17 september, 2023

Bloggen är temporärt on hold.

22 april, 2023

Större uppdatering kring huset

7 januari, 2023

Sociala medier, bloggen mm

7 januari, 2023

Mina misstag med huset – och framtid?

Nästa event: TBD

Senaste inlägg på Instagram (@trailpeter)

Har haft några knepiga veckor nu. På Österlen Trailrun DNF'ade jag pga smärtor i nedre buk och något jag inte upplevt innan. Jag kände dock igen känslan från träningspass 1 månad innan, men det smärtade enormt vid 4 mil så jag valde att kliva av. Efter loppet fick jag lägga mig en stund kvidande i fosterställning. Det släppte snabbt, men jag var lite nervös över att det kunde vara något organ typ urinblåsa eller vad tusan som helst som var kaputt så kollade upp det. Tack och lov verkar sådant ok. Jag hann dock knappt hem innan jag åkte på flera ryggskott följt av en strålande känsla från svanskotan och ner i rumpan. Ryggskott är ju ett slags försvar, där hjärnan tolkar något som "inte så bra" och liksom låser ner regionen.

Jag killgissade att det kan finnas ett samband här (man har ju som en korsett runt rygg/mage) och jag killgissade att det kan vara en konsekvens av mitt stillasittande jobb. Dagar med tjänsteresor kan jag vara stillasittandes i 15 timmar och inte ens få ihop 1000 steg.

Det är varken bekräftat eller dementerat av de idrottsspecificerade vårdmottagningar jag besökt. Det finns dock mängder av vetenskapliga studier på hur muskler påverkas negativt av långvarigt stillasittande. Även om jag springer och kör knäböj, marklyft och bänkpress, så räcker det inte för att kompensera.

I helgen blev det en ny finding; när jag stretchar höftböjarna så känner jag av en spänning i nedre buk och ljumskar och rumpa, så här ligger en hund begraven. Under gårdagens besök hos naprapaten så konstaterades också att höger sida var märkbart sämre än vänster i ROM (range of movement).

Tack och lov släppte lite av strålningen i rumpan efter gårdagens besök och jag har redan bestämt mig för att gå All In i kärlek till höftböjare, djupa magmuskler osv och köpa mig en ställning för benlyft/knälyft (och dips). Med det jobb jag har så måste jag se till att kroppen får den kärleken jobbet förtar och i precis alla rörelser.

Jag har uppfyllt min ordinerade "vilovecka" dvs avstått tung styrketräning och löpning och istället fokuserat på rörelseövningar, stretching mm. Ingen som helst skillnad i rygg/rumpa ännu iaf. Är det piriformis som bråkar, så är den fortfarande på bråkhumör. Jag har dock maxxat "utevistelse" i form av upptäckarpromenader t.ex. i delar av Vättlefjäll där jag ännu inte varit och det har också blivit en hel del flugfiske. Jag har nog promenerat ihop några mil senaste dagarna.

Njutfaktorn är maxxad i detta goa väder och mygg/knott lyser med sin frånvaro. Tycker det är så nice när det inte är stekhett ute också, utan 22-23 grader är awesome. Den här försommaren är nog min favvotid på året.

Att bygga min trail/äventyrsbil är bland det roligaste jag gjort. Jag är stolt över resultatet! Byggde först en bil som inte kändes rätt och som jag sålde till ett urgulligt pensionärspar. Andra bilen kändes mer rätt - mindre och fyrhjulsdriven. En vit skåpbil blev ett hem på hjul. Inredningen är specialbyggd för just mina behov och det finns INGEN annan bil som har den i hela världen. Byggd för mina äventyr och min katt och med allt från kök, lounge/säng för två, toalett, arbetsplats till hemmabio osv på mindre än 5 kvm yta. Perspektiv.

Samtidigt så alla som känner mig vet att stå stilla i livet finns inte i vokabuläret. Har funderat på att köpa en stuga i Jämtland och ha som ett andra hem. Kunna köra äventyrsbilen dit, mellanlanda och sedan därifrån ha närmare till t.ex. Jotunheimen i Norge mm. Tanken lockar fortfarande, men som ensam tycker jag att bara mitt vanliga hus kräver väldans massa tid/energi i anspråk. Ett till hus att sköta om? Dubbla elräkningar, bredband mm? Mhmm. Oklart.

Ett annat alternativ är att ta mina erfarenheter från äventyrsbilsbyggena och gå totalt bananas i ett tredje bygge på en större bil. Jag förlorar den smidiga känslan från min nuvarande bil, men får något jag faktiskt kan bo i under flera månader. Det kittlar lite i magen av bara tanken på att gå rätt in i kaklet med 1000Ah lithium-batterier, ett modernt kök, All In modernt arbetskontor med höj/sänkbart bord och en rejäl datorrigg osv. Kanske det sjukaste jag kanske någonsin kommer att skapa fysiskt i mitt liv (budget beräknad till 1,2 mille).

Det som gnager lite på mig är elektrifieringsresan. Än så länge är elektriska vans urkassa och likaså laddmöjligheter, särskilt "till fjälls". Samtidigt händer det massor, så om bara 2-3 år så kanske det ser helt annorlunda ut. Jag har inte tålamod att vänta 2-3 år på "nästa projekt" bara, utan något crazy kommer jag att bestämma mig för i år. Vi får se hur mycket jag spårar ut i år, men tills dess ska jag njuta deluxe av min @_darth.vander

#äventyrsbil #adventurevan #overlander #offroadcamper #4x4camper #vanconversion #campervan #adventurevan #vanbuild #vanlifesverige #vanbygge #husbilsbygge #plåtis #vanlifesweden

"Farbror Melker, vet du vad? Trailpeter måste röra sig i natur nu!".

Jag kände mig deprimerad denna helg efter 2v med brist på fysisk aktivitet. En enda minipluttlöptur och inte ens en promenad utöver det.

Jag har fått ryggskott innan t.ex. när jag efter en stillasittande period på jobbet chockat hjärnan med första marklyftspasset på en månad - BAM! I fredags efter långa arbetsdagar så small det igen. Jag har dock några kanonövningar som får hjärnan att förstå att läget är lugnt och mycket riktigt så släppte det redan samma dag.

Det kom dock tillbaka i söndags när jag körde hem med äventyrsbilen (återigen stillasittandes i timmar) och i måndags var det helt bedrövligt. Kunde inte ens sätta mig i bilen (känslan när kaffemjölken tog slut och jag spenderade 45 min på att försöka sätta mig i bilen för att handla och misslyckades 😆).

I fredags släppte ryggskottet, men lämnade en skum känsla i ena skinkan. I helgen har mina anatomikunskaper vidgats med päronmuskeln - piriformis - som jag killgissar har något slags finger med i spelet.

Det verkar råda två läger bland naprapater/fysioterapeuter på nätet om huruvida man ska vila eller röra på sig OM det är piriformissyndrom, men jag kände nu idag att jag måste bara uuuuuuuuut nuuuuuu oavsett.

Vilken kakafoni av glädjerus det blev och jag började sjunga, skutta och dansa när jag dessutom utforskade nya områden. Överlag kändes det bara bra att få aktivera kroppen, men får se vad som händer.

Oavsett så kan jag konstatera efter helgens rörelse/stretchtester att jag som har ett stillasittande jobb där jag dessutom ofta sitter snett, måste ge mer kärlek till inte bara höftböjare utan rumpan med. Mycket mer kärlek. Helst sluta sitta snett och lajva ostkrok med.

Lycka till alla som ska springa Göteborgsvarvet! Fräckt att vårt lilla land har lyckats skapa världens största halvmaratonlopp! Göteborgsvarvet är verkligen en unik upplevelse!

Mitt starkaste minne från Göteborgsvarvet är första gången jag sprang det. 30 träningspass tidigare hade jag en bedrövlig "soffkondis", men några fina vänner tog med mig på ett "pratpass" (långpass) i veckan. Det långsammaste tempot jag någonsin upplevt, men jag som hade lovat mig själv att aldrig springa längre än en mil i hela mitt liv, avverkade plötsligt 16-17 km utan att jag insåg det själv.

När jag märkte att konditionen förbättrades och att springa ~17 gick ju bra, så fick jag en (typiskt mig) halvgalen idé. Stadium hade en kampanj där första 100 kunderna en lördag fick en startplats och visst norpade jag en sådan. Första gången jag köat till en butik 😆. Jag försökte hålla det hemligt, men flera vänner förstod att jag hade ordnat en startplats. Målet blev att ta mig runt på under 2 timmar - och 30 träningspass tidigare kunde jag alltså inte ens springa lugna 4-5 km utan att snora/hosta/flåsa ihjäl mig (iklädd tjocka bomullskläder dessutom då jag inte ägde ett enda funktionsplagg).

Jag kom i mål på 1:58 i ett helt galet lyckorus. Jag är fortfarande tacksam till @jimmy_drufva som sprang loppet enbart för min skull utan att jag visste om det. Han lät mig springa ensam, men sprang en bit bakom och bevakade och när jag tappade tempo uppför broarna så sprang han upp intill och gav mig pepp för att jag skulle klara att komma i mål på under 2 timmar 🙏. Det är vänskap det.

Efterföljande år så ville jag såklart hela tiden få bättre och bättre tider, innan jag fann traillöpning och lämnade asfaltslöpningen och tidshetsen.

En liten del inom mig skulle vilja springa Göteborgsvarvet igen bara för upplevelsen med alla liveband, utklädda deltagare, pensionärstanter som står intill och klappar takten med rullatorn osv - men jag skulle inte klara av att "upplevelselöpa" loppet utan skulle gå All In för att slå mitt gamla personbästa.

Lycka till alla och tänk på salt/vätska då det blev sommarvärme nu!

(bild från ett seedningslopp)

När jag knappt kan promenera som folk pga ryggskott, så är det onekligen självplågeri att kolla på instagram dagar som dessa när Sverige badar i fint väder 😆. Jag har fokuserat på att vara positiv fram till idag, då blev jag gubbgrinig en stund istället 😁. Det var dock skönt en stund, även om det inte klär mig som person. Nu är jag tillbaka i positivt tänkande och blickar framåt.

Ikväll kikade jag lite på Strava och över min egen "heatmap", dvs var jag har sprungit som mest under dessa år (med det som nu har blivit loggat och överfört till Strava vilket är långt ifrån allt). Lite kul ändå att se hur jag har rört mig och att jag har rört mig på så enormt många platser. Det syns inte på denna bild, men zoomar man ut kartan, så ser man mina "fotavtryck" på alla möjliga ställen och så många naturupplevelser jag har fått tack vare min passion för att springa på stigar 💚🙏.

Verkar bli kanonväder till helgen och jag vägrar ha kvar ryggskottet då, så nu suktar jag efter något nytt område att upplevelsespringa i och ta med mig äventyrsbilen dit. Tipsa gärna om upplevelseställen!

Jag är verkligen "hög" på måbraämnen i hjärnan efter denna helg och som jag behövde precis nu, som avbrott mellan två tuffa jobbveckor med övertid, konferenser mm. Så roligt att upplevelsespringa på nya ställen och ha med mig mitt eget boende på hjul + katten Ziggy. Så otroligt roligt att ha min "trail- och äventyrsbil" med mig och nog känner jag en stolthet över att ha byggt den från en vit vanlig skåpbil och att det blev så galet bra.

#äventyrsbil #adventurevan #overlander #offroadcamper #vanconversion #campervan #vanbuild #vanlifesverige #vanbygge #husbilsbygge #vanlifesweden #mercedesvito #vanlifeproject #vanconversions #campervanlife #diycamper #camperconversion #mercedes #travellingwithcat #blioslagbar #trailrunning #ultralöpare #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #movementinnature #traillöpning #älskalöpning

Sol, vänner, stigar och klippor 🙏. Tack för idag @clas_goes_ultra @run.emelie.run @glaffeyrunning

Frihetskänsla maxxad! Ut på tur med äventyrsbilen, rätt så planlöst men till ett ställe jag fick ett tips om (tack fina Elin!) - och så magiskt!

Helt otroligt också att katten Ziggy bara finner sig i att åka timme efter timme och vilar mest bort resan bara. Förra året körde jag 10 timmar i sträck som längst där han inte protesterade en enda gång. Det ger mig mer frihet och gör att jag kan dra iväg en helg precis som denna lite spontant för upplevelser och natur och ha min fyrbente kompis med mig.

På lodrät fyra ska ordet "tacksam" in idag.

Highlights från mitt träningsläger i Nerja! Vilken vecka och vilket äventyr!/ Highlights from my own training camp at Nerja

#blioslagbar #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning

Ok, detta är lite pinsamt, men jag klantade mig för några veckor sedan. Jag ville ha ett par Altraskor som vardagsskor, istället för "snygg-sneakers" som är astråkiga för fötterna. Måste säga att det är sablarns skönt att ha skor med bred tåbox som vardagsskor samt att jag får lite gratis vadträning med nolldrop när jag powerwalkar genom matbutiker osv 😁. Tyvärr såg jag inte att nätbutiken som jag beställde från var en fake-site. Det var hur uppenbart som helst, men jag kollade mig inte för utan klickade bara i skostorlek och betalning. Strax därefter såg jag mitt misstag och i samma veva så slog något larm till hos Nordea som spärrade mitt kreditkort. Otroligt klantigt, men lite humor ändå att det idag kom en keps skickad till mig från Holland 😅.

Trevligt. Någon mer här som har köpt en keps för 900 kr? Den här kepsen ska fanemig bäras på kungamiddagar nu 😂😂.

Gör inte som Trailpeter dock och bara googla på en skosort och släng iväg en hastig beställning, utan klicka runt lite i nätbutiken och se hur den ser ut innan ni handlar på webben. Oftast ser man omgående att siten är fake pga dåligt språkbruk, text osv eller att det är sidor som inte fungerar som de ska eller annat. Just Altra finns det nu 4-5 st fake-siter och de rackarna ligger högt indexerade också (för mig kom de upp högre i sökresultatet än Altras officiella site).

Nåja, jag fick ju en keps iaf 😆.

Storsjön vid Viskafors - söder om Borås - är verkligen en pärla och kammar hem höga poäng på min upplevelselöpningsskala. Sjön är konstgjord i form av att man har byggt dammar och det är ingen liten pöl direkt. Under ytan ligger rester av gammal bebyggelse som man tyvärr inte ser något av, men här och var finns rester från gamla kvarnar och annat. Spångar är nätade och Storsjöleden är väl uppmärkt så vem som helst kan ta en runda här. Man passerar massor med skyltade grillplatser runt sjön, så det är ett perfekt utflyktsmål t.ex. för familjen som vill "gå på tur" en sväng och kanske grilla en korv. Förutom ett litet parti med grusväg, så är det stiglöpning av världsklass och just precis nu är det knastrande torrt i naturen och väldigt lättsprunget. Mycket fint och välordnat ställe iaf, rekommenderas varmt. Eftersom det är en populär badplats också, så springer man med fördel "andra tider på dygnet" om man vill undvika trängsel varma dagar. Jag ska göra ett återbesök framöver för att utforska lite förlängningar för långpass.

Idag märkte jag av värmen och att det var ovant att springa med solgass och ingen vind. Min enda vattenflaska blev tom innan rundan var klar och jag hade behövt mer vatten och framför allt salt för att fortsätta längre. Solgass och vindstilla är typ min Nemesis när det kommer till löpning, men som jag njuter att slippa springa med vantar, jacka, armvärmare osv. Det är en helt annan känsla att springa lättklädd och framför allt att springa i shorts. Jag känner mig friare, nästan så jag lajvar Carola och skrålar "fångad av en stormvind" medan jag susar (nåja gubbhaltar) fram på stigarna.

Så. Underbart.

#blioslagbar #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning

Den stora utmaningen med plagg och utrustning som innehåller dun (eller motsvarighet av syntet) är verkligen att få en jämn fördelning av isolermaterialet. Nu är jag särskilt noggrann i och med att det är min äventyrsutrustning det gäller och för mig är det en säkerhetssak, men det gäller även en vanlig jacka som många av er kanske har för vardagsbruk vintertid.

Nu tvättade jag precis min Arc'teryxjacka som jag både har på äventyr och till vardags vintertid och tvättade den med tennisbollar osv - men det hjälper knappt något alls för att motverka klumpbildningen av isolermaterial. Skulle jag bara låta jackan torka nu och sedan ta på mig den till vintern, så skulle jag uppleva jackan som kall och känna mig frusen. På flera ställen ser det ut som en schweizerost nu och kroppsvärmen skulle läcka ut superenkelt och kylan slå igenom tyget lika lätt.

Även på ett helt nytt plagg kan fördelningen vara skev, särskilt om plagget legat ihopvikt i en påse osv. Det bästa sättet att kolla är att använda sig av motljus som jag gjort här då jag hängde upp jackan med direktsol bakom. Då ser man verkligen var det saknas fyllning helt och var den ligger samlad i klumpar.

Nu får den torka, sedan börjar det tråkiga arbetet med att för hand trycka sönder klumparna i varje sydd kanal och försöka fördela ut fyllningen så jämnt det går. Jag får ta del för del av jackan och massera ut fyllningen med fingrarna tills det ser skapligt ut iaf.

Jag följer några konton/bekanta som typ ursäktar sig om de inte kan/hinner träna en dag. Lite som om det är dåligt med en vilodag och skämmigt att inte träna en dag. Samtidigt som det är i just vila kroppen bygger sig starkare. Jag tog en vilodag idag och tror jag tar en imorgon med. Kanske en till dag med utöver det bara för att :). Vila är bra. Sova är bra! Siktar på 9 tim sömn inatt - pga gillart och behöver.

Bygget av äventyrsbilen blev verkligen "spot on". Nu i helgen hälsade jag på den lilla släkt jag har kvar och så gott att inte behöva stöka med gästrum mm, utan ha mitt eget hem på hjul med mig. Jag bor dessutom riktigt bra i bilen och sover som en kung i den då jag ordnat riktigt sköna dynor av jensenmadrasser. Tack till @hogens_tpv Högens Tapetserarverkstad som klädde dynorna åt mig och det blev så kopiöst bra! Snabbt, proffsigt och precis som jag önskade.

Det är så gott att ha plats för all utrustning i bilen och dessutom ha ett komplett kök, toalett och allt jag behöver. Det var lite småkyligt på kvällarna, men då drog jag bara igång den extra värmaren som finns i bodelen en stund och en kvart senare var det varmt och gott i bilen. I söndags morse vaknade jag av att det började smattra lite mot taket med sådant där lätt, fint regn och låg bara och lyssnade på regnet en stund. Kanske världens mysigaste ljud.

Äventyrsbilen är nu redo för nya äventyr! Var ska jag härnäst?

#blioslagbar #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning

Djup besvikelse över gårdagens DNF (did not finish) efter 38-39 km på Österlen Spring Trail 60 km. Jag tyckte jag fick en fin start med fint nötartempo och vilken fräck natur och lättsprungen bana (kanske lite väl mycket inslag av väg för min smak). Någonstans runt 35-36 km så fick jag en kraftigt tilltagande smärta långt ner i buken. Provade att promenera lite och då lugnade den sig, men så fort jag tog några löpsteg så kom den tillbaka fast ännu värre. Med dryga 2 mil kvar så började jag fundera på om jag kunde bara bita ihop och gå på vilja, men nästa depå med funktionärer osv var vid 50 km och när smärtan började kännas som skarpa hugg som gjorde att jag vek mig framåt varje gång, så insåg jag att det var bara att kasta in handduken och kliva av i Maglehem.

Har under mina löparår aldrig upplevt något sådant innan och det märkliga är att senaste veckorna har jag haft en känning precis varje löprunda på samma ställe, men har inte fattat vad det har varit för något, utan mest tänkt "jaha, det där känns lite konstigt" och sedan bara sprungit på. En stor portion besvikelse iaf då jag tyckte jag trummade på bra och ville få landa årets första ultradistans nu. Får slicka såren lite och försöka ta reda på vad som är knas.

Superskoj iaf att träffa gamla löparkompisar såväl som flera av er instavänner som jag haft kontakt med till/från men aldrig träffat innan! På återseende på fler evenemang och tävlingar. 💚

Status dagsform: kass. Av oklar anledning så har jag känt mig orkeslös precis varenda springrunda nu i säkert 2v och jag vet inte rotorsaken till det. Jag hittar en go lunk, men pulsen är nästan oförskämt låg och benen lajvar typ Barsebäck 4. Jag vet att det finns kraft, men reaktorn verkar inte påslagen. Dessutom inträffar ett fenomen precis varje pass nu och det är att efter ca 2 km får jag en enorm mjölksyrekänsla i vaderna. Det bara spränger och jag blir sådär galet stel. Är precis som att syretillförseln är strypt och att jag seglar över laktattröskeln trots låg ansträngning.

Kroppen trummar ju på ändå, men jag tror många av er kan relatera till känslan när hjärnan tänker "yay! solsken! toppväder! nu ska jag ut med pigga ben!" och sedan är det som ett gammalt tröskverk som inte har oljats sedan 1800-talet när man väl börjar springa. Får hoppas att det är en temporär dipp bara, jag saknar den där känslan när man börjar springa och känner sig fullpackad med energi och med pigga ben och bara kör Pippilångstrump-skutt på stigarna.

Ps. Det kanske är så här det känns att bli gammal? Isf reklamerar jag "gammal". Ångerrätt ftw Ds.

Kan konstatera att jag har nått en rätt så hög smärtnivå i min trasiga stortå. Igår när jag försökte springa ifrån den galne tuppen, så var "löpsteget" det minsta jag tänkte på och jag haltade rätt illa efter det pga den pulserande smärtan. Varje löprunda, promenad och bilkörning nu förknippar jag med smärta och det finns liksom ingen rehab eller något jag kan göra åt det hela eftersom leden är just kaputt.

Igår kväll blev det några sökningar på nätet för att läsa på mer om de olika operationsalternativen (såga av en bit av tån eller steloperera). Jag har ännu inte hittat någon sula eller inlägg som avlastar utan att ge bieffekter och det svåra med att springa i terrängen är ju underlaget. Så fort jag hittar ett sätt att springa där jag avlastar tån, så trampar jag plötsligt över en rot vilket gör att hela foten måste arbeta med balansen och vips så drar jag tån till smärtläget. Värst hittills var när jag sparkade in i en sten förra veckan. Tänk känslan när man drar tån in i bordsbenet till soffbordet, fast gånger 10 😅. Det som fungerar absolut bäst är avkortat löpsteg och långsammare tempo med mer hälisättning och så lite rörelse för tårna som möjligt. Jag ska faktiskt på nytt testa det jag gjorde förra året också med att tejpa ihop stortån och tån intill för att jag vill minnas att det kändes bra mycket bättre om jag fysiskt hindrade tån att "balanssprattla" så mycket inne i skon.

Troligtvis är operation inte en fråga _om_ det måste till, utan snarare när - men när är inte _nu_. Jag ska ge inläggssulor och pelotter en till chans och köpa/beställa en ny uppsättning nu och prova och likaså fler skor. Om någon av er har en stortåled som inte längre går att röra riktigt (hallux rigidus) och har tips på någon specifik sula som faktiskt har fungerat eller vad som, så snälla, tipsa gärna. Jag struntar i om det är kevlarsulor för 10 papp från USA eller vad som, kosta vad det kosta vill. Tack och lov gör min springglädje override på smärtan ett tag till iaf 🙏🤘.

Det finns "vanliga löprundor" och så finns det "annorlunda löprundor". Som när jag sprang på en helnaken kvinna eller när jag blev biten i skinkan av en lös hund 😆. Idag blev det tjäderpremiär 😅! Har aldrig sett en sådan på nära håll och när jag kom runt en krök och såg den bara några meter framför mig, så var mitt sällskap inte uppskattat. Herrejösses vilken arg fågel! Så sjukt kaxig också! Efter att ha sprungit som en dåre med tuppen hack i häl och skakat av mig den, så försökte jag se om jag kunde passera den på nytt. Jag försökte ta mig ut i terrängen, men då började den genskjuta mig. Sedan provade jag att fälla ut armarna och visa att jag var större, men tuppen bara "challenge accepted!" och satte på nytt fart mot mig för att ge mig på moppo 🤣. Ballar av stål iaf och bra löpteknik hade den med!

Jag måste ge Hjortmarka i Alingsås toppbetyg iaf vad gäller gostigar att springa på. Delar av de uppmärkta lederna är faktiskt riktigt bra de med, men småstigarna utanför de markerade lederna är gudomligt härliga med riktigt go vildmarkskänsla bitvis! Den här rundan är flaggad som en favorit och ska springas fler gånger i sommar. Nu om något måste det vara det absolut bästa löparvädret också. 13-14 plusgrader är perfekt för shorts/tshirt och utan att jag blir för varm. Fler sådana här dagar (minus skogstokiga tuppar) tack!

#blioslagbar #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning

Dagens tuppfäktning 😆. Samma tjäder verkar ha hoppat på @marlthed idag också, så det var mig ett gubbgrinigt flygfä det där 😆

Påskjakten 2023 är avslutad! Jag förmodar att jag mötte vinnaren; en mamma och en pojk, där pojken for som ett skott i terrängen och verkade ha riktiga skattletarskillz! Kul och grattis! Kanske en blivande stiglöparstjärna där? Roligt också att jag typ filmade där ägget var för jag tyckte det var så fin utsikt 😆. Lite osäker på om ägget var kvar då eller redan var funnet, men nog tusan filmade jag det sablarns trädet med.

Påskharen behöver dock inte ens vara smart, för jag lurade mig själv totalt idag. Jag tittade på bilden som var utlagd där ägget låg i ett träd och på bilden var det mulet - medan det var klarblå himmel och strålande sol idag! Så jag utgick från att det var en gammal bild och att påskharen bara försökte vilseleda och att ägget istället låg i marknivå. Jag sökte sonika av varenda håla och stenbumling i området och hittade allt från fekalier till en geocache som jag först trodde var ett råttkadaver innan jag såg att det var ett mjukisdjur 😆. Jag hittade även ett träd som log (se bilderna)!

Underbart väder och så gott att springa i shorts och tshirt! Jag tappade räkningen på alla fjärilar med, säkert ett femtiotal. Själva rundan för eventet - delar av tävlingsbanan för Göteborg Trailrun - var helt fantastisk. Stiglöpning av världsklass. Även om ägget är hittat så rekommenderar jag rundan varmt för er som inte har sprungit där. Stort tack för eventet @goteborgtrailrun ! Alltid skoj med något annorlunda i vardagen och jag fick både träna på att röra mig i obanad terräng samt att läsa av stigen snabbt för att just kunna springa och inte titta ner i marken utan ut i terrängen.

#påskjakten #göteborgtrailrun #trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail

Beteendeanalys - inflationspåverkan på min kost/nutrition (och träning). Började dagen med analys av min privatekonomi. Jag är en nörd som varje månad bokför alla utgifter i detalj i Excel för att se trender, framtida rörelsekapital mm. Bahnhof mailade nu att de ska höja avgiften på bredbandet och då ackumulerade jag nya årskostnaden och började jämföra mot andra aktörer. Så fungerar jag.

Förra veckan köpte jag en röd paprika för 30 kr och bara skakade på huvudet i mataffären. Då har ändå priset gått ner. Det föranledde nyfikenhet på om matinköp påverkat min privatekonomi och/eller mitt beteende.

Innan inflationen skenade så visst handlade jag kaffe på extrapris osv, men oftast struntade jag i prislappen på mat. Nu under inflationen så har jag uppenbarligen blivit mer prismedveten och anpassat vad jag äter till vad som har nedsatt pris/kampanj. Mer eller mindre undermedvetet.

Kurvorna 2021/2022 är ju väldans lika märkligt nog. Tydligen blir jag väldigt hungrig i maj månad (grillsäsongspeak?) 🤷‍♂️😅. 2022 blev dyrare än 2021, men inte mer än 270 kr/månad i snitt. Intressant är att 2023 har kostnaderna varit lägre. Jag äter inte "dåligt", men jag har absolut infört högre volym av "billigare mat" på tallriken och sett till makros så har jag fått kompensera med aningen mer inköp av proteinpulver eftersom protein från matbutiker minskat i mängd. Dock har kostnadsökningen på vassleprotein varit marginell för min del på årsbasis. Jag har heller inte gjort ett enda inköp på t.ex. Lidl, utan 100% av inköpen görs i två ICA-butiker.

Det jag kan konstatera är att jag slösade lite under 2021-2022. I och med att jag är ett ensamhushåll utan barn osv och 99,9% av måltiderna är hemlagade, så borde kostnaden vara lägre, så det kanske är nyttigt för mig att bli lite mer prismedveten i just matbutiker. Samtidigt upplever jag att jag äter bra mat nu med och skulle kunna kapa massor med kostnad från nuvarande nivå om det skulle krisa.

Kul och nyttigt att analysera sig själv iaf! Har matinköp påverkat er senaste året?

Ps; andelen inköpta ostkrokar har varit oförändrat/linjärt sedan 90-talet Ds. 😆🙈🤷‍♂️

Ikväll blev det en sådan där upptäckartur. Jag skulle egentligen springa ett tempopass, men där jag tänkte springa så upptäckte jag S-markeringar på träden och kom på att det var ju samma sorts markeringar som jag sett vid Stora Stamsjön och som är en äldre runda/led som heter Stora Stamsjörundan. Den underhålls dock inte längre, finns inga skyltar och mellanåt saknas markeringarna helt. Nu blev jag dock nyfiken på exakt hur denna runda faktiskt går när jag insåg att S-markeringarna norr om Härkeshult var samma sorts markeringar som österut mot Hulan, så istället för att springa tempopasset som jag skulle göra, så skuttade jag nyfiket efter markeringarna + tog några sidostickare. Vände hemåt igen när det började skymma, men efter att ha tittat på en karta nu så förstår jag hur rundan går. Får ta och testa hela någon dag.

Jag märker en enorm skillnad på löparupplevelsen när jag springer och utforskar. Det är något galet roligt över det hela, men nyfikenhet är min största drivkraft/egenskap i livet och jag bara älskar att se en ny liten stig och bara skutta in på den och se vad den leder till. Jag upplever en enorm mental stimulans med upptäckarlöpning mot för att "bara springa".

Smile. Run. Smile more.

#trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail

De många sjöarnas runda 🥰. Två mil på min absoluta favoritrunda i Vättlefjäll, där man passerar inte mindre än femton olika sjöar och små tjärnar. Rundan är verkligen hållkäftenvacker i sådant här väder och jag älskar denna runda då den bjuder på så kopiöst stor variation av precis allt! Ena stunden en enorm platå med lågvegitation som påminner om fjällvärlden på riktigt (har varit en skogsbrand där som brände av många hektar skog), andra stunden breda barriga "tassestigar" eller tekniska små singletracks. 99% är skogsstig, bara sista kilometern som är "väg" (elljusspår) tillbaka till parkeringen. Genom att starta i Jennylund så slipper jag sydvästra delen av Vättlefjäll som är sämst och maxar istället vildmarkskänslan. Jag var lite sugen på att ta med drönaren och filma på platån, men det får bli senare i sommar.

Idag ville jag hitta "ultralunken" och liksom bara få rulla på och känna att det var behagligt. Jag unnade mig att promenera i någon brantare backe, men annars lufsade jag på bara och snittpulsen på 148 vilket är nästan 50 slag under min maxpuls visar att jag sprang perfekt "ultralunk" idag när jag bara sprang på känsla.

#trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail

Min hemliga pärla levererade! Idag valde jag att springa en runda jag ritade ihop för några år sedan och som är en mina absoluta favoritrundor här runt Göteborg. Den går att förlänga till långpass om man vill med. Inte nog med att rundan går in i underbara Vättlefjäll som är ett av de vackraste naturområdena här, utan den går dessutom på några små "hemliga" stigar som jag hittat på väg till och från Bohusleden.

Jag har aldrig sett en människa här och det är vildmarkskänsla deluxe, samtidigt som det knappt är några höjdmeter och otroligt lättlöpta stigar. Jag liksom bara surfade fram över stigarna idag. Riktig "flowlöpning" med sol i ansiktet och stort leende igenom hela mig. Och ja, jag testade ännu en leksak idag för att skapa videomaterial...

#trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail

Kan konstatera att jag borde egentligen bo närmare ekvatorn då årets första kvartal redan är över medan känslan är att jag väntar på våren/sommaren då det känns som om det är då året börjar på riktigt. År 2023 har börjat ack så mycket bättre än 2022, trots en galen start på jobbet med andra arbetsuppgifter än vad jag förväntat mig, inflation, min trasiga stortåled och annat bös. Jag har massor med harmoni i livet, en underbar frihet, en känsla av "koll på läget", en bra balans överlag och en dramafri tillvaro 🙏💚. Känslan när leendet syns utanpå och bor inombords.

Det var underbart att komma iväg på lite träning i Nerja och likaså att äventyrsbilen är så gott som färdigbyggd och redo för spontana tränings- och äventyrsresor nu.

Beslutet att pausa en sväng som ledare för löpargruppen var också helrätt, även om jag saknar mina coachkompisar och den goa energin från alla deltagare. Det har helt klart blivit ett enormt tomrum socialt som jag behöver hitta andra sätt att fylla i år, men det känns skönt att t.ex. kunna fokusera på kommande ultralopp nu utan att känna någon press/stress med något annat omkring. Jag har nu mer svängrum och frihet för att kunna göra lite andra saker i vår och jag har huvudet fullt av bus - allt från människor jag vill träffa, platser jag vill besöka till nya saker jag vill få prova på medan jag lever och är frisk.

Mot ljusare och varmare tider - välkommen april! Trevlig helg på er!

Vilse i min "hemmaskog"!?! Löparklockan föreslog grundpass till låg puls (under 160) ikväll och efter att ha lufsat runt de 35 minuterna så vände jag tillbaka mot bilen. På väg tillbaka, så provade jag "Lottas stig" - en liten avstickare som jag sprungit förbi flera gånger men aldrig sprungit in på. När jag sedan kom ut på stora leden igen så förstod jag inte var någonstans jag var och kände inte igen mig alls. De avverkar massor med skog i Klippans naturreservat i Hindås och jag kände verkligen inte igen mig trots att jag sprungit där i snart 10 års tid. Jag började mitt i all förvirring springa åt fel håll med. Nåja, lite extra äventyr bara.

Kvällens stora förnuftpokal delar jag ut till mig själv som tog med mig pannlampa, för den behövdes verkligen på slutet. Jag tände den 19:45 för att lättare kunna läsa av terrängen, men redan 19:55, så hade jag nytta av reflexerna från Hindås Night Trail och en kvart senare var det kolsvart. Att våren kommer är inte samma sak som att det är "ljusa sommarkvällar" ännu och med underkylt regn också så är min alufilt + en mössa obligatorisk utrustning fortfarande. Det räcker med ett brutet ben för att sitta där nerkyld mitt i en kolsvart skog och undra varför man lämnade förnuftet hemma.

Då var årets fästingsäsong igång på riktigt här på västkusten iaf. Jag trodde det skulle dröja lite till då det har varit flera nätter hos mig nu med nästan 10 minusgrader, men de verkar redan vara igång och den milda vintern vi haft här med plusgrader januari/februari gör att det kan bli ett riktigt "fästingår". Jag hittade en fästing på min katt Ziggy igår och innan läggdags så borstade jag verkligen igenom hans päls för att se att det inte var någon till som kröp omkring där. Givetvis så missade jag en. Jösses vilken fullproppad rackare jag hittade när jag vaknade, snacka om sprängfull (såg ut som när jag varit på pizzabuffé). Vidriga kryp det där iaf, de kan ju lägga ägg inomhus dessutom, så från och med nu blir det daglig inventering av katten Ziggy och jag får köra igång med min vanliga rutin med att kolla igenom kroppen noga efter en löprunda.

Ibland tycker jag det är gott att bara "bita ihop" och ge sig ut i ruskväder osv och mata på. Andra gånger vill jag hellre ta alternativ träning. Ikväll hade jag ingen som helst lust att springa ensam i +1 grad, skymning, lätt regn och i lera och slask, så jag kapitulerade och valde att förlägga passet på gymet i Floda istället. 32 min baspass på löpband till låg puls, men på riktigt, 2 km på löpband är så sjukt svårare mentalt för mig mot för 2 mil på stigar. Det spelar ingen roll vad jag lyssnar på i lurarna, jag uppfattar det som att jag står på samma ställe och inget händer och jag får nästan panik över hur långsamt tiden går. Det är som att klockorna stannar på riktigt. Jag försökte titta ut genom fönstret och leka någon egen lek med bilarna på motorvägen, gaaah... Om det är någon "diagnos" jag har så är det "hatar-att-stå-stilla-och-inte-göra-något"-diagnosen.

Sedan får jag ge Portens Gym ett stort minus för att det finns en enda fläkt vid hela cardiohörnan. Jag fick nog 10 slag förhöjd puls pga värmeslag typ. Det märktes att ju varmare jag blev desto högre klättrade pulsen trots oförändrad ansträngningsnivå (logiskt).

Följde upp med ett set i trappmaskin a 50 våningar (807 steg) vilket är fler steg än upp till andra våningen i Eiffeltornet, men bara halvvägs hela tornet i sig. Om jag får hålla i trappmaskinen med händerna då och då, så traskar jag hela Eiffeltornet rakt av i ett set utan paus, men det är ett slags "fusk". Det är en enorm skillnad att promenera i trappmaskinen om man förbjuder sig själv att hålla i maskinen. Jag försöker variera där, men det är lite som att träna branta backpass utomhus med stavar eller händer på knäna. Förbjuder man sig själv från att använda något av det så blir backpassen enormt mycket jobbigare och var sak har sitt syfte i träningen. Tränar man bara backpass med stavar så blir man sårbar för de tävlingar där stavar är förbjudna t.ex.

Skönt kvällspass iaf, tumme upp.

AfterRace-reflektioner: Helgens tävling var bra för att borsta bort min ringrostighet. Jag sprang på en behaglighetsnivå, men leran tröttade ut benen, så det blev ett bra träningspass ändå. Jag skulle dock ha startat i tshirt + armvärmare direkt och skippat löparjackan t.ex..

Jag slarvade också med första energiintaget (igen). Jag har som regel att alltid ta första energin 20-30 min in på loppet. På sådan stökig terräng med lera osv, så tömmer jag glykogendepåerna snabbare (killgissar att jag växlar primär energikälla på runt 60-70 min). Räknar man baklänges på när energin måste ha kommit in i munnen för att kroppen ska hinna ta upp och tillgodogöra den, så säger det sig självt att första energistationen (9 km in) för en snigellöpare som mig är sent.

Jag smuttade lite sportdryck från min ena flaska tidigt, men långt ifrån några 30-35g kolhydrater. Inför kommande tävlingar ska jag experimentera med hårdare blandning av sportdryck hemma också. Eftersom jag är en "sippare" som helst smådricker när jag springer, så vill jag testa att öka mängder socker jag får i mig i varje sip.

Stora testet denna tävling blev dock för min stortå. Jag springer alltså med smärta på varje pass och efter varje pass haltar jag ett par timmar, men det jag ville se här var om det finns en platå för smärtan eller om den ökar ytterligare. Det kändes som om det var en platå och att ett par mil till inte kommer förvärra det, men innan jag törs boka upp för många tävlingar i sommar, så vill jag prova tån på en ultra. 2v tills det är dags för årets ultrapremiär. Får hoppas våren kommer tillbaka innan.

#trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail

Årets första race och faktiskt längsta distans hittills i år (vilket skvallrar om att jag behöver rampa upp mina långpass nu i vår). Jag brukar sällan byta kläder under en tävling, men efter 2 km höll jag på att förångas då det sprack upp och blev riktigt varmt med solgass, så nu är shorts & tshirt-premiären avklarad med. Det var dock skönt att ha armvärmarna på för på platån efter 2a energistationen blåste det lite kyligare och det var skönt att förvandla tshirten till "långärmad" med mitt favoritplagg.

Nu med fler startgrupper mot för första gången jag sprang detta lopp, så blev det mycket glesare mellan löparna, men i Hovs Hallar blev det som väntat kö. Och geggfest. Jag har slitit ner rätt mycket av dobbarna på skorna jag valde för dagens lopp och halkade både lite hit och dit i leran, men hade grepp av världsklass på spångar osv. Värre var det för stackarna som jag passerade som hade vanliga asfaltskor.

Jag kollade inte på klockan en enda gång på loppet utan sprang bara på känsla och försökte hålla en "steady pace". Samtidigt reflekterade jag flera gånger över att jag andades otroligt lugnt, så jag förstod att jag "myste mig runt". Min snittpuls blev 168 när jag i normala fall på en tävling under 3 mil brukar ligga kring 180. Jag såg det mest som ett övningslopp + få känna hur min stortåled skulle reagera.

Superskoj att umgås med @trana_med_lotta och @lojlan under dagen och kul att ses @jonna04, @mblemon, @annakarinlee_training, @ultramoncan, @trailbykidmark, @hysenfitness mfl 🙏😃

#trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail #hokatorekovbåstad

Blev en kort testrunda i skogen med min nyinköpta drönare idag för att se hur den skulle hantera terrängen. För er som inte är så insatta, så är drönaren bara inställd på att följa mig, så jag styr den alltså inte och det är upp till den att lista ut själv hur den ska flyga. Fick vända hemåt när det började spöregna, men det gick både bra och mindre bra för drönaren idag.

Den tappade bort mig nästan omgåendedå jag gjorde en sväng runt ett träd, men lite senare (början på denna reel), hanterade den en liknande sväng hur fint som helst. Likaså gick det inte så tokigt för den ändå tycker jag. Det var småstigar och ingen led som jag sprang på. På reelen syns när den fastnade andra gången och ska jag vara ärlig så hade det inte varit helt lätt att flyga den manuellt där heller. Tyvärr hände något på tredje försöket där jag hörde bara hur den krashade bakom mig och i samma veva började det regna, så jag vände hemåt.

Den kan nog inte följa med på de mest tekniska turerna och jag vet ännu inte till vad/hur jag ska använda den för även om den är liten, så är den ändå för stor för att ha med i löparvästen. Jag får klura lite. Förhoppningen är att jag ska kunna producera och skildra ännu mer naturupplevelser och sådant jag möter på mina vardagsäventyr med hjälp av den.

#trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail

Det närmar sig Hoka Torekov-Båstad och jag funderade lite över val av skor igår kväll, ett inte helt enkelt beslut. När det är tekniskt underlag, dvs stigar med t.ex. mycket rötter, sten, lera osv, då vill jag prioritera så bra grepp som möjligt vilket sållar bort massor med "trailskor". Det är sådan enorm skillnad att kunna springa och lita på greppet, kontra att behöva ta det försiktigt av rädsla för att halka och det kostar så mycket onödig energi att ha kroppen anspänd i "halkberedskap". Kruxet med Hoka Torekov-Båstad är inslagen med längre sträckor på asfalt/grusväg. Där springer jag helst med väldämpade skor. Det passar i och för sig mina VJ Ultra, men greppet av världsklass kommer pga en mjukare gummiblandning (butyl) där nersidan är att gummit slits rejält på just asfalt och grusväg.

De absolut skönaste skorna jag har för hårdare underlag är Inov-8 Trailfly Ultra G300 Max (wtf namn), men den sulan är så bedrövligt hal även på torrt underlag att jag inte skulle våga ta det minsta löpsteg utför på tävlingen. Prognosen från tävlingsledningen nu säger lerig/blöt bana och eftersom jag har startgrupper som startar före mig så kommer det garanterat att bli rejält upptrampat i leran, så skovalet får bli med prio på grepp (och därmed VJ Ultra).

Jag skulle vilja hitta ett par nya "volymskor" nu i vår som komplement till mina VJ. En tåbox som i varje fall inte är supersmal och bra grepp är prio1. Helst inte nolldropp. Jag hittar ingen "wow-vill-ha!"-sko dock när jag kollar recensioner. Funderar på att prova Merrell för första gången (Long Sky 2) eller kanske ge Saucony ett nytt försök med deras Xodus Ultra kanske? Eller kanske dags att testa något nytt som Craft som jag aldrig provat? 🤔

Trailpeter frivilligt på ett elljusspår?! Logistiken gjorde att det fick bli kvällslöpning och jag fick för mig att testa träningsklockans förslag då den är programmerad inför helgens tävling. Den föreslog 15 min tröskelträning med uppvärmning mm och för att inte stå på öronen i mörkret när jag kollar pulszon, så valde jag elljusspår ikväll. Så galet ovant!

Jag hade otroligt svårt att springa på tröskel också. På platten fick jag kriga järnet för att ens lyckas höja pulsen. Jösses vad fort jag behövde springa. Precis tvärtom blev det i uppförsbackarna där pulsen sopade förbi rätt zon på nolltid och gick för högt. Snittet blev perfekt dock, men oj vad ovant det kändes när jag kom i tempon som 4:40-4:45. Jag har blivit så van vid mitt vanliga "skogslufsartempo". Kul pass ändå!

Det var bara min bil parkerad vid motionscentralen och jag var ensam i skogen - tills jag plötsligt kände cigarettrök. Jag såg inte någon människa och plötsligt kastade någon en pinne i ryggen på mig, från mörkret utanför. Jag hade musik i hörlurarna och hörde inte något och fortsatte bara springa. Halva mig säger nu efteråt att det var klokt att inte stanna och ta kontakt, ensam på ett motionsspår ute i skogen och utan att någon vet om att jag befinner mig där. Andra halvan ångrar att jag inte stannade och läxade upp skiten ur vem det var som nu "fakking kasta". Om det nu bara var "en kul grej", så är det sådant som kan skrämma skiten ur andra och göra att folk inte vågar ut och motionera.

Vilken supergo runda jag fick ihop idag, yay! 🤩 Denna seglade upp högt på favvolistan. Nu när jag valt att pausa som löparcoach en sväng, så har jag återgått till att ge mig ut på mina egna upptäckarrundor där jag inte behöver tänka på att de måste utgå från stora parkeringar för löpargruppen osv. Jag kikade på en karta och såg en liten parkering med stig omedelbart ut och ner på Ugglemossen, perfekt ju! Jag hade ritat ut lite nya stigar för att ta mig norrut till ravinen i Kåsjön, men lyssnade på musik och dagdrömde lite så jag sprang fel två gånger och följde gamla stigar jag sprungit på innan istället. Det gjorde inget då jag kom dit jag skulle ändå, men jag checkade lite av stigarna jag skulle ha sprungit på och de såg kanonroliga ut!

Från ravinen och söderut så följde jag en stig jag bara sprungit en bit på innan och det visade sig vara en 10-poängare. Mjuk single track och långt, svagt utförslut, så jag sprang med stoooooort leende och bara flöt med längs naturen. Tänk att jag som tidigare hatade löpning skulle bli helomvänd bara för att jag hittade ut i naturen?!

Blev strax under milen idag och en runda jag gärna guidar på om någon vill göra mig sällskap i vår. Ska även rita till en knorr i kartverktygen och rita upp ett långpass här med förlängning med de helt fantastiska stigarna runt ravinen i Kåsjön.

#trailrunning #löpning #löparglädje #trailpeter #ultralöpare #ultratraining #runforfun #ultratrail #rörelseinatur #outdoor #naturelover #trailrunningsweden #instarun #ultrarunner #jagspringer #movementinnature #traillöpning #älskalöpning #passionfortrail

Förra året så tänkte jag flera gånger att jag borde verkligen TBE-vaccinera mig, men när jag väl kom på det så var det typ dagen innan jag skulle coacha ett pass med löpargruppen eller något och jag blev lite nervös över ev biverkningar och tänkte hela tiden "tar det en annan gång". Några vänner sa att det inte skulle märkas alls, medan några andra hade fått lite biverkningar, så jag tordes heller inte ta det precis innan tävling eller tjänsteresa. I fredags tog jag första dosen och blev riktigt trött efteråt, typ kände mig vissen, så det var bra att jag inte hade en längre bilkörning framför mig iaf. Sedan var det väldans vad axeln tog stryk, försökte springa igår men avbröt direkt (behöver kunna flaxa obehindrat med armarna i terrängen).

En stor anledning till att jag har skjutit på vaccineringen är också att jag aldrig fått ett fästingbett och jag får nästan aldrig ens fästingar på mig. Mina sleeves på vaderna gör att fästingarna får svårare att ens klättra upp på mig på löprundorna sommartid, men förra året fick jag faktiskt "fästingbäbisar" på mig på ett par rundor då vi sprang med löpargruppen. Små knappt synliga prickar som rörde sig upp på knäskålarna efter rundan och som jag fick borsta bort. Sedan har jag fått fästingar på mig inomhus två gånger efter att ha gosat med min katt och sedan känt att något kommit krypande på mig i nacken mm. Katten har fästingmedel på sig sommartid, men fästingarna hinner krypa runt en stund i den långhåriga pälsen innan, så frågan är om mitt första fästingbett någonsin inte kommer efter lite kattgos istället.

Statistiken visar att fler och fler smittas och jag har varken lust med milda symptom eller hjärnhinneinflammation. Har man riktig otur så räcker det med ett enda fästingbett och sedan sitter man där med förlamning, så i och med att mitt största intresse är att vistas i blodsugarnas miljö samt att jag inte är känd för att ha tur, så får det bli några nålstick nu.

Garmin Enduro 2! Den bästa ultraklockan - eller? Som vanligt inget samarbete eller sådant jox och jag kan ha vilken åsikt jag vill om produkten utan att behöva lajva reklampelare. Efter 6 mån användning, så kan jag konstatera att Garminklockan är "king of the hill" när det gäller kart- och navigeringsfunktion 🙏. Navigeringsfunktionen i sig är inte unik, men att ha topografi och kunna se andra stigar än den jag ska springa på, objekt så som tjärnar mm har jag haft nytta av flertalet gånger. Dock är det lite fippel med att zooma in/ut och flytta runt sig på kartan vintertid med vantar mm.

Bra batteritid var ett av mina krav. Jag vill kunna springa en 24-timmars fjälltävling osupporterad och ensam med navigeringsfunktionen på hela tiden utan att ladda från powerbank. Jag har inte fått testa 24 konstant nagivering med multiband ännu, men klockan höll batteriet finfint hela veckan nere i Nerja med navigering varje dag. So far so good.

Garmins SATiQ som med intelligens ska växla mellan satelitlägen är jag dock skeptisk till. Jag väljer iaf multiband direkt, framför allt i bergen. GPS-funktionen i sig är dock så otroligt mycket bättre än min förra Suunto 9-klocka. Jag har än så länge inte tappat alla signaler en enda gång medan Suunton kunde stressa mig ibland när jag sprang med löpargruppen och den plötsligt visade att den förlorat GPS-signalen (och därmed inte ens visade en kompassnål).

Funktioner för HRV-mätning och sådant är mest roliga som gimmicks för min del. När jag var förkyld och sopslut som artist tyckte klockan att jag var i toppform och borde ösa på med sprintintervaller 😆🤷‍♂️.

Något som jag trodde var en gimmick, men som jag dock blivit förtjust i, är när jag har läst in en GPX-fil och får veta hur brant backe jag är i och hur långt jag har kvar av backen. Riktigt bra för att planera bra löpekonomi!

Klockan har dock en gigantisk nackdel och det är prislappen. Den är rentav obskyr. Det finns absolut inget som motiverar den höga prislappen. Jag köpte klockan då det var den enda som matchade just mina unika behov, men jag skulle inte rekommendera den till random löpare just pga den femsiffriga prislappen.

Utvalda filmer från youtube och vimeo (@trailpeter)

My Aconcagua Expedition (& summit) 2017

My Aconcagua Expedition (& summit) 2017

From the bottom to the top - my attempt to summit Everest 2017

From the bottom to the top - my attempt to summit Everest 2017

Trail running highlights - from my training week at Madeira

Trail running highlights - from my training week at Madeira

Summit of Aconcagua, 2017-01-05 | Go Pro Hero 5 Black

Summit of Aconcagua, 2017-01-05 | Go Pro Hero 5 Black