24 juni, 2021

Äventyrsbilen tar form, men…

23 juni, 2021

Processen mot ett nytt boende

12 juni, 2021

Apropå hus, hem, ekonomi

19 maj, 2021

Fokus på äventyrsbilen

Nästa event: TBD!

Senaste inlägg på Instagram (@trailpeter)

Jag har en helt sinnessjuk abstinens från fjällen nu eller bara naturen i sig. Ska byta och dra om ett avgasrör till den separata dieselvärmaren i vanen, den som gör att kärran blir ett mysigt äventyrsskul på hjul även när det är kalla fjällnätter som det är nu. Hade 5-6 plusgrader i Idre, så vi som springer Järvens stig om några veckor får helt klart ha lite förstärkningsplagg innan starten och troligtvis börja springa med lite mer kläder på kroppen. Har lite saker jag vill fixa på kärran innan jag tar en ny provtur ut och springer på stigar, utforskar och njuter av något naturreservat. Skulle verkligen behöva fixa dynorna till soffan/sängen så jag slipper slänga in en bökig madrass som bara tar upp all plats, men sist jag sydde något var i syslöjden i skolan och jag äger inte ens en symaskin. Satte kaffet i halsen när jag såg vad en sådan kostar 😬😯. Får se om det ordnar sig, blir det så att jag ska försöka sy själv så kanske jag livesänder för det kan bara gå åt h-e 😂

Hoppas på att få uppleva fler stunder som denna bild iaf, bara så magiskt vackert.

Lika underbart med att det är mjukt, lika sugande kan det vara på energin - men oj så gott det är att springa över en fjällmyr ändå 🤩. Delsträcka Klutsjön-Harundsjön på Järvens stig på Idre Fjällmaraton.

#blioslagbar #idrefjällmaraton #trailrunningsweden #trailrunning #löpning #trailpeter #icebugsinaction @idrefjallmara @icebugofficial

Det är intressant hur olika man fungerar som personer. Jag har otroligt svårt för att "inte göra något" på hemmaplan. Jag spelar t.ex. hellre ett dator/tv-spel än att se en film, för då håller jag mig aktiverad även om jag sitter ner. En "vilodag" då jag avser inte göra någonting slutar alltid med att jag har snickrat, fixat, putsat, städat, lagat storkok mat eller vad som. Semester = dagar man kan få saker gjort på osv.

Däremot om jag sparkar iväg mig hemifrån och ut i naturen och då helst till fjällvärld och/eller en sjö, så händer något med mig. Jag finner ett lugn och en sinnesro. Det tog inte ens 24 timmar denna gång. Första löpturen upp på kalfjället där jag blev helt ensam och blickade ut över vidderna var bara ren magi. Varje andetag gav en mix av frihet, sinnesro och lugn trots att jag sprang och flåsade. Det var bara så hållkäftenvackert med de öppna vidderna. Igår satte jag mig på en sten. Vid en sjö. Jag gjorde verkligen ingenting mer än satt på en sten. Vid en sjö. En rätt lång stund. Det enda som hördes var vågskvalpet vid kanten. Det enda jag kände var stenen i röven. Det enda jag såg var en och samma sjö där inget hände. Som jag behövde det.

Det här är vad jag måste ha som balans till min annars överaktiva personlighet. Jag måste skapa utrymme i mitt liv där jag prioriterar bort allt annat, allt från vänner till "todolistor" osv och prioriterar att sparka ut mig till att sitta just på en sten. Vid en sjö. Traillöpningen och träning överlag gör underverk för mitt psykiska välbefinnande och välmående överlag, men det är fortfarande ett "aktiverat läge" i min personlighet. Jag kan inte bara ha en påknapp och endast ha en avknapp när jag sover. Det här har varit nyttiga reflektioner över mig själv som person genom åren och det känns allt mer glasklart över vad jag behöver i mitt liv för att må bra; En ordnad vardag. Fina vänner och människor omkring mig som ger energi. Vistelse i natur. Träning, både styrketräning men främst traillöpning. Vardagsäventyr. Att aldrig växa upp, utan få vara barnslig och lekfull livet ut. Samt att sparka mig till en sten. Vid en sjö. Och inte göra ett dyft.

Blev bara en kortare tur och lite test av vanen och jag fick se hur solpaneler och annat levererade. Även om jag måste felsöka dieselvärmaren och lite annat (och har givetvis massor kvar att bygga), så var det ändå rätt gott att prova på det jag drömt om. Det är långt ifrån så glamouröst som det kan se ut i sociala medier. Nu i högsäsong så hittar man typ tyskar i varenda buskage med sina husbilar osv, så att bara hitta en plats för natten och få stå i fred är ett äventyr i sig. Det är också ett totalt jäkla kaos med alla prylar och all utrustning på så liten yta, särskilt nu innan alla förvaringsmöjligheter är på plats.

Men ändå, få ta en liten kvällspromenad med missen längs en liten sjöstrand, se solnedgången och bara uppleva total tystnad över en blank fjällsjö. Krypa in i kärran och se ett par filmer inne i sin koja. Sedan vakna till värmande morgonsol mot vanen, fixa lite utefrukost och samtidigt ta på sig kläder för traillöpning. Kolla en karta och fundera vad man vill upptäcka denna gång. En bergstopp? En grotta? Springa runt sjön? Sedan komma tillbaka till kärran, slänga ut utegrillen och bränna på lite grillat till lunch och planera för förflyttning till något annat område att upptäcka.

Dagarnas smakprov har inte fått mig att lägga ner drömmen iaf, tvärtom, men för att kunna njuta av traillöpning och vanlife på riktigt, så vill jag få komma lite längre i bygget. Att få till rinnande vatten i köket, få upp de sista väggarna så jag får mer förvaring för t.ex. termostater, fjärrkontroller och annat som jag tappade bort hela tiden nu, få till de rätta dynorna och madrasserna till soffa/säng mm kommer att göra stor skillnad.

Det var två goa dygn iaf och träffade flera härliga människor som kom fram och ville fråga om äventyrsbilen mm. Nu ska jag fundera över hur resterande semester ska se ut.

Spår av gamla stigar. Resterna av en gammal spång. Massor med myrmark. Inte en människa i sikte. Underbar vilmarkskänsla! Dagens provtur på en delsträcka av Järvens bansträckning på @idrefjallmara blev Klutsjön-Harundsjön idag (fast från fel håll då jag övernattade med äventyrsbilen vid Harundsjön). Otrolig vildmarkskänsla, så till den grad att jag flera gånger tappade bort leden, särskilt över myrarna. Det fanns helt enkelt inga vägledande fotspår eller något upptrampat. Fick springa efter GPX-en på klockan på ett par ställen tills jag åter hittade ett markerat träd. Det ska dock sägas att det var lättare åt andra hållet, när jag vände och sprang tillbaka så hade jag svagt nedförslut och såg markeringar på lite längre distans (plus såg mina egna fotspår som var de enda jag såg där alls). Här tror jag vi långsammare löpare har en fördel, för här kommer man definitivt dra nytta av att löpare trampat upp banan lite mer.

Blev ett kortare pass än vad jag tänkt då jag plötsligt började nojja mig över kattungen Ziggy som var kvar i bilen då jag ställt takfläkten på termostat och den sitter på en fjärrkontroll som han kanske sparkar ner. Allt är ju inte färdigbyggt ännu... Vände om och höjde tempot tillbaka - för att möta en kattunge som slöade med 19 grader inne i bodelen trots solgass på svart bil.

Nåja, det blev riktigt go vildmarkstur idag iaf! Jag tappar dock mellan 1,30-2 min/km när jag springer i terrängen på Järvens bana mot för på stigarna på hemmaplan. Jag tappar enormt mycket fart när stigen typ upphör och jag måste stanna upp och försöka se var den tog vägen, leta ledmarkeringar osv eller då det som idag bara blev långa sträckor myrlöpning som suger rätt så bra. För min del kommer Järven bara handla om en sak; ett kul äventyr där jag skiter fullständigt i om jag är sist, OM jag klarar att ta mig i mål så är det helt otroligt bara det och värt att fira.

#idrefjällmaraton #blioslagbar #salmingrunning #nononsense

Bästa löprundan i år! Utforskade första sträckan på Järvens bana på Idre Fjällmaraton. Helt annan terräng här mot för de andra rundorna jag provat. Helt sagolikt stenig och go kalfjällslöpning! Blir annorlunda dock att starta i 6 plusgrader eller så mot för dagens 21 😆. Gott att få se fjällvidder igen.

#blioslagbar #idrefjällmaraton #salmingidrefjällmaraton #salmingrunning #nononsense

Det var bra gnälligt första kvarten, sedan resterande sådär fyra timmar gick nästan smärtfritt med lurvet. Redan varit på tassetur i Mora-skogarna. Det har varit en tuff dag ändå och han har ätit och druckit för lite, men blir intressant att se om han bor in sig i vanen eller om har tar sönder myggnäten i fönstren och rymmer 😬. Går natten bra så hälsar vi på Idre imorgon för lite löpträning (åtminstone för mig). Ikväll bor jag vid en en liten tjärn i Moras skogar. Home is where I park it.

Jag var runt tre år gammal och drömde om att fiska från sängen i mitt rum. Det var kväll och jag hämtade min tandborstmugg i badrummet och började flytta vatten. Många turer blev det och barnfötterna noterades av mina föräldrar våningen under, som konfronterade mig precis när jag tömde ytterligare en mugg med vatten på heltäckningsmattan. Skämdes jag? Nej, jag förklarade att jag skulle fiska från sängen.

Samma drivkraft i att vilja uppfylla en dröm har tagit mig till flera av världsdelarnas högsta berg och försökt få mig att nå toppen av världens högsta berg två gånger. Samma drivkraft har gjort att jag tagit mig igenom kampen med mögelhuset, att ledningen på jobbet ringer och önskar min hjälp på något uppdrag pga "vi behöver ditt driv Peter" osv. Samma drivkraft som har fått mig gå All In i bygget av äventyrsbilen senaste 2v.

Jag vet inte ens om jag kommer gilla detta, men jag har drömmar och mål. Som att inte vara beroende av kattvakt så fort jag vill vara hemifrån längre än 24-36 timmar, utan kunna ta med mig talibanen. Som att ta en spontantur en fredagskväll till ett naturreservat jag inte utforskat och spendera helgen där. Som att åka runt på alla möjliga trailtävlingar och kunna bo i vanen dagar före och efter utan att boka boenden. Eller om vi får fortsätta jobba åtminstone lite på distans, så kunna åka till Åre en torsdagskväll och jobba från vanen på fredagen. Avsluta jobbet och kliva ut till kalfjäll. Eller varför inte en vecka i Portugal under mörka november och avsluta arbetsdagen med att gå barfota och sparka lite sand i havet?

Peter tre år och Peter fyrtiofyra år har massor med olikheter, tack gudskelov. Det finns dock en röd tråd kvar. Jag tycker fortfarande det var helt legitimt att försöka fylla pojkrummet med vatten till sängkanten. Jag hade ju kunnat fiska då.

Snart 1,5v avklarad på semestern och det är alldeles tyst i kvarteret ( >100 bostäder) precis varje dag (vad gör folk på sin semester?!). Utom hos en person (guess who). Ska be grannarna som har sommarstugan intill mig om ursäkt imorgon, då de kommer hit på rekreation och så har de en ADHD-gubbe som går bananas intill. Jag försöker dock vänta till 10 med att börja och sluta innan 19 med oväsen. . Jag har inte gjort något annat på min semester hittills än att ställa klockan på morgonen, slita som ett djur med bygget på äventyrsbilen + hjälpa vänner med montering av hemmabio mm haha. Stupar som en stock i sängen varje kväll.

Snälla, kan inte semestern ta slut snart, så jag får vila på jobbet igen!? Semester är ju 10 gånger jobbigare! 🤣

Jag försöker få kärran tillräckligt klar för en provtur för att testa allt och se hur det känns/verkar, vilket närmar sig med storsteg. Takfläkt, dieselvärmare och kylskåp inkopplat. Tillräckligt för att ta en provtur med mig och terroris.. kattungen. Är supernyfiken på om allt mitt klurande sedan 6 månader tillbaka verkligen fungerar. Två lösningar är helt egna uppfinningar och trots massor av googlande har jag inte sett en enda annan person göra samma sak, så lite patentvarning här, lol.

Har packat traillöparkläder (har glömt hur man springer under dessa veckor), kattmat, portabla grillen och mössa/vantar för fjällväder, så jag är (snart!) redo! Jag ska bara...

Så galet! Det tog inte ens ett halvt dygn innan platserna till höstens omgång med vår löpargrupp blev fullbokade förutom några få som kvarstår för slowtrailpassen! Jag har på riktigt hakan i backen och har haft den där sedan lunch! De sista slowtrailplatserna kommer att dyka upp bokningsbara på hemsidan, Trailrunning Sweden behöver bara justera orderdelen där lite, så de kanske dyker upp ikväll eller imorgon.

Jag är chockad! För ett år sedan när jag första gången pratade med Gunilla om detta, så skojjade jag och sa "tänk om vi blir 40 pers!" då vi båda tänkte att det blir nog bara en liten grupp. Här står vi ihop med Åsa och Lotta och ser något som liknar ett "biljettsläpp" hah! Jag tyckte det dammade till rejält i vintras inför våren, men detta blev ju ännu galnare.

Vi fick med oss rätt många deltagare från i höst som hakade på i vår också och enkätsvaren nu skvallrade om att flertalet av vårens deltagare vill följa med oss i höst också. Några deltagare kommer få titulera sig stammisar snart tror jag 😆.

Jag blev dock galet nervös idag (igen). Med ett sådant tryck så är det massor med höga förväntningar på oss ledare och våra pass hah! De som har varit med innan vet ju hur det är, men vad ska alla nya tro när det är värsta rusningen efter platser. Det blir en tuff höst för min del, för höga förväntningar vill jag ju inbefria, så får nog räkna med sådär 157 testrundor av höstens 12 olika pass för att känna mig tillräckligt förberedd, gaaah...

Men så kul, jag är bara så glad över att detta blivit så pass bra att så många vill springa med oss igen och ser fram emot höstens omgång! Jag passar även på att hylla de andra ledarna @trailbykidmark, @trana_med_lotta och @asaholmstrandollander för utan er så hade jag inte fått uppleva detta.

Klippet är ett smakprov på vad som väntar i höst, från en av förra höstens rundor! Varmt välkomna alla gamla och nya deltagare, när mörkret och rusket inträffar så kommer vi ha mysiga turer att se fram emot!

#trailrunningsweden #trslöpargrupper #trsgöteborghärryda

Ibland är livet för roligt - dejavü mot för förra året liksom! 2020; inledde semestern toktrött, hade förseningar i vanbygget, plöjde dagar av semestern på att bara få komma ikapp medan jag såg hur fint väder det var i fjällen. Åkte till fjällen - fick sommarens lägsta temperaturer och sämsta väder. Haha! År 2021; inleder semestern helt slutkörd, spenderar första dagarna på semestern med att försöka få nya äventyrskärran tillräckligt klar, ser hur fint väder det är i fjällen och så signallerar kärran problem med motorn (ish). Får jag det åtgärdat och kommer till fjällen och det blir snö eller hagel, så kommer filmerna "tillbaka till framtiden" få en ny innebörd osv. Kärran åker in på verkstad för djupare felkodssökning än vad jag fixade iaf på fredag.

Det är dock flera år på raken nu som jag har känt att sommarsemestern blir som en liten stressfaktor. Äntligen några veckor med massor med tid att besöka underbara människor som bor långväga bort, få vistas på ställen jag mår bra av och göra mer av det jag mår bra av - men om något inte går i lås inför just dessa få veckor på hela året, så känner jag en uppgivenhet. Jag känner helt klart mer och mer att jag vill få sprida ut livskvaliten över hela året, inte få den där "äntligen semester"-känslan på sommaren, utan sprida ut allt över hela året medan jag och andra är friska och goa. Någon av er som känner igen sig?

Vill DU haka på och tassa ut på lövprydda stigar i härlig höstluft och uppleva gemenskap och mysig stiglöpning i området runt Göteborg-Härryda? NU är anmälan öppen! Vi fortsätter att försöka hitta och skapa variation på stigarna till er som har sprungit med oss innan och i höst har vi 50+15 platser och till er som vill göra följeslag; vänta inte för länge med att haka på - inför vårens pass så dammade det bara till med högvis med anmälningar första dagarna.

Nytt för i höst är att vi provar att utöka konceptet med ännu en fart- och distansgrupp! Istället för fyra så kör vi FEM olika grupper, där vi lanserar "slow trail" som är ett pass helt dedikerat löpare som vill ta det extra lugnt helt utan press eller stress från andra deltagare eller grupper. Vi kör slow trail-passet i samma härliga miljöer och samma goa rundor, med två av ordinarie fyra ledare på tisdagskvällar.

På måndagarna fortsätter vi som vanligt, men höjer tempot en aning i de två grupper som har kört långsammare/kortare innan. På så vis försöker vi erbjuda fem olika fart- och distansgrupper totalt för att försöka matcha allt från erfarna och meriterade löpare till totala nybörjare eller löpare som kommer från en skada och vill försiktigt uppleva gemenskapen och löpa i grupp. Är du osäker på vilken av dagarna och vilken grupp som passar just dig bäst, så hojta bara till någon av oss ledare!

Efter två lyckade säsonger med så många deltagare som varit nöjda, så försöker vi bara finslipa lite på upplägget. Vi kör inga dödsångestintervaller eller annat, i vår grupp fokuserar vi på upplevelselöpning på goa stigar och på gemenskapen. Välkomna!

#trailrunningsweden #trslöpargrupper #trsgöteborghärryda

Nu skruvar vi lite på konceptet, men vi laddar för en ny go höst med löpargruppen Trairunning Sweden Göteborg-Härryda!. På torsdag den 15e öppnar anmälan igen för löpningen i höst och efter feedback vi har fått, så försöker vi göra upplägget snäppet bättre. Nytt för i höst blir en ny minre "slowtrail"-grupp som vi kör på en ny veckodag (tisdagar). Vi kommer ha flera ledare här som guidar runt på mysiga stigar där vem som helst kan delta där vi delar samma goa banor och stigar som körs på måndagen, men på tisdagarna tar vi det tempomässigt lugnare. På måndagarna skruvar vi däremot upp tempot lite, så för er som har sprungit med oss tidigare så kommer grupp Gunilla att öka farten lite och för er som deltar då så ser vi gärna att du springer 8 km i terräng på 90 minuter eller mindre. Vi ökar därmed deltagarantalet från 50 till 65 och ser gärna att du som vet att du tar det lite lugnare i terrängen kanske testar slowtrail-gruppen först. Varmt välkomna!!

Mina föräldrar och brorsan vilar sju fot under backen ihop med övrig släkt och med kanske lite för många gamla vänner och bekanta som fick lämna in lite för tidigt i livet. Jag har ingen partner eller egna barn. Just därför blev det ett extremt stort tomrum när min fina vän katten Sune fick somna in tidigare i vår. Det tog bara några veckor innan tystnaden och ensamheten i huset blev för mycket. Jag kollade lite annonser på kattungar, men under pandemin så blev husdjur en handelsvara deluxe. Både hundar och katter drog upp rejält i efterfrågan/prissättning. Tyvärr. Många kommer att ångra sig nu, så hoppas eftermarknaden fångar dessa + att vi inte får fler sommarkatter som slängs ut till sitt öde.

Sedan hittade jag bara en annons som kändes rätt och tjejen som hade kattungarna gillade vad hon såg i mig och jag fick hem lilla Ziggy.
Det är lite svårt att förklara, men kattungen Ziggy fyller massor med tomrum i mitt välbefinnande. Kanske världens mest bortskämda katt, men jag har iaf någon att längta hem till, att få skämma bort, att ta en powernap med på lunchen som här. Träning pågår för att se om han kan bli en äventyrskatt, just nu står det 10-0 till Ziggy, men skam den som ger sig 😆.

Testsprang en liten mosse på lunchen då jag skulle vilja ha en egen mosse nära där jag bor och i praktiken få dra upp en egen liten runda på den för både sommar och vinterträning. Kanske till och med för skidåkning då en mosse borde vara utan nedförsbackar 😆. Jag måste dock lura hit en vän på nästa runda. Typ @jimmy_drufva kanske? Behöver en "meat shield", för jag kom knappt ut på mossen innan jag blev attackerad av den första bromsflugan och biten på benet. Sedan ropade han tydligen på sina kompisar att det vankades buffé för plötsligt hade jag ett helt gäng som svärmade omkring mig. Blev helt galen, så jag försökte springa ifrån dem (råkade sedan googla på att vissa bromsar kan komma upp i 60 km/h, wtf!), men det kändes som ju fortare jag sprang desto fler flugor kom det. Blev biten både här och där och avbröt passet i förtid för att fly tillbaka till bilen. Fick rentav två blodtörstande bromsar som följde med in i bilen, så det blev lite fäktning i kupén också. Får tacka flygfäna för att de jagade upp min puls till strax under 190 iaf. Mossen var dock lite för torr nästan, ska leta upp en blötare rackare.

#blioslagbar #idrefjällmaraton #trailrunningsweden #trailrunning #löpning #trailpeter

Hahahs, jag fick en reklamsnutt från en vän. Klippet är lite längre än just detta klipp, men som syftar på nollvision i trafiken och jösses vad jag kände mig träffad. Jag kör betydligt lugnare nu mot för i yngre år, men jag blir absolut stressad när folk kör långsammare än vad påbjuden hastighet säger trots gott väglag och allt. Kom försent till ett jobbmöte förra veckan då jag hamnade bakom tant med hatt som körde 40 km/h på 70-väg och jag kallade tant för mindre smickrande ord (som hon inte hörde tack gudskelov, då hade hon nog stannat och kastat vigvatten på mig).

Jag blir dock minst lika frustrerad typ i vardagen överlag. Handlade på Ica i Landvetter idag och kunde inte ta mig ut genom entrén för att en kvinna framför gick i slowmotion och fipplade med sin mobiltelefon. Nästan så jag ville bita henne i örsnibben för att framkalla medvetenhet om att hon blockerade en hel utré (eller vad heter motsatsen till entré?) och att världen liksom inte väntar på hennes zombiesteg ut genom en mataffär. Eller när jag besöker IKEA och så kommer ett par och parkerar sin kundvagn precis mitt i det som kallas för "race track" dvs det spåret alla följer och låtsas som om hela varuhuset kretsar kring enbart dem. Inga andra kunder som vill kunna komma förbi eller så?! Jag vet, hela varuhuset är enbart till för just er! För all del, dra inte undan kundvagnen så att andra kan komma förbi, för inte vill dem just komma förbi er kundvagn?!

Nu är jag lagd åt det där hållet där hänsyn och respekt för andra har ett stort värde. Jag har vänner som resonerar annorlunda som säger "äsch, jag skiter i vilket" och jag ser kulturer som resonerar på samma sätt dvs "skiter i vilket". Jag ser mig som en rätt snäll snubbe med skaplig toleransnivå till mycket, men här har vi min akilleshäl i personligheten. "Sölkorvar" och "blockers" fixar jag inte, här brinner samtliga säkringar i proppskåpet 😂

Äntligen en helt ok byggdag på äventyrsbilen! Hårt övervakad av kattungen Ziggy. Jag jobbar två veckor till, men ska försöka ta ut någon semesterdag i förtid nu i veckan. Då får jag se om jag har tänkt rätt med hela konstruktionen och designen för säng, soffa och kök. Nästa helg tar jag beslut om jag ska ta vanen och dra upp till fjälls eller ta vanliga bilen och ta med mig tält istället beroende på hur jag ligger till. Just nu känns det lite mörkt då jag inte ens har börjat med elen, men samtidigt så får jag soffa/säng-modulen på plats så är elen inget bekymmer då jag vet exakt vad jag ska göra och hur. Hade varit fantastiskt om Mr "claws of terror" aka Ziggy kunde följa med så jag slipper tänka på kattvakt mm. Vanen blir inte klar i år iaf eller åtminstone inte i sommar, men hoppas få den tillräckligt klar för att kunna rulla runt på diverse tävlingar kanske i höst och helt enkelt ha med mig mitt eget hem oavsett vilken tävling och oavsett vilken region jag vill åka till. Kunna transportera mig dit snabbt, få en bättre nattsömn än i tält och kunna chilla i vanen efter en tävling och se på film i hemmabion, koppla av och ha de bekvämligheter jag behöver. Samt om nu jobbet tillåter det framgent, så även kunna arbeta någon dag från vanen då jag installerar 4G-antenn på taket och bygger vanen så att den ska kunna vara som ett kontor också. Drömmen kvarstår; att kunna rulla upp till Åre en torsdagskväll, arbeta helt ostört på fredagen på distans och när jobbet slutar på fredagseftermiddagen bara öppna dörren och snöra på mig trailskorna för att plöja kalfjäll. Yay!

#vanlife #äventyrsbil #traillöparbilen

Igår hände det igen, dessutom andra gången i år - jag sprang med musik i lurarna när det plötsligt tystnade och jag förstod genast varför. Jag hade tappat telefonen. Igen. Den där sablarns blåtanden har ju nästan 100 meters räckvidd om det vill sig illa/väl, men denna gången sprang jag efter en stig och kunde följa stigen tillbaka tills jag såg telefonen liggandes. Precis som sist. Jag märkte helt enkelt inte att den gled ur och lämnade löparbältet. Hade jag tappat den där jag sprang i obanad terräng igår, så hade jag aldrig hittat den. Bundlad med kreditkort, körkort etc puh. Fenomenet har inträffat två gånger nu med det löparbälte jag har som har lösa fickor som man trär in saker i. Tyvärr utan dragkedja. Löparbältet har snart spruckit i varenda söm också då det är lite meck att få in en fullstor Samsung in i fickorna. Så jag är på jakt efter ett nytt bälte att ha för de korta sommarrundorna och med dragkedja denna gång. Behöver endast kunna rymma en smartphone och möjligen bilnycklar, ej vattenflaska eller annat. Helst vill jag kunna ha mobilen på sidan, dvs om det är en slags väska så bör den vara slimmad nog att ha på höften. Har någon ett tips, så tipsa gärna. Finns ju Flipbelt med dragkedja, men kanske finns något ännu smidigare för just en stor smartphone.

Det här börjar nästan bli personligt, men nu var det fjärde gången jag besökte samma skog för att leta stigar och sy ihop en runda åt löpargruppen i höst. Skogen är riktigt läcker med bäckraviner här och där och har flera kanonfina MTB-stigar och singletrack-stigar, men jag får inte ihop en loop så att säga med tillräcklig distans. Jag saknar en eller två stigar österut och som hade kopplat ihop de två områdena i naturreservatet med varandra. Det går att ta sig mellan i obanad terräng, men ändå. Jag är sugen på att tipsa Västkuststiftelsen som jag tror vårdar detta område och föreslå en till stig i nordsydlig riktning fast mer österut. Det hade blivit kanonbra.

Tog några tempohöjningar idag, särkilt på tillbakavägen då jag lade mig på en grusväg bara. Sprang med väldämpade skor idag och tryckte på i 4:30-tempo någon sektion. Verkligen skönt att känna hur löpsteget genast ändras och hamstrings (baksida lår) kopplas in på ett helt annat sätt. Benet dras upp bakom och löpsteget drar mig framåt på ett helt annat sätt än långsammare tempo i terrängen. Armpendlingen ökar och jag blir mer medveten om hur min kropp beter sig, för minsta lilla jag hamnar i osynk med något så märks det på farten. Variation är helt klart bra i träningen och det påminde mig att jag ska iväg och köra lite explosiva 100-ingar någon dag på bana också. Det ska bli så skoj att få den där adrenalinkicken av att ta i allt vad jag pallar för att få kroppen att springa så fort det går på 100m.

Härnäst väntar dock långpass och pass på mosse.

Utvalda filmer från youtube och vimeo (@trailpeter)

My Aconcagua Expedition (& summit) 2017

My Aconcagua Expedition (& summit) 2017

From the bottom to the top - my attempt to summit Everest 2017

From the bottom to the top - my attempt to summit Everest 2017

Trail running highlights - from my training week at Madeira

Trail running highlights - from my training week at Madeira

Summit of Aconcagua, 2017-01-05 | Go Pro Hero 5 Black

Summit of Aconcagua, 2017-01-05 | Go Pro Hero 5 Black