lopp i Frankrike, Trail Alsace Grand Est, som jag blir så sugen på! En massa höjdmeter som vanligt med loppen som går av stapeln lite söderut i Europa, men inte riktigt samma stuk som bergsloppen i alperna. Här startar man vid vingårdar och springer förbi massa spännande slott mm, alltså, YAY, upplevelselöpning 🤩!

Dock kan jag på riktigt inte uttala Alsace som man kanske ska pga Robert Gustafssons gamla klipp i Parlamentet. Alltså jag kan bara inte, hela gymnasietiden så upprepades Roberts "alsaass!" av klasskamrater och det sitter så djupt rotat. Jag ska kolla logistik till det loppet med boende + transport dit, men är klart sugen på att sätta detta lopp som nr1 våren 2023. Mot Alsa... alsassss!

Kvällens goding blev på slutet då vi väntade in Åsas grupp och plötsligt såg pannlampor i skogen. Inte riktigt där vi andra hade sprungit, men Åsa kan vara klurig, så jag sprang till skogsbrynet för att filma med mobilen och välkomna dem tillbaka. Jag hejjade, filmade och tjoade - men började bli lite fundersam när sådär 20 löpare passerade mig och typ 20 till kom bakom dem, wtf, SÅ stor grupp hade INTE Åsa ikväll!

Har ingen aning om vad det var för löpargrupp jag hejjade på och deras löpledare måste ha undrat vad i h-e det var för glad farbror som stod i skogen och filmade med mobil och hejjade och tjoade på dem 😂😂🙈

Go gemenskap och glada löparkompisar ackompanjerat av vacker solnedgång och dalande färgfagra höstlöv. Våra fötter tassade upp på utsiktsplatser och ner i bäckraviner, förbi spegelblanka tjärnar och in i magisk bokskog. Upplevelselöpning på riktigt ❤️🙏. Det får summera kvällens runda med löpargruppen.

#trailrunning #löpning #löparglädje #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #trslöpargrupper #trsgöteborghärryda

Go och lugn sociallöparrunda med Jimmy idag med massa snack och skratt som alltid. Började i lätt regn, men fick sedan vackert väder fram tills sista 10 min på rundan då vi blev tvagade deluxe 😆.

På ett sätt är jag glad över att jag inte nådde toppen av Everest under de två försöken, och det är sista passagen på snökammen upp mot toppen från det som tidigare kallades Hillary Step. Ytan att stå på är några decimeter med ca 1 km stup rätt ner till C3. Bara det är lite pirrigt i kistan, men det räcker ju inte.

Det som hindrar en från att åka rätt ut för stupet om man trampar fel är fasta rep som är uppsatta, men när klättare på väg upp/ner till/från toppen ska passera varandra, så måste en klättrare kroka loss sig och runda den andre. Man använder dubbla karbinhakar, så man låter en vara kvar på repet, kramar sig runt mötande klättrare, krokar fast sig bakom och och släpper sedan loss den kvarvarande karbinhaken.

Kruxet är att detta ska man alltså göra när man är sopslut i knopp/kropp och efter en topptur som startat mitt i natten, med tjocka dundräkter och tjocka handskar som gör att man efterliknar "Michelingubben".

Dessutom vill man ner fort från Dödens Zon och kan bli stressad och frustrerad av köbildningen som numera är defacto på världens högsta berg. Det är som gjort för enda litet misstag som blir det sista man gör i livet. Just denna klättrare passerade en död, frusen kropp på väg ner.

Jag får faktiskt lite ont i magen när jag ser filmklipp från just den passagen, men jag vet också att adrenalinet där hade satt mig i knivskarpt fokus om jag hade kommit dit och nått toppen. En del av mig är dock tacksam över att jag inte ens kom upp dit. Svårt att förklara känslan, jag är liksom besviken över att inte ha nått toppen, men tacksam över att inte ha upplevt den värsta passagen till toppen.

Följer klättringssäsongen på berg jag är intresserad av, bland annat Manaslu som var ett tilltänkt 8000-meters bergsäventyr för mig nu denna höst. Det har kommit rejäla snömängder som tvingat många att avbryta. De senaste dagarna med vindar verkar ha utlöst minst två större laviner, varav det har rapporterats om åtminstone 15 skadade och en död.

De större - och kanske mer seriösa - expeditionsföretagen verkar packa ihop och åka hem, men det är sådana här gånger som det blir så lurigt. Det finns stora, etablerade företag som anordnar klättringsexpeditioner och oftast har de rutinerade sherpas och bergsguider. Sedan finns det mindre aktörer som lockar med betydligt lägre priser, men som kanske inte alls har samma erfarenhet eller rutin. Dessutom får oftast en bergsguide en trevlig kontant bonus om man hjälper sin klient nå toppen, så istället för att rekommendera att avbryta, så finns det oserisöa aktörer som utsätter sina klienter för extrema risker. Bland det mest kända berget där man kan se detta är Kilimanjaro, där vissa vandrare blir nersläpade nerspydda med på tok för allvarlig höjdsjuka t.ex.

På andra sidan av myntet finns det klättrare som struntar i vad bergsguiden/sherpan säger och vill forcera till toppen ändå. Jag hade en sådan idiot under mitt första försök att bestiga Everest och han tog beslut om att det var värt att amputera en hand och gick emot både läkare och sherpas rekommendationer att avstå.

Det är så mycket som sker bakom det ni ser i sociala medier om "bergsäventyr".

Är för närvarande lite besviken på mig själv primärt. Jag var så sugen på att ta en till resa med äventyrsbilen till fjällen NU och ta en långhelg och få uppleva de magiska höstfärgerna där, men jag får inte ihop min livslogistik. Jag har pga jobbet inte hunnit besiktiga bilen som får körförbud imorgon. Den måste dessutom registreringsbesiktigas (ytterligare 2500 kr) för att bli godkänd nu när den är ombyggd, så det är dubbla besiktningar som krävs. Lyckades hitta en ledig tid på tisdag, men då krockar det med jobbkonferens på annan ort.

Ångrar mig lite nu, alltså jag skulle ha ansökt om semester i augusti redan och typ blockat 5-10 dagar här och nu och bara struntat i jobb och allt. Jag får ta med mig en reflektion och lärdom till 2023 och det är att mina 50 sparade semesterdagar + nästan 10 inte nyttjade dagar från i år, mycket beror på att jag aldrig "kommer loss" när det väl är en jobbperiod. Jag har inte "höstlov", "sportlov" och sådant där andra tar ut semester och när det är fullt ös på jobbet så vågar/törs jag inte ansöka om ledigt.

Mina föräldrar jobbade häcken av sig med sikte på att få njuta av ledighet som pensionärer, men ingen av dem fick ju ens bli det mer än far som dog 2 dagar efter 65-årsdagen. Jag vill verkligen inte gå samma öde till mötes, så jag måste verkligen tvinga mig själv till att ta ut semester och ledighet 2023. Livet ska inte bara kretsa kring jobb/arbete.

Underbar kväll med löpargruppen 🤩! Idag har det regnat hela dagen och en sådan dag kan tröskeln till att ge sig ut och springa vara betydligt högre kontra en kväll med höstsol. Det fina med löpargruppen är dock att det är liksom spikat att det är springkväll och tröskeln blir lite lägre när man vet att man får gemenskapen och att alla upplever samma sak. Jag har nog heller aldrig ångrat att jag tog mig ut på en runda som jag kanske velat inför i hemmets mysiga vrå. Vädret gjorde dessutom uppehåll precis under vårt pass.

Kvällens runda gick runt en kulturstig och vi gillar när vi kan visa deltagarna ställen man kan återbesöka i lugn och ro, kanske ta med sig familjen på en liten vandringstur? Rundan i sig blev dock lite tuffare för nu var varenda liten grop vattenfylld, så tempot drogs ner en hel del. I början så undvek alla vattenpölarna, inklusive undertecknad, men det var bara att lägga ner och trampa igenom.

Pannlamporna tändes först sista 5-10 minutrarna på rundan när vi kom in i lite tätare skog, men så mysigt det är ändå att springa i grupp och lysa upp skogen med pannlampor. Innan jag upptäckte detta, så sjönk alltid min motivation till att springa på hösten. Jag försökte kämpa mig runt på elljusspåret i Skatås osv och tyckte bara det var tråkigt. Att ge sig ut ensam med pannlampa i skogen är äventyrskänsla och att springa i grupp är bara så mysigt.

#trailrunningsweden #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail

Jag behöver inte behöver byta, men det hade varit nice att byta till en äventyrsklocka med kartfunktionalitet. Jag köpte en Garmin Fenix 5x för några år sedan just pga det, men Garmin skulle ha 2000 kr utöver en klocka för 6000 kr för att få topografiska kartor, så jag bytte till Suunto9 utan kartfunktionalitet men som har varit herrepåtäppan för ultralöpare pga sin batteritid. Senaste åren har Garmin passerat dock med ny teknik, men på gott och ont då en del onödigt mumbojumbo i klockorna bara drar upp prislappen.

Polar är en uppstickare, men har ingen teknik som jag saknar i min Suunto. Coros är en annan uppstickare och här med ny teknik, helt överlägsen batteritid och med ett tätt samarbete mellan användare och utvecklare. De rentav introducerar kartfunktionalitet på äldre klockor genom ny firmware 🙏. Idag testade jag Magnus gamla Apex Pro och placerade den på fingrarna så de inte skulle störa varandra.

Oj så olika de var på att hantera gps-signaler, menysystem, känsla på armen mm. Trots att Corosen hade mycket bättre GPS-hantering än Suunton, så upplevde jag ändå Suunton som enklare att navigera efter rent estetiskt. Corosen var dock enbart inställd på GPS, så jag ska göra ett nytt test med Galileo (EU's satelitsystem) på den också samt ladda in kartorna på den.

Ska kika på Garmin igen också, men de har helt sjuka priser på deras klockor nu. Deras Enduro2 har grym batteritid, men liksom, 12000 kr?! Whatthef... Som om inte Fenix 7x var dyr nog 😬.

Jösses så vacker löptur! Tog en provtur i dubbel bemärkelse, dels för att jämföra en Coros-klocka mot min Suunto, dels för att reka en runda för löpargruppen. Idag ansträngde jag mig för att verkligen ta det långsamt dels pga fotskadan, dels för att inte slita så mycket på kroppen. Löpning med högre intensitet ökar muskelnedbrytningen och jag behöver vara springbar imorgon med. Idag höll sig älgflugorna borta och jag prickade ett magiskt gott höstväder 🤩. Hittade dessutom in på stigar jag aldrig sprungit på innan i Delsjöområdet. Det är ett myller av stigar i ett enda stort nätverk där, men kul när man hittar lite nytt!

Bästa afterworken - skogslöpning med Lotta och Åsa 🤩! Jag fattar dock inte hur de kan prata som piff och puff i varje uppförsbacke?! Kvittar om det är en kilometer lång backe liksom, de är helt oberörda medan jag behöver typ syrgas 😆.

Så mysigt i skogarna nu dock med fallande löv och höstfärger 🥰.

Idag strulade dock min Suunto igen och vägrade hitta GPS-signal förrän halvvägs in i passet, trots att jag stängde av klockan och gjorde dubbla manuella synkningar med mobilen. Det gör mig lite nervös, för jag är inte helt nöjd om det händer med löpargruppen då jag navigerar just efter klockan. Hade lite trötta ben idag och rev upp min fotskada igen på en stock också, så fick haltjogga resten av passet.

Lite komiskt för Lotta knorrade lite över älgflugor och jag tänkte att jag har varit lyckligt lottad ändå som bara har fått 2st på mig totalt denna höst, men när vi delade på oss några minuter senare och jag skulle sätta en snitsel, så fick jag en hel släktträff på mig. In under kepsen, in under tshirten, det bara kröp på kroppen medan jag nästan i panik försökte få fram snitseln ur löparvästen. Jag tyckte jag blev kvitt alla, men givetvis så började det krypa i nacken på mig i bilen på vägen hem och väl hemma kunde jag skaka fram ett par till. Trailskotillverkare borde studera älgflugornas grepp iaf för jösses vad svåra de är att få bort från kroppen, verkligen klistrar sig fast.

#trailrunningsweden #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail

Bergsbestigning på högalpina berg är tyvärr ett lottospel och handlar inte bara om hur pass tränad, duktig eller skicklig man är. Man behöver en stor portion tur med. Hur kroppen fixar nya miljöer, ny kost, hur vädret blir - det är så många yttre faktorer som inverkar. Jag åkte inte till Nepal för att göra ett andra försök att bestiga Everest om jag inte hade känt mig 100% redo för det. Självförtroendet, fysiken, förberedelserna, erfarenheten - allt jag önskade fanns där. Jag hade inte kunnat drömma om att bli sjuk IGEN på samma berg och i praktiken på samma ställe geografiskt.

Jag har ändå haft tur på mina berg, även om jag som aldrig blir sjuk har i praktiken börjat varje äventyr med att bli förkyld efter flygresorna. Det var också nära att jag inte nådde toppen av Aconcagua pga hårda vindar.

Jag ser tråkigt nog att flera vänner nu fick avbryta försöket att nå toppen av Manaslu (8156 meter högt och världens åttonde högsta berg), bland annat pga enorma snömängder. Jag skulle ha varit i samma expedition, men kände att efter mina två "drawbacks" från Everest så vill jag liksom "få börja om i en lägre division". Återgå till berg på "bara" 6000m kanske, bygga självförtroende och känna tillit till kroppen mm. Exakt HUR stor skada membran i mina lungor tog på Everest vet jag ju inte, även om det känns bra att kunna springa och träna skiter ur mig nu.

För att vara egoistiskt en sekund, så var det bra att jag inte hoppade på den expeditionen, för det hade blivit ännu en drawback och ett till hål i plånboken. Ju högre berg desto större risk att det skiter sig pga sjukdom, väder mm.

Jag håller span på äventyr för 2023 och hoppas på att få "börja om" på ett lägre berg på 6000m(ish).

Jag har satt mig själv lite på autopilot nu och ett mer defensivt läge överlag (särskilt ekonomiskt pga osäkert läge för vintern med elkostnader mm). Jag vill egentligen snabbspola det som är kvar av året och är mentalt helt inne på 2023 och funderar på vad jag vill försöka styra mitt liv till då.

Jag ser fram emot 2023, även om ser det som troligt att vi ärver krig i närområdet, inflation, börskrasch, energikris mm även in i delar eller hela nästa år. Det bubblar dock av känslor inombords som kan beskrivas som ett uppdämt behov sedan pandemin bröt ut.

Det finns ett enormt sug efter någon större förändring i livet och/eller något nytt. Kanske möten med nya fina människor eller nya miljöer att se/uppleva? Ett nytt sekundärt boende?

Jag har också ett sug efter berg och få komma ut på nya äventyr igen. Likaså ett sug efter en utmanande trailtävling och verkligen få satsa på den och träna inför den. Jag har också överlag ett stort sug över att ta min kropp/fysik som den är nu idag och transformera den till "mitt bästa jag" (igen) och det bästa verktyget jag har för det är just att bestämma mig för t.ex. en utmaning eller äventyr och bara gå All In.

Det kittlar lite i kistan av att blicka framåt ändå efter att precis ha konstaterat att Rysslands krig mot Ukraina riskera att bli ännu grymmare än vad det redan är, att ostjäveln kostar 100 kr kilot och att all avkastning på mitt sparkapital är utraderat och jag ligger på minus. Jag är nyfiken i min natur och vill se vad som väntar runt nästa krön i livet. Bring it on!

Underbar kväll med Slowtrailgruppen! Så kul att se gänget njutjogga, prata, plocka lite blåbär och tassa runt på våra fina stigar. Lite utmanande backar och go utsikt i kvällssol med. Gunilla hade ett litet annat avslut på rundan mot för min runda igår, så vi kom aldrig in i den riktigt mörka bokskogen där det började vara svårt att se stigarna på slutet igår, utan kvällens runda avslutades i bra kvällsljus ändå.

#trailrunningsweden #trslöpargrupper #trsgöteborghärryda #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail

Hösten är här nu, men det är ändå lite lurigt hur man ska klä sig på en löptur i skogen då temperaturen varierar rätt rejält mellan partier där solen fortfarande värmer, kontra skuggigare zoner, zoner med mer vindpåslag mm. För min del är långärmad tröja för varmt ännu och gör bara att jag blir överhettad (möjligen ett supertunt underställ i syntet skulle kunna gå). En tunn löparjacka kan vara skönt, men blir ett extra moment om man vill ta av sig den efter ett tag (eller ta på) under löprundan. Jag slår ännu en gång ett slag för armvärmare/armsleeves som ett fantastiskt plagg som ger smidig flexibilitet just precis nu på hösten. Skillnaden mot för en långärmad tröja, är att det är enklare att dra upp/ner sleevsen, medan ärmarna på en långärmad tröja oftast inte kommer så högt upp om man kavlar upp dem (möjligen om man har samma omfång på överarm som underarm).

Med sleevesen så kan jag sekundsnabbt växla mellan långärmat/kortärmat. Igår var jag frusen innan start och hade dem på, men drog ner dem efter 1 km då kroppstemperaturen kom upp. När vi sedan skulle ta fotopaus vid en utsiktsplats så blåste det på lite och jag ryckte snabbt upp sleevesen för att sedan dra ner dem när vi kom ner i lä igen. Kostar några hundralappar och finns lite olika varianter i material/tjocklekar, men det förlänger tshirtlöpningen.

#trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail

Ny vecka och det innebär givetvis ett nytt helt underbart pass med löpargruppen! En gyllene kvällssol kastade tillräckligt med ljus som gjorde att vi inte behövde tända pannlamporna, även om det var på gränsen i slutet när vi sprang i den underbara bokskogen vars trädkronor gjorde att det blev rätt svårt att se tekniskt underlag. Halvåtta var det verkligen mörkt och runt åtta becksvart, vilket också är namnet på den tävling som vi blev inspirerade av till dagens runda. Tävlingen Becksvart går i precis dessa krokar och går av stapeln den 9e december och är 10 km reflexbana. Förra året var det helt magiskt, typ 10 cm nysnö och en maxxad upplevelse! Mer info finns på becksvart.nu. Som uppvärmning till det kan man köra Hindås Night Trail bara veckor innan.

#becksvart #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail #trailrunningsweden #trslöpargrupper #trsgöteborghärryda

Jag har tidigare nämnt hur applicerbar Paretoprincipen är i mitt hem och liv. T.ex. när jag rensade garderoben och insåg att av mina 15 tshirts, så roterar jag alltid de 3-4 översta i lådan eftersom det är mina favoriter som jag trivs bäst i. Jag köpte sonika ett par till av samma sort i andra färger och skänkte resten. Detsamma gäller för löparskor. Jag har en favoritsko för kortare distanser och 1-2 för längre distanser + en monsterdubbad favorit för vinterlöpning. När jag ska ut på en löprunda så väljer jag alltid någon av dessa skor - för att de är just mina favoritskor. Skulle jag ha 20 par skor, så skulle 15 av dem ligga på hyllan mer eller mindre konstant, så under dagens höstrensning nu så tvättar jag rent skor och skänker. Även om det är trailskor så fungerar de utmärkt som vardagsskor, så bättre de gör nytta på fötterna hos en hemlös eller en flykting istället för att samla damm på min skohylla.

Jag tar faktiskt också farväl av mina gamla asfaltsskor nu. Jag har behållit dem utifall att om jag skulle vilja springa Göteborgsvarvet en till gång, men det känns inte aktuellt på flera år, så bättre de får göra nytta på någon annans fötter.

Lite kul ändå att se hur mitt liv har svängt lite i mängden saker jag äger. Under många år så ökade antalet kläder, prydnadssaker och inte minst saker relaterade till mina alldeles för många intressen, allt från innebandyutrustning till MC-prylar. Nu är det tvärtom, det gapar verkligen mer och mer tomt i lådor och jag äger inte ens en bokhylla längre. Det är någon slags befriande känsla som jag inte riktigt kan beskriva eller utveckla mer i ord.

Löpmässigt ett sopdåligt pass, men vädermässigt ett pass i världsklass 😃! Tyckte kroppen kändes tillräckligt ok efter veckans halsinfektion och när sommaren gjorde lite comeback idag så kunde jag inte låta bli en löprunda. Hade bestämt mig för att ta det lugnt och slowtraila idag, men kom ju inte ens en kilometer innan jag peakade på 4:40-tempo och strax därefter ett par toppar på 5-tempo. Var ju så roligt att gasa på lite mellanåt! Svor lite över att jag inte kunde ta det lite mer piano, men se det löste kroppen åt mig fortare än kvickt. Jag tror inte ens jag kom 2 km innan kranen vreds av och jag tappade trycket i benen, totalt orkeslös. På slutet av rundan promenerade jag rentav lite uppgivet i en uppförsbacke, fanns ingen kraft att hämta i låren.

Huvudet mitt var inte heller med i matchen idag. Tog inte lång tid innan jag vrålade rätt ut samtidigt som jag försökte ta emot mig i fallet. Jag gjorde det kanske mest klassiska misstaget i nedförslöpning - var bakåtlutad och fick bara ner hälen i marken. Genom att luta sig bakåt så kommer kroppen i en vinkel som vill skjuta foten framåt/neråt vilket gör att det blir som en hävstång och får man bara i hälen i marken, så är greppytan för liten för att hålla emot.

Tog inte lång tid innan jag vrålade rätt ut igen då jag tänkte på annat och inte lyfte fötterna tillräckligt, vilket naturen ordnade åt mig 😄. Som grädde på moset levererade kroppen näsblod på slutet också 🤷‍♂️.

Det var ändå bara så gott att få liiiite mer sommarkänsla och framför allt solljus i nyllet, jag vill tanka in så mycket sådant här det bara går nu innan mörkerperioden kommer.

Livet ändras och jag ändras och jag älskar dynamiken! Några åsikter som jag bara för något år sedan kunde försvara med en murad barrikad, är åsikter jag idag förkastar, men jag är tacksam över att både kunna försvara åsikter och inte vara lättpåverkad samt att kunna tänka om. Om någon för 10 år sedan hade sagt till mig att löpning skulle bli en del av min livsstil, så hade jag trott människan var spritt språngande galen. Jag hittade tack vare fina vänner till asfaltslöpning först och när jag sedan hittade skogslöpning utvecklade jag en passion.

Jag tappade dock alltid motivationen varje höst/vinter när mörkret kom och hade någon sagt att jag skulle börja älska löpning även vintertid, så hade jag rekommenderat samma anstalt som första personen som sade att löpning skulle bli en livsstil. Vad jag inte visste om var hur mäktigt det kunde kännas att springa i grupp med pannlampor och lysa upp skogen ihop. Ännu större effekt om man är flera grupper och ser varandras pannlampor genom skogen.

Jag har lite svårt att sätta ord på känslan, men en känsla av värme, ljus och gemenskap som bryter i kontrast till det mörka och kalla? Det ska bli så roligt att få visa våra nya deltagare i löpargruppen detta när vi nu kommande 2 veckor ställer om till pannlampelöpning ❤️🙏.

Efter tjänsteresan i tisdags, så blev halsen lite gubbgrinig, så jag som nästan aldrig blir förkyld förväntade mig ett utbrott idag - men icke. Inga fler symptom, så tog för skojs skull ett pcr-test, men inge covid heller. Nåja, vad det än är, så trots mentalt spring i benen, så väljer jag att vila. Även om risken generellt är liten för hjärtmuskelinflammation så finns den ändå där specifikt i början av infektionen och jag dör inte av några extra vilodagar. Jag är överlag tacksam över min hälsa och det är verkligen lätträknade dagar i sjukfrånvaro från mitt jobb under 14 års anställning (brasklapp att jag inte har barn som för flera av er är ekvivalent med klippkort på förkylningar mm).

Men ni som vet ni vet - när man inte kan/bör/borde träna, då får hjärnan för sig att typ öka träningslusten med sådär 300%. När jag såg kvällssolen kasta ljus på de allt mer gulnande löven var det inte helt lätt att stå emot en liiiiiiten springrunda (men jag klarade utmaningen).

En till kvällsrunda med sommarkänsla, nu med löpargruppen 😍! Lyckades inte fota förrän hälften hade lämnat parkeringen som blev knökfull. Någon var lite frusen innan start, men med 16-17 grader i luften, så var alla snart varma. Kvällens runda var inte så teknisk, utan gick på bredare stigar utan igenvuxet gräs och bara en lite segare/längre uppförsbacke. I briefingen innan vi startade, så förvarnade jag min fartgrupp om att jag skulle prova att öka tempot på vissa sträckor där jag vet att man kan få ett gott "flow" och bara dansa och segla ut genom naturen.

Vi ledare styr farten utifrån hur gruppen hänger ihop och lämnar ingen i släptåg, så om en sådan tempoökning blir för tuff, så sänker vi bara farten. Vi springer primärt för upplevelse- och äventyrslöpning. Deltagarna har också möjlighet att själva välja fart/distansgrupp efter dagsform innan start och några valde redan då att växla ner till en lugnare tempogrupp samt att några bytte efter ett par hundra meter.

Jag visste dock sedan provrundorna att det fanns sträckor där man kunde få ett grymt "flow" och jaaaa, mitt gäng visade sig urstarka och så snabbt har vi inte sprungit med min fartgrupp innan 💪. Trots ett par stopp/pauser för att släppa förbi Lottas grupp, som är den den snabbaste, men vid längsta uppförsbacken tog vi igen massor med distans och gänget krigade på grymt bra 💪🤩! Det märktes då den tidigare pratglada gruppen blev knäpptyst 😆.

Riktigt go runda och bra kämpat av alla i våra fyra fartgrupper.

Under en av fjällresorna i somras så stannade jag upp ute på en fjällhed och bara blickade ut och kände en tacksamhet över all frihet jag har i mitt liv. Jag hade bara styrt min kos lite spontant till ett nytt ställe och gav mig ut i obanad terräng rätt ut på kalfjället och bara njutsprang planlöst.

Är så tacksam över den frihet jag har och som ibland kanske är lätt att ta för given. Ingen förtrycker mig eller begränsar mig. Något som inte alltid syns utåt är människor som begränsas pga en svartsjuk partner eller t.ex. heder. Ingen hindrar mig eller motarbetar min vilja att få leva ut mina drömmar. Genom vår yttrandefrihet får jag tycka vad jag vill om politik, religion eller kultur utan att riskera att bli fängslad eller andra repressalier. Jag har friheten att bestämma över och försöka utforma hur mitt liv ska bli år 2023.

Samtidigt som en nation försöker försvara sig och sin rätt till frihet och demokrati bara 150 mil bort fågelvägen.

Ibland kan det kanske kännas meningslöst att gå och rösta och jag ser mellanåt uppgivenheten i folks ansikten, som om det liksom inte spelar någon roll. Men vår demokrati och rätten att rösta, precis hur jag vill, är för mig också en viktig frihet, värd att stå upp för 🙏.

Följer en bekant som precis besteg Kilimanjaro och som nu är på safari i Tanzania. När vi konverserade igår kväll, så kände jag hur äventyrssuget formligen exploderade. Kilimanjaro är det enda berget som jag skulle kunna tänka mig att bestiga igen (förutom ett till försök på Everest) pga den otroliga naturen när man vandrade genom fyra olika naturzoner. Det får kanske bli ett besök på mount Kenya framöver, Afrikas näst högsta berg, bara för naturupplevelsen.

Jag törs dock inte riktigt boka något äventyr nästa år ännu utan vill se vad som händer efter valet nu och hur hård smäll min privatekonomi får i vinter först. Prognosen just nu är att jag måste ta av mitt sparkapital för att betala elräkningarna, så jag väljer att avvakta lite och se vad som händer.

Har dock börjat skapa en lista på potentiella äventyr och tävlingar och samt ett nytt träningsprogram.

Jag måste börja plocka av mina sparade semesterdagar på jobbet också, tror inte man får spara dem mer än fem år och jag har iaf 50 sparade, så nästa år är det läge för att kanske ta lite weekendtrips till svenska- och norska fjäll med. Jag spanar även på Island och Färöarna som ligger bucketlistade för äventyr.

[Bild från Aconcagua]

Äntligen ett skogsspringarpass igen och första passet där högerfoten inte protesterade alls, men ska kanske inte ropa hej då jag hade mentalt stelopererat mig själv. Undermedvetet av rädsla för att just känna något i foten, så ändrade jag löpsteget till mer hälisättning vilket i sin tur gör att kroppen redan har fått bra mycket balans innan tårna tar mark. Det är verkligen en markant skillnad på hur mycket jag rör på tårna inne i skorna då. Kom liksom på mig själv flera gånger med att just känna att löpsteget var tyngre i och med hälisättningen (jag upplever hela mig själv som mycket lättare i kroppsvikt om jag får i framfoten först, antagligen för att löpsteget i sig är tystare då).

Foten är dock inte helt bra ännu och det har sänkt mig lite mentalt denna vecka då det går så många roliga lopp nu som jag avstår, men försöker fortsätta med att "läka mig i form" typ. Vill primärt vara "tillräckligt hel" för att kunna fortsätta att springa med vår löpargrupp.

Att det gick bra idag väckte dock lite hopp, men samtidigt så är jag så reptilhjärnestyrd ibland. Jag skulle ta det LUGNT på dagens pass, men jag gick helt banans då det var så roligt. Spikade 4-4:30-tempo flera gånger och under hela passet var jag hela tiden uppe och dansade snabbare än 5-tempo, vilket slog tillbaka både i uppförsbackar och då jag "väggade" ett par gånger och fick hejda mig.

Flow vs Förnuft, 1-0.

Något jag inte visste som yngre är hur stor inverkan solljus (och värme) har på mitt mentala välbefinnande. Effekten är signifikant på humör, mental energi och motivation. Det är nästan så jag byter personlighet på våren när vårsolen bryter sig fram genom vintermörkret och jag formligen exploderar idéer och går bananas.

Jag försöker "buffra upp" så mycket det går nu av blå himmel och sol och det var så skönt att bara sitta på en sten ikväll med en vy som denna och bearbeta mina tankar inför 2023. Vad jag vill göra med mitt liv, om jag nu lever nästa år med?

Jag är otroligt tacksam över det liv jag har, samtidigt som jag är sugen på förändring. I år har jag valt att åtsidosätta flera egna drömmar och intressen och fokusera på att göra massor för andra - vilket jag mår gott av. Att se andras reaktioner när man ställer upp och är flyttgubbe, städhjälp, bygghjälp, löparcoach osv, är underbart.

Inför 2023 börjar jag mer och mer sukta på att hitta på något där jag sätter mig själv främst. En större förändring i vardagslivet eller ett äventyr. Jag saknar den där kittlande känslan i magen där man funderar på vad man har gett sig in på, men samtidigt känner sig så galet levande.

En. Till. Sommarkväll ❤️🙏.
Fick tack och lov marginalerna på min sida då jag var nervös med massa bilkörning från jobbet, men hann till kvällens pass med löpargruppen. Mina ben behövde verkligen rastas efter stillasittande.

Jag njuter lite extra kvällar som dessa bara för att jag vet att kvällssolen är kaputt bara veckor bort.

Ikväll blev löpningen bara så go. Den var bitvis tuff och teknisk och biter bra så inte bara benmusklerna får jobba, utan hela kroppen när man kastar sig runt ena snurren efter den andra i tallpassager. Vi såg varandras olika fartgrupper, korsade varandra ibland och det var bara så gott.

Ikväll kändes verkligen att löpargemenskapen är tillbaka. Har svårt att förklara känslan, men deltagarna är så otroligt goa och har lätt till skratt och humor, är trevliga samt delar passionen av att röra på sig i natur. Det blir en så sablarns go atmosfär. Förra veckan då vi startade upp gruppen var jag så nervös så jag njöt inte riktigt, utan ville bara att uppstarten skulle gå bra och att alla hittar sin plats i vårt upplägg. Ikväll kom dock den där mysiga känslan åter, att vi är en stiglöparfamilj. Kompisar som njuter av skogsskutteri. Underbart, tack alla ❤️🙏. Detta sover man gott på + vilken start på veckan!

Kalla nätter, men fortsatt underbart gott i solskenet på dagarna. Jag får verkligen tvinga mig till att vila foten och avstå en njutspringarrunda, om än försiktig sådan. Har inte känt ett dugg sedan sista passet, men vill inte riskera något, utan fortsätter stretcha vader mm och väntar lite till. Klassiskt så är det precis sådana här tillfällen som det givetvis är tävlingar precis kors och tvärs i landet och hela mitt flöde har bombats med bilder från härliga stigar och vyer i helgen 😁.

Goa kämparinsatser dock såg jag!

Har fått roa mig med höststädning och annat för att distrahera mig själv från att tänka på njutspringstigar 😆.

Jag söker tips på traillopp/bergslopp i länder som t.ex. Tjeckien, Bosnien, Kroatien, Rumänien, Slovakien. Kanske har jag någon i nätverket som har sprungit något upplevelserikt lopp och som inte är i storleksklassen UTMB osv. Tipsa gärna! Jag försöker spana fram lite olika framtida äventyrslopp i allt från Island till länder närmare Medelhavet.

Jag är inte så mycket för väggtexter med "carpe diem" osv, men "fånga dagen" försöker jag verkligen göra nu när det är uppehållsväder, sol och fortfarande ljust efter jobbet. Jag personligen påverkas massor mentalt av solljus/dagsljus och märker hur jag sänks vintertid i mörkret och lyfts så fort vårvintersolen kommer igen. Vetskapen om att sådana här kvällar med sommarkänsla och kvällssol bara varar 2-3 veckor till, gör att jag försöker mjölka ut allt som går utomhus nu.

Ikväll körde jag en superfin stiglöparrunda och fick på gott och ont så gott flow. Jag kände mig pigg och stark och öppnade lite för hårt och bara 2 km in i passet så knorrade kroppen och allt kändes stumt och trögt. Mjölksyra i vaderna och kroppen kändes bara stel. Runt 4 km in på rundan vände allt när jag kom in på min absoluta favoritsträcka med rätt bred stig, täckt av barr och supermjuk och svagt utförslut. Jag ville bara blåsa på järnet, typ sub 4-tempo, men höll tillbaka lite och pendlade mellan 5-5:30-tempo och hade busroligt och bara kände lekfullhet över stigen.

Tills att den sablarns fotskadan sade ifrån. Från att inte ha känt ett dugg i högerfoten innan passet, till att bli nertagen på jorden, så fick ta det lite mer piano resten av passet. När passet var över så kunde jag inte ens gå som folk tyvärr, utan jag som brukar ha 6-tempo genom Ica fick vackert halta fram. Skippar därmed en tävling jag funderade på mellan Eksjö och Kalmar i helgen. Oklart om status, men jag hade så sablarns roligt när jag gasade på över stigarna att det får bli "bästa minnet från idag.

Vilken heeeeelt underbar film av Jacob @searchingforzocherman från HUB 2022 - Halland Ultra Beach trailrun!! Alltså det är sådana här filmer som trots lite inslag av slitna fötter, får mig att glömma hur eländigt sliten och vilken smärta jag upplever på ultralopp och vilja spontananmäla mig till något nytt lopp. Jag som har börjat ifrågasätta mig själv om jag ska fortsätta med toklång ultralöpning eller bli en "lagomlångtlöpare" istället... återkommer till det för sedan i somras pågår det en intern konflikt i mitt huvud om vad för slags löpare jag är och vad jag egentligen vill göra härnäst i livet.

Överlag börjar mitt huvud mer och mer ställa in sig på att hitta lite nya utmaningar och äventyr 2023 och bryta ekorrhjulet igen, men återstår att se exakt med vad och i ärlighetens namn vill jag se lite också exakt hur hårt inflation/recession kommer att slå mot min privatekonomi i vinter.

Grymt go löpningsinspiration iaf, ni hittar filmen på youtube! Varning för en och annan "löparfot" dock.

Wooohooo, där var vi igång med vår SlowTrail-grupp också 😍! Tänk att få en löpargrupp där det är helt ok att delta och känna sig hemma om man har varit skadad och haft en period utan träning. Eller där man kanske inte har tränat så mycket alls innan, men vill komma igång och få rutin på rörelse i natur. Detta mixat med deltagare som har en god löpvana och som bara vill få fokusera på att njuta av go natur och gemenskap! Underbart, vilken grupp!

Premiärturen ikväll bjöd på galet vacker natur men också tuffa stigar, en del branter och "hållkäftenbackar" där det går uppför och alla bara är tysta.

Pratade med några deltagare ikväll om skillnaden mellan 6-7 kilometer på enklare elljusspår eller cykelbanor mot för på stigar i skogen med kupering mm. Det går aldrig att prata "kilometer" eller "fart" om passen i skogen och jämföra det mot något annat. Det är så galet olika upplevelser beroende hur terrängen och höjdkurva ser ut, om det har regnat eller ej och mycket annat. "Vad gör du milen på?"-frågan har jag slutat svara på och om jag svarar så är svaret "menar du i obanad terräng och hur många höjdmeter?".

Riktigt go start med vårt SlowTrail-gäng, välkomna till stiglöpargemenskapen!!

Äääääntligen igång med höstens omgång med vår goa löpargrupp och vilken premiär det blev 🥰! Bibehållen sommarkänsla i kvällssol och vår första runda i höst bjöd verkligen på äventyrsmys när vi sprang förbi små grottor, ner i raviner där allt plötsligt blir knäpptyst (trots en motorväg inte många hundra meter bort fågelvägen), förbi porlande bäckar, mer raviner, i tunnlar av vegetation upp till en vacker sjö mm. Det här är en sådan runda man måste bara titta upp från stigen och insupa omgivningen. Ikväll hade vi också besök av en gästfotograf för Trailrunning Sweden, så det kommer nog lite fotoalster inom kort.

Imorgon har vi premiär för vår SlowTrail-grupp också och jag vet att det finns en och annan ny löpare som är nervös och som kanske aldrig har sprungit med en löpargrupp innan, men det kommer att gå så bra så! Vi kommer ta det lugnt och njuta av en go runda tillsammans och nervositeten kommer att lägga sig så fort vi tassar ut på de fina stigarna!

Apropå nervositet, så mådde jag nästan dåligt en stund idag, av just nervositet inför kvällens uppstart. Skulle min trasiga fot fixa rundan? Var jag påläst nog på rundan (trots att jag ihop med Åsa har ritat upp den)? Skulle deltagarnas förväntningar uppnås? Det är lite typiskt en personlighet som min också som aldrig går in halvdant i något, utan går in med 100% engagemang och vill bara få det bra, men jag presterar också som bäst när jag typ nervositetskissat 4 ggr på en kvart oavsett om det är tal inför stora folkmassor eller inför en tävling 😆.

Efteråt blir det som en propp som dras ur och nu mår jag bara gott och ser fram emot att få visa våra slowtrailare den underbara naturen imorgon 🥰.

#trailrunningsweden #trslöpargrupper #trsgöteborghärryda

En dröm som jag ännu inte har tagit sikte på är UTMB. Har följt tävlingen senaste dagarna och riktigt häftigt att se alla kämparinsatser och storslam av Petter Engdahl. Det vore onekligen riktigt fräckt att få komma ner och uppleva något av racen, OCC eller CCC t.ex. Dock är det inte bara att anmäla sig, utan jag måste springa i UTMB World Series-lopp och få "running stones" efter genomfört lopp och sedan fungerar det som en lott i ett lotteri. Ju fler stenar/lotter, desto högre chans att komma med, men bara en lott kan ju räcka om man har tur med.

Jag är också lite sugen på att köra ner med äventyrsbilen till alperna nästa år och köra ett träningsläger i bergen. Inte nödvändigtvis just i Chamonix. Om någon har tips på något grymt ställe, gärna där man kan ställa sig "centralt" i bergen och sedan utgå därifrån till olika rutter, så tipsa gärna. Kvittar om det är Italien, Schweiz, Frankrike eller Österrike.

Tipsa gärna om andra lopp som ni har sprungit i alperna med och som har varit riktigt nice. Gör inget om det är ett mindre lopp, tvärtom.

Lite sugen är jag också på att springa stora UTMB-rundan utan att tävla och ta med tält och dela upp den. Brist på löpar- och äventyrsdrömmar har jag inte iaf...

En utmärkande del i min personlighet är att jag är en drömmare, som får för mig saker som jag tror vore underbart att få vara med om, få uppleva och/eller ställen att besöka. En annan utmärkande del är att jag är extremt nyfiken av mig. Jag har hela tiden minst en "undrar hur det vore?"-tanke om något i livet och har som mål att lära mig fem nya saker varje vecka. Den tredje utmärkande delen i min personlighet är jag har ett extremt högt driv och energi som jag genom åren har förstått inte är så vanligt, utan rätt udda.

I kombo med de två första delarna så söker jag något konkret att "arbeta för", t.ex. en dröm att få uppfylla och prova på. Varje dag så ramlar det in nya idéer och tankar och hjärnan arbetar febrilt med att analysera om det ska vara drömmar enbart, eller växlas över till planer och realisering.

"Vanlife" var en sådan grej. Jag blev inspirerad och nyfiken, såg något, men hade ingen aning om vad jag skulle tycka om det. Nu efter denna sommar så känner jag att varje beslut, varje tanke och varje minut av hårt arbete för att prova på drömmen - var så rätt. Det var verkligen så galet häftigt som jag hade drömt om, att bara få rulla ut helt utan plan, men ändå ha med mig min fina katt och ett helt fungerande boende. Stanna till i naturen vid en älv, ta med mig katten Ziggy på en kvällspromenad för att sedan grilla mat och krypa in i bilen och se på film med en underbar biokänsla pga det lilla utrymmet.

Frihetskänslan av att bara "åka någonstans" utan att veta riktigt vart och bara hitta ett ställe att parkera hemmet för natten påverkade mig mer än vad jag hade trott innan. Just nu vill jag bara ta ut mer ledigt från jobbet, rulla ut igen till fjällen och springa, njuta, leva, träna, mysa och uppleva livet än mer.

En utmärkande del i min personlighet är att jag är en drömmare, som får för mig saker som jag tror vore underbart att få vara med om, få uppleva och/eller ställen att besöka. Ibland utmynnar detta i galna och felaktiva val i livet. En annan utmärkande del är att jag är extremt nyfiken av mig. Jag har hela tiden minst en "undrar hur det vore?"-tanke om något i livet och har som mål att lära mig fem nya saker varje vecka. Den tredje utmärkande delen i min personlighet är jag har ett extremt högt driv och energi som jag genom åren har förstått inte är så vanligt, utan rätt udda.

I kombo med de två första delarna så söker jag något konkret att "arbeta för", t.ex. en dröm att få uppfylla och prova på. Varje dag så ramlar det in nya idéer och tankar och hjärnan arbetar febrilt med att analysera om det ska vara drömmar enbart, eller växlas över till planer och realisering.

"Vanlife" var en sådan grej. Jag blev inspirerad och nyfiken, såg något, men hade ingen aning om vad jag skulle tycka om det. Nu efter denna sommar så känner jag att varje beslut, varje tanke och varje minut av hårt arbete för att prova på drömmen - var så rätt. Det var verkligen så galet häftigt som jag hade drömt om, att bara få rulla ut helt utan plan, men ändå ha med mig min fina katt och ett helt fungerande boende. Stanna till i naturen vid en älv, ta med mig katten Ziggy på en kvällspromenad för att sedan grilla mat och krypa in i bilen och se på film med en underbar biokänsla pga det lilla utrymmet.

Frihetskänslan av att bara "åka någonstans" utan att veta riktigt vart och bara hitta ett ställe att parkera hemmet för natten påverkade mig mer än vad jag hade trott innan. Just nu vill jag bara ta ut mer ledigt från jobbet, rulla ut igen till fjällen och springa, njuta, leva, träna, mysa och uppleva livet än mer.

Gott "gubbalubb" i skogen med Micke på lunchen idag. Perfekt kombo med fortsatt sommarväder, rörelse i natur och massa prat. Som jag gillar socialpass, insättning rätt in på måbrakontot och ett lysande sätt att umgås på. Idag gjorde jag något man kanske inte ska göra, och det var att testa något på egen hand utan rekommendation från någon. Jag tejpade ihop stortå och näst största tå för att se hur det kändes om aktiviteten på stortån minskade en aning. Kändes absolut mycket bättre, men fortsatt känning hemma efteråt gör att det är klokt om jag fortsätter ha låg löpvolym ett tag till. Jag är dock optimist av naturen, så hoppas snart vara fit4fight igen, samtidigt som jag är så otroligt tacksam över varje springrunda som jag får till 🙏.

Att som 2 av 13 i teamet få uppleva detta, precis sopslut. Never forget.

De två försöken att bestiga Everest överskuggas av min upplevelse av att bestiga Aconcagua, Sydamerikas högsta berg. Vi var 13 personer i gruppen, där en hade bestigit Everest innan. I vandringen till Basecamp så åkte vi på sandstorm först (vanligt), men sedan snöstorm och fick ett kritiskt läge. Sedan jobbade vi som vanligt från basecamp till C1 (camp1) och till C2, ner och sedan upp igen. Planen var att som alltid komma till C3 och acklimatisera och sedan topptur.

Det som hände var dock att vindarna gjorde det omöjligt att nå C3 och vi blev nerpressade i tälten i C2 flera dagar. Fina människor här hemmavid blev oroliga och undrade vad som hade hänt då det blev total radiotystnad. Jag har aldrig upplevt så hårda vindar i berg innan att jag haft blodutgutelse på rumpan efter att ha varit ute och gjort nr2 och fått ändalyktet totalpenetrerat av hagel.

Väderprognosen sade att vi var körda - men så kom ett pypyttelitet väderfönster. Guiden sa att vi troligtvis inte skulle fixa toppbestigningen, inte med så lite sömn och inte från C2 istället för C3, men alla kvar i gruppen ville försöka. Vid C3 skickade guiden tillbaka nästan hela gruppen som var totalslut. Jag fick fortsätta ihop med en israel och amerikan, men israelen avbröt lite högre upp på berget och vi blev bara 2 av 13 att nå toppen.

Jag var så sopslut att jag bara ville lägga mig ner och sova även om det hade inneburit min död. När vi kom ner till baslägret den kvällen så försökte man fira oss, men jag minns att jag varken kunde äta eller dricka, utan gick till tältet och försökte få kompisen som låg i nedre brits att släppa den till mig och byta sovplats för det fanns inte på världskartan att jag skulle kunna kliva upp till britsen ovanför.

Beslut taget; inget större äventyr i år. Senaste 7-10 dagarna har det varit rigorös tankeverksamhet kring de 17 veckor som är kvar till jul. I och med att tankarna på sekundärt boende mer fjällnära åtminstone tillfälligt är lagda på is, så intensifierades dialog med klätterkompisar om olika berg, bland annat några kända vulkaner (6000-meters). Jag landade dock i att det är för lite tid för förberedelser, även om jag praktiskt sett har all äventyrsutrustning i garaget och kan bara slänga ner det i en duffelväska och dra iväg. Jag vill dock läsa in mig på berget, repetera/öva färdigheter och inte minst se till att få en fysik som är redo. Det sistnämnda har jag inte i dagsläget. Jag vill ha en längre period där jag verkligen går in i hårdträning och tar fram det bästa i mig själv inför en utmaning, även om det bara är en kulle på 6000 meter (ja jag vet att perspektivet har ändrats).

Sedan så får jag nog erkänna att jag ställer mig lite mer defensivt ekonomiskt för stunden. Potentiell värdeminskning på boendet, slakt av sparkapitalet på börsen och en osäkerhet kring vad det kommer att kosta att värma mitt boende i vinter gör att jag drar åt mig öronen lite. Önskar jag kunde snabbspola förbi valfjäsk och annat och se vad som faktiskt väntar i vinter.

Jag väljer att vänta lite och se vad som händer med omvärld + styre av vårt land. Om nu inte något riktigt lockande bara landar framför fötterna, för efter dessa år med pandemi, krig i närområde och nu inflation/recession så är steget till att ta galna spontanbeslut extremt litet. För att inte bara rulla runt i ekorrhjulet i höst/vinter så kanske jag aktiverar äventyrsbilen igen och drar för något roligt fjälläventyr när fjällen går i höstskrud.

Jag slänger också ut en liten krok; någon som är sugen på att följa med och försöka bestiga Sydamerikas näst högsta berg Ojos del Salado efter årsskiftet? 70 meter lägre än Aconcagua och med samma störda utmaningar med hård vind och det galna lufttrycket som bergen i Sydamerika har vilket gör att chansen att nå toppen är "sådär".

Utvalda filmer från youtube och vimeo (@trailpeter)

My Aconcagua Expedition (& summit) 2017

My Aconcagua Expedition (& summit) 2017

From the bottom to the top - my attempt to summit Everest 2017

From the bottom to the top - my attempt to summit Everest 2017

Trail running highlights - from my training week at Madeira

Trail running highlights - from my training week at Madeira

Summit of Aconcagua, 2017-01-05 | Go Pro Hero 5 Black

Summit of Aconcagua, 2017-01-05 | Go Pro Hero 5 Black