4 maj, 2022

Livscykeln i hus – 10 år?

1 maj, 2022

Racerapport: SM i ultratrail

28 april, 2022

Pulshöjning – potentiell tomt

23 april, 2022

Tävlingar och äventyr 2022

Nästa event: SM i Ultratrail 30/4

Senaste inlägg på Instagram (@trailpeter)

Jag får ibland någon lite retsam (men vänligt menad) kommentar från någon vän om att jag bor i "buschen". För all del så är det lite krångligt att åka kollektivt ut till mitt hus, med flera byten - men med bil är det inte mer än 18 minuter till Korsvägen/Liseberg/Ullevi. Kontraster till att jag växte upp i en by som heter Fränsta, efter Ljungans dalgång i Medelpad. 5-6 mil till Sundsvall som närmaste stad och där en krogrunda till Ånge på "Mittis" (hotell Mittlandia där bland annat E-type levererade ett kungligt framställande), kunde sedan resultera i en tur till Sundsvall för att "käka på max" och hem igen. Att bränna 20 mils bilfärd en utekväll en fredag var inget märkligt, men i kontrast till att en del tycker att jag bor i "buschen" 27 km utanför stadskärnan.

Kvällar som dessa när jag går ut och inte hör ett enda ljud mer än en fågel som kvittrar lite, då har jag också svårt att tro på mig själv lite. Bor jag verkligen så nära Sveriges näst största stad? Slå gärna på ljudet, det där är vad jag hör en kväll på altanen när jag bara andas in lite sommarluft, känner häggens doft och laddar för en ny arbetsdag. Låter det som en storstad?

Sagolik kväll med löpargruppen igen. Hög tid att växla löparklädseln till sommarplagg samt tänka lite på salt- och vätskeintag. Bitvis i solgass/lä nu så börjar det bli riktigt varmt.

Ikväll sprang vi en runda vi har kört förut, men då var det sensommar och höggräs deluxe på en stig (vi ledare älskar småhemliga stigar som inte är uppmärkta, men därmed inte heller lika nertrampade). Nu innan gräset tagit sig, så var rundan så mycket lättare att springa, verkligen buskul!

Vårt upplägg med löpargruppen är för övrigt att guida runt på 12 helt olika rundor där vi springer för att uppleva, för att upptäcka och för kamratskapen, så under en säsong återanvänder vi inte någon runda - men kan som ikväll guida på nya stigar in i områden där vi tidigare har varit i vår. Det ger en dynamik där deltagarna sedan på egen hand kan springa samma rundor om de vill utifrån var de bor osv.

Jag hade lite stela och tunga ben inför kvällens runda. Jag maxxade inte gårdagens trailtävling, utan lade mig bara utanför komfortzonen och hade kunnat ösa på bra mycket mer om jag hade velat. Däremot under målspurten, så släppte jag på och lät lårmusklerna få jobba lite och det kändes ikväll. När vi började springa ikväll och med motvind från Landvettersjön, så tänkte jag att rundan skulle bli tung då jag vill försöka hålla ett skapligt jämnt tempo för gruppen - men bara kilometer senare var kroppen "redo för ultra"-igen. Så gott.

#trailrunningsweden #trslöpargrupper #trsgöteborghärryda

Så stressig helg, så jag tänkte ställa in Trailvarvet idag för att ens kunna hinna med hälften jag behövde göra. Valde dock att försöka klämma in tävlingen. Skulle bara svänga inom soptippen först - där det blev tvärstopp efter bommen pga folk 1) parkerade så ingen kunde köra förbi och 2) lajvade snigelsafari. Satt fast i 20 min innan jag tillslut kunde göra en U-sväng med tjutande däck och köra som en biltjuv till tävlingen. Väl där hade jag inte med mig startbeviset och överlag var jag alldeles för stressad i skallen. Ställde mig längst fram i startgrupp2 och det var sååå skönt att rulla igång när starten gick. Sedan sprang jag på känsla resten av loppet, men då pratar vi inte "gokänsla", utan idag ville jag få utmaningen utanför komfortzonen. Det var 100% omysigt idag, enda gången jag log var innan start haha. Gott att pusha mig lite och ligga som en igel på rygg på löpare trots skyhög puls osv. Känslan efteråt är go. 🤩

Dock en skaplig felspringning då vi var en hel klunga som missade en sväng, annars gick loppet helt ok.

Dagens tre godingar; 1) min omkörning i obanad terräng i nedförsbacke där jag plötsligt upptäcker en sittandes fotograf bara meter framför mig medan jag flyger utför och med ett hårsmån undvek att sparka omkull honom (han blev lika rädd som jag 😅). 2) att jag nådde 198 i puls, alltså min maxpuls är störd! 3) Glädjeknuffgänget @gladjeknuff är bara så fantastiska. Idag sprang de med en liten pojke i vagnen och de springer verkligen på bra också. Vilket äventyr för grabben! Alltså sådant sätter fart på mina tårkanaler ❤️🙏

Tack för banan @gbgvarvet @teamnordictrail @joelsprang @mirandakvist

Det drar ihop sig till Göteborgsvarvet och äntligen kan den tävlingen få arrangeras "precis som innan" utan massa tokiga virus osv. Jag har sprungit Göteborgsvarvet tre gånger om jag inte minns fel, men springer högst troligt det aldrig igen då min passion för löpning är just ihop med mjuka stigar och skog, sjö och mark - inte asfalt och stad. Jag är dock glad över att jag fick uppleva Göteborgsvarvet och vill rekommendera alla ni som precis som mig har valt att skutta i skog och natur istället, att ändå genomföra just Göteborgsvarvet.

Det är världens största halvmaraton och en folkfest snarare än bara en tävling. Jag kan inte förklara känslan man får som trött löpare när man kommer runt ett krön och en gammal tant står och stampar sin rullator i marken och ropar "hejaheja!" för att i nästa krön komma till en hel blåsorkesester som hejjar fram alla. Eller hur förolämpad man blir när man lite trött på en uppförsbacke blir omsprungen av någon utklädd till en snigel med på riktigt helkroppsdräkt 1😆.

Jag saknar inte asfaltslöpningen eller de gamla tävlingarna med "milen på tid" osv, men Göteborgsvarvet är i särklass den bästa tävling upplevelsemässigt jag någonsin deltagit i. Numera kör jag dock "Trailvarvet", vilket inte är så illa alls, utan vår tävling under samma vecka där vi springer i skogen istället. 11 km hägrar på söndag.

(bilderna från tävlingen är upphovsrättsskyddade så fick bli en från seedningsloppet istället)

Kvällens löprunda blev onekligen en överraskning 🤩! Förra fredagen kände jag att kroppen kändes trött och "jobbade med något annat" och det höll i sig till i måndags. Tack och lov kunde jag köra på med löpargruppen, så timeingen var bra när förkylningen presenterade sig på riktigt i tisdags då min stornäsa skapade Härrydas eget Niagarafall med snor. En anekdot är att när jag var liten kunde jag vara förkyld superlänge, men efter att polyper och mandlar togs bort, så har jag sedan dess aldrig haft "utbrottet" mer än något dygn. Oklart om en slump, men gott att bara ha 48 timmars utbrott och sedan bli pigg igen. Dock har jag sovit dåligt pga nästäppa. Tom katten evakuerade pga snarkningarna 😅.

Att springa idag kändes lite väl optimistiskt. Pratade med Gisela om att göra sällskap, men vi valde att köra var för sig. Tänkte att jag kommer nog bara hosta och ha mig ändå.

Döm min förvåning när jag kom ut på stigarna och istället för en orkeslös förkylningskropp, så ville kroppen lajva skogsgasell! OJ vilket tryck i låren och framför allt hamstrings (lårmuskeln på baksidan) levererade massor (JA! Baksida lår och rumpa har en enorm inverkan på hur stark man är i sin löpning). Jag fick en äckligt bra löpekonomi där jag bara sprang snabbare och snabbare samtidigt som puls/flås gick ner, men fick kamma mig i luggen då ena hälsenan påminde mig om att jag har varit stillasittande nu i veckan, så fick tvinga mig att sänka tempot.

Nu var det bara några peakar och utförslöpning, men hade inte förväntat mig att se farter på 3:58-4:12 bara dagar efter att jag känt mig som ett ynkligt, orkeslöst våp. Tack kroppen! 🙏❤️

[Throwback Everest 2017/2018] Ser ut som att det kan bli ännu en svensk som når toppen av Everest nu inom loppet av ett dygn och nu kände jag faktiskt ett liiiiiitet sug för att ge berget ett tredje och sista försök. Dessa äventyr är så mycket mer än själva berget i sig, vilket jag förklarade till en psykologistudent som intervjuade mig för ett tag sedan. Äventyret börjar låååångt innan på hemmaplan - och fortsätter mentalt långt efter när man åter är hemma.

Samtidigt hoppas jag hellre på att "något annat" ska hända i livet här på hemmaplan, något som gör att mitt fokus landar här hemma. Jag har andra drömmar förutom höga berg som jag vill få uppnå. Därav trivs jag med att "chilla" lite för stunden och se hur livet utvecklas. Rullar jag runt i samma ekorrhjul igen nästa år, så tro mig, då är jag redan mentalt på väg ut på nya äventyr.

Oavsett hur livet artar sig, så kommer jag dock inte sluta äventyra förrän den dagen kroppen inte längre fixar det. Däremot kanske amplituden på äventyren påverkas av hur t.ex. relationssituation osv ser ut här hemma i framtiden. Jag har dock redan nu en förteckning över lite olika äventyr och hur gammal den äldsta personen har varit som har genomfört det, bara för att om jag nu lever så länge själv, så ska jag ha utmaningar att lockas av då med. Hela vägen ner i graven.

#blioslagbar #everest #bergsklättring #bergsbestigning #mountaineering #sevensummits #outdoorlover #outdoor #trailpeter #adventure #alpinist #adventurelovers #äventyr #alpineclimbing #alpinklättring #adventureloverstravel

Min utvärdering av liggunderlag för äventyr fortsätter. Intressant att jag upptäckte problemet med liggunderlag fyllda med dun eller syntetfyllning! Hade precis bestämt mig för ett av Expeds nyaste liggunderlag, när jag av en slump hittade en bloggpost som belyste (bokstavligen talat) problemet med att dunfyllningen inte fördelas jämnt. Jag har sedan dess finkammat internet och bara hittat två källor till som tagit upp samma sak, så detta verkar missas helt i recensioner/recensenter, outdoor-tidningar etc. För att dun - eller motsvarande syntetfyllning - ska fungera så krävs det att det finns fack, aka "baffles" på engelska, som dunet stannar i. Därav ser oftast dunjackor osv ut som de gör. Det som händer annars är att dunet kan börja vandra och samlas i en klump på ett ställe, medan andra ställen inte har ett dugg isolering. Tvättar man en dunjacka t.ex. så är ett gammalt tips att låta den tumla runt med tennisbollar som slår sönder dunklumparna som uppstår och får dunet att sprida sig igen.

Jag blev nyfiken och reste upp Expedunderlaget mot altandörren och jösses vilka stora fläckar som solljuset drog igenom! Riktiga köldbryggor. Sådant där ser man ju inte när man slår läger heller kanske, så med otur så kanske man har hela ryggtavlan oisolerad. Nu köpte jag Mountain Equipments motsvarighet till Expeds underlag, men som har ett helixmönster inuti luftkanalerna för att motverka att dunet förflyttar sig. Det lät lovande, men jag är fortfarande inte imponerad med tydliga köldbryggor även här.

Det liggunderlag som presterar bäst är onekligen Thermarest NeoAir XTherm som struntar i fyllning och bara har reflekterande aluminiumskikt inuti, men maken till prassel har jag aldrig hört innan. Jag som rör mig en del nattetid i tältet hade ju blivit ihjälslagen med en kissflaska av första bästa tältkamrat. Nu har jag ett liggunderlag kvar som jag vill testa, men som är slutsålt precis överallt utom typ i Slovakien, men gissa vem som just beställt.

Fin avslutning på dagen med löpargruppen 🥰! Vi råkade dock ut för en olycklig vurpa. Gunilla skjutsade den drabbade till akuten, jag tog över Gunillas löpare till min grupp samtidigt som Åsa tog över några löpare från min grupp till sin. Sedan sänkte vi tempot i båda våra grupper och kunde fortsätta. De löparna som är vana med mitt vanliga tempo fick en mysigare runda och socialiserade en massa (jösses vad det pratades 😆). Alla är så fina och förstående till att vi måste stuva om en sådan här gång och det är så fint att vi springer prestigelöst som kompisar och tar hand om varandra ❤️🙏. Som jag älskar denna löpargrupp ❤️. Efter rundan så bjöds det på gofika och lite mingel med.

Jag mår fortfarande kasst, som om kroppen försöker hålla emot ett förkylningsvirus. Hade en riktig skräpdag idag också. Spillde ut kaffemuggen, gjorde misstag på jobbet, sparkade lilltån i en dörrpost - ja ni hajjar fortsättningen på dagen. Bäst var när jag försökte panikbaka en kakjävel till löpargruppen på lunchen och först tappade en nyöppnad påse vetemjöl över hela köksgolvet, sedan fick ett viktigt jobbsamtal, som gjorde att kakan blev en förkolnad i ugnen. Ett underverk att brandvarnaren inte löste ut då köket började rökfyllas.

Envis som jag är, så hann jag precis svänga ihop en sats dumlemuffins efter jobbet istället och köra iväg till löpargruppen. Komma utan kaka, aldrig i livet. 🤷‍♂️😆

#trailrunningsweden #trslöpargrupper #trsgöteborghärryda

Idag var det inte mycket att hurra för i gubbakroppen. Tredje dagen på raken nu som jag känner att "något inte är som det ska vara" i kroppen. Har lite halsont, men är liksom inte sjuk heller, bara inte fullt så dunderenergisk och sprallig som jag brukar vara. Blev en och annan promenad i uppförsbackarna idag vill jag lova. Ska dock inte klaga då jag inte ens minns hur det är att vara förkyld eller något, är nog minst fyra år sedan sist. Skönt att komma ut i skogen och tassa runt i varje fall.

Reflektion och mental repris av förra helgens tävling, Aktivitus Trailrace / SM Ultra trail; psykologi! Jag vill sätta strålkastarljuset på funktionärerna som stod i depån vid Herkulesgården. Ni andra funktionärer var dock också supergoa! Överlag har jag nog aldrig ens upplevt en tävling med så grym support där man inte bara får hjälp med att fylla vattenflaskor mm utan till och med får dem nertjongade i löparvästen. Ni som inte har sprungit långdistans, tro mig, man kan bränna en hel proppcentral när man är lite trött och vingelkantig och ska försöka sig på något så trivialt som att få ner en vattenflaska i en tygficka.

Jag fick slut på energi, vätska och motivation på väg mot Horsikan och det enda som fick mig att ta mig framåt på slutet mot Herkulesgården var för att få ge upp och få skjuts tillbaka till min bil. Precis varje steg framåt var för att jag skulle nå avbryta och få skjuts. Jag joggade in genom öppningen till depån och hukade mig ner. Äntligen var loppet över. Jag sa något i stil med "äntligen" och någon funktionär sa "ja nu är du äntligen här, ge mig flaskorna!". Jag försökte formulera en mening a'la "jag bryter här" men sekunden senare hade jag en mugg med buljong i ena näven och en mugg med cocacola i andra näven. Jag drack cola, någon fyllde på, jag drack buljong, någon fyllde på colan igen. Hade EN enda av er funktionärer sagt "oj, du ser trött ut, vill du kliva av?" så jag jag ramlat ihop i en hög och kastat in handduken.

Nu gjorde ju ingen av er det, utan istället var ni flera personer som samverkade för att "skicka ut mig" igen. Hela sättet ni funktionärer agerade på gjorde att jag _kunde_ inte kliva av (nåja, hade det varit livsavgörande så självklart). Ni tillät mig bara inte att dra bekvämlighetskortet och kliva av, utan kittade mig som en formel1-bil i depå och gav mig en mental spark i röven. Apropå hur ett fåtal personer i en energistation kan påverka utgången på en persons tävling.

@aktivitus_trailrace @sandsjobackatrail #smultratrail

Tog en kvällsutflykt och promenerade ut till lite olika fiskevatten. Tält mm är packat och redo, men jag skulle vilja få se lite mer kläckning. Det är dock tyvärr för kallt ännu. Helt klart kyligaste våren jag upplevt på galet många år med kalla vindar och låg nattemperatur och det märks i trädgården att den inte riktigt vill slå ut i blom/grönska riktigt. I år ska jag försöka timea kläckningen av Rocken (en slända) då det är ädelsfiskens "buffé" när den kommer. Absolut det roligaste fisket jag vet, när även en "död" pöl förvandlas till ett "bubbelbad" av vak.

Som jag längtar till tältnätter, lägereld och lite varmare kvällar då man är uppe långt efter att solen har gått ner och bara myser ute i naturen.

År 2022 blev inte vad jag hade tänkt mig, alls. Blickar framåt till 2023 och som livet ser ut nu så måste jag bryta vardagen med jobb, träning, hem/hus/fix osv med äventyr igen. Får se om andra halvan av 2022 kommer med någon positiv överraskning, annars är det dags att bryta svenssonekorrhjulet igen.

År 2022 började riktigt intressant, men det blev inte riktigt så som jag hade hoppats på. Rätt gott ändå att ha "fallback" på mina äventyr och minnas dessa. Om livet inte ändras under resten av året, så får jag ta tag i mitt liv (igen) och satsa på nya äventyr. Jag tänker inte bara jobba, sova, äta, träna, umgås med vänner, klappa katt och sedan dö 🤷‍♂️.

#blioslagbar #everest #bergsklättring #bergsbestigning #mountaineering #sevensummits #outdoorlover #outdoor #trailpeter #adventure #alpinist #adventurelovers #äventyr #alpineclimbing #alpinklättring #adventureloverstravel #trailrunning #löpning #löparglädje #ultralöpare #ultratraining #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning

Alltså älska ättika. Odören från mina skor efter ultran ska vi inte prata om, men däremot ska vi prata om hur snabbt det går att fräscha upp skor med lite varmvatten och ättika i en hink. Tror inte ens det tog en timme innan skor och sulor var luktfria. Ättika ftw.

Ena sekunden är man "speciell" för någon, andra sekunden hade personen ifråga inte ens märkt att man har fyllt år och hade inte ens reagerat på om man hade varit döende i cancer. Dags (igen) att revidera vilka personer jag har omkring mig och varför, samt vad alla omkring mig vill få ut av att vara just omkring mig.

Rekommenderar alla att göra en sådan reflektion och rensning

Ännu en underbar kväll med slowtrail-gruppen! Lite varmare ikväll än igår iaf, men detta är helt klart kyligaste våren jag upplevt på många år här på västkusten med så låga temperaturer när solen inte bränner på. Gruppen körde på finfint ikväll och kämpade på! Yxsjön runt är en tuff runda med flera extremt tekniska partier och där det går upp/ner/upp/ner hela tiden, men den är också otroligt vacker. De där tuffaste backarna belönar med fina utsikter.

Brukar bli nästan naturligt att vi delar upp oss i två grupper på tisdagarna, där en tar det lite lugnare. Vi har ingen som helst tidspress, rundan får liksom ta så lång tid den tar. Vi springer ju dessutom upplevelselöpning, så viktigt att ibland stanna, titta upp, andas in och njuta.

Jag försökte byta kvällens pass pga skavsåren från ultran, men de andra ledarna var uppbokade, så det var bara att köra på. Det låter trivialt, men jag har i normala fall fotstorlek 42, men min högerfot är nästan stl 44 nu pga en blåsa som inte ens två fullstora compeed lyckades täcka. Har aldrig varit med något liknande innan. Valde mina största skor (Altra Lonepeak) och tjockaste dämpade strumporna (Gococo) för att försöka bädda in fötterna lite mer (jag avskyr både de skorna och strumporna egentligen, men ikväll fyllde båda sin funktion). I med två Ipren på det (jag som typ aldrig äter sådant) och så iväg. Gick finfint och förvärrade inget. Skönt att få fullgöra min plikt som coach ikväll och som vanligt underbart att få umgås med så goa människor och skutta på stigar tillsammans ❤️🙏.

#trailrunningsweden #trslöpargrupper #trsgöteborghärryda

Sociala medier påminner mig om att det är nästan på pricken 4 år sedan jag lämnade camp2 på Everest och tog beslutet att avbryta andra försöket med en syrenivå på under 50% i blodet. En helt bedrövlig luftrörsinfektion som senare ordnade höjdsjuka efter flera dagars utebliven nattsömn mm. Att springa en ultramaraton är verkligen ingenting i jämförelse med att gå 30 meter för att göra ett toabesök med 47% syrehalt i blodet. Hade jag gått upp ett par hundra meter till uppför Lhotseväggen, så hade jag troligtvis blivit garanterad skjuts hem till Sverige i en likkista. Berget finns kvar, besvikelsen finns kvar men jag finns också kvar, vilket kanske är det viktigaste trots allt.

Yay! Ännu en kväll med löpargruppen! Jag ville få vila fötterna och Lottas man - bästa Tobbe - tog min grupp ikväll, men det kunde såklart inte hålla mig tillbaka för att springa ut lite på rundan ändå och filma lite av den underbara rundan deltagarna fick ikväll! Så överraskade de blev (inklusive ledarna, även om Lotta kände igen mig då jag försökte smygköra förbi och parkera på annan plats hah!)

#trailrunningsweden #trslöpargrupper #trsgöteborghärryda #blioslagbar #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning @trailbykidmark @trana_med_lotta @asaholmstrandollander

Inför helgens ultra så var jag lite orolig över att jag skulle bara sabba något i kroppen eller bryta ner mig totalt och vi kör ju med löpargruppen ikväll och imorgon, så jag bad om hjälp på förhand (hör och häpna!) och Lottas man @tobbesaetre ställde upp som "praktikant" (igen, tack bästa Tobbe för all support överlag!) och tog min fartgrupp ikväll. Det var faktiskt rätt skönt, för min grupp vill ändå kunna springa på i liiiite högre tempo och inte bara mysjogga, så jag hade nog bara känt en press/stress på att leverera om jag hade kört ikväll. Jag kunde dock självklart inte sitta hemma (såklart), utan tänkte leka paparazzi och tog lite försiktig jogg växlat med promenader ner till kvällens runda för löpargruppen. Ville även prova kroppen och se om jag kan vara springbar imorgon, då jag även har slowtrail-gruppen imorgon med Gunilla.

Musklerna är lite stela, men annars är det inga problem att få igång ett löpsteg, däremot de sablarns blåsorna, puuuh. Jag har en gigantiskt blåsa på höger häl, men det går att springa om jag väljer stora skor som inte är så hårt åtsnörade och kör mer framfotalöpning. Däremot är blåsan på näst minsta tån på vänsterfoten värre. Det är en pytteliten blåsa precis vid nagelbandet, som om nageln i sig har pressat inåt, men herregud vad nervtrådar den rackaren måste ha åtkomst till! Den är så liten så man knappt ser den, men jag kvider som jag vet inte vad. Det är som vanligt, typ en sticka i fingret (eller ännu värre en liten trästicka under en nagel) kan vara så löjligt irriterande.

Så gott ändå att bortsett från skavsåren vara fitforfight igen 💪.

[Note to myself; nästa gång jag står och väntar 20 minuter med kameran i näven intill en insjö som kluckar och skvalpar - kissa före]

Årets första racemedalj att hänga upp blev ju grym! Tävlingen återuppspelas i min hjärna på repeat. För er som tränar/tävlar aktivt, så var det kanske inget märkvärdigt, men jag är lite chockad. Jag var totalt oförberedd och fick också ett av de högsta startnumren pga låg ranking i ITRA i relation till alla andra löpare. Inte så konstigt då sist jag genomförde en ultra var 2018 på Swedish Alpine Ultra 110 km. Sedan kom pandemin, skador, löpargruppen mm. Förra årets DNF på Idre Fjällmaraton 84 km blev också en käftsmäll. Inte för att jag kunde rå för att knät skulle börja lajva breakdance vid 50 km, men jag fick hjärnspöken efteråt.

Helgens tävling visar att man kan komma rätt långt ändå även utan förberedelser bara pga en stor portion envishet (och för all del en grundfysik iaf). Jag saknade dock förberedande träningspass på 25-30 km innan loppet och jag skulle inte råda någon att göra det jag gjorde. En stilla fundering; hur hade det egentligen gått om jag tränat inför loppet och varit racepreppad?!

Några lessons Learned; intog för lite energi i depåerna (fyllde mest upp mina flaskor). Skulle ha haft 30g kollisar mer mellan Bolås-Tulebo samt mellan Tulebo-Horsikan. Jag hade 2x500cl vätska med mig och skulle haft minst 250cl (helst 500cl) till. Vätskebrist är ett utmärkt sätt att stänga ner kroppen på. Sedan var injinji-strumporna jag valde var en katastrof på hälarna, skulle helt klart ha smort eller tejpat hälarna (mer än halva sidan på höger häl är en enda blåsa). Likaså tryckte min telefon (med tegelstensplånbok) in ena vattenflaskan i revbenen vilket smärtade helt sjukt efter 50 km.

Underbar känsla ändå att årets första riktiga tävling blev en ultradistans rätt in på kontot. Kommande 5-6v har jag än så länge bara Trailvarvet inbokat, men mer kommer. Dock väntar jag med ultradistanser tills vi är klara med vårsäsongen av löpargruppen. Så gott ändå att vara "back on track".

Ännu en gång tack till funktionärer och tävlingsledning! 🙏❤️

#smultratrail #aktivitustrailrace #sandsjöbackatrail @aktivitus_trailrace @sandsjobackatrail

Utvalda filmer från youtube och vimeo (@trailpeter)

My Aconcagua Expedition (& summit) 2017

My Aconcagua Expedition (& summit) 2017

From the bottom to the top - my attempt to summit Everest 2017

From the bottom to the top - my attempt to summit Everest 2017

Trail running highlights - from my training week at Madeira

Trail running highlights - from my training week at Madeira

Summit of Aconcagua, 2017-01-05 | Go Pro Hero 5 Black

Summit of Aconcagua, 2017-01-05 | Go Pro Hero 5 Black